Jag hade just hunnit tömma ut all kattsand i soppåsen när Charlie kom och ville pinka. Han brukar ha bråttom att pinka tillbaka reviret när lådan är ren och fin, men den här gången var det tydligen panik. Han satte sig nämligen i den tomma lådan. Ingen sand där alls. Eller… satte sig är inte helt korrekt, han ställde sig givakt i den tomma lådan och pinkade rakt bakåt. Så att allt kom på väggen.
Det här är alltså en katt som får gå ut när han vill och som har 600 kvm lummig tomt att pinka på. Men nej, han står hellre i en tom plastlåda i källaren och pinkar på en vägg.
Jag brukar alltid säga att jag inte gillar hundar särskilt mycket för att de är så dumma. Men nu vet jag inte längre. Kan man bli dummare än min katt? En gång låg han och sov på fönsterbrädan i vardagsrummet och råkade luta sig mot myggnätet i det öppna fönstret så hårt att nätet lossnade. Både nät och katt for rakt ner i rosenbusken nedanför. På vägen ner hade han dessutom lyckats trassla in sig i nätet såpass att han inte kunde komma loss. Maken fick gå ut och hjälpa honom.
Han har trillat ner från det mesta här hemma och han välter grejer konstant.
Och ni vet hur det kan se ut när en jättestor hund kommer i världens fart och ska försöka runda ett hörn? När hunden sladdar omkring så där löjligt som bara riktigt dumma djur gör? Så gör min katt för jämnan.
Det är inte okej. Han borde vara bättre än så.