Söndagsdikt. Eller något.

Vi lovade någon att vi skulle komma på en loppis idag.

I spöregnet.

Klara köpte ett piano.

Hurra.

Om en stund ska vi på kalas.

Utomhuskalas.

Nämnde jag att det spöregnar?

Den som bestämmer

"Jag sticker iväg på en kryssning nu och kommer hem i morgon kväll. Då vill jag att det är lite snyggt här hemma, vi får besök i helgen nämligen."

Nu får ni gissa: var det jag som sa det mina barn eller var det min 18-åriga dotter som sa det till mig och maken?

Ett tält utan duk är också ett tält, säger min svåger.

Men jag håller fan inte med.

Pannkakor

Första gången jag åt amerikanska pannkakor var till frukost hemma hos en italiensk familj i Queens. Jag hade kommit ensam med planet från Stockholm kvällen innan, blivit mött av några jag inte kände (vänner till min pappa) och vi hade stannat en natt i hos deras släktingar i Queens innan vi skulle vidare till en liten pyttestad ungefär 50 mil därifrån. Jag var 12 år och kände mig inte jättetuff den morgonen kan jag säga. Väldigt långt hemifrån.

Men till frukost serverades det alltså pannkakor. När man är 12 år och svensk och aldrig har fått pannkakor till frukost så tror man ju att man är i himmelriket då. Jag tog ett helt berg. De smakade inte som hemma visade det sig. De smakade skit faktiskt. Så där fick jag sitta, 12 år gammal, i ett främmande land, omgiven av främmande människor och trycka i mig ett berg av skitäckliga pannkakor. Jag vågade inte lämna en enda smula kvar på tallriken, ville inte verka oartig. Det var fullkomligt fasansfullt och fortfarande är det de där äckliga pannkakorna jag minns bäst ifrån den sommaren.

Fem veckor i USA, när jag var 12 år och ute på mitt livs största äventyr, och det jag minns bäst är äckliga pannkakor.

Jag blev påkommen

Klara satt bredvid mig när jag skrev det förra inlägget och hon tyckte det var jättekonstigt att jag la upp en bild på hennes badrumslek. Tack och lov läser hon inte särskilt bra än. Hon gick i alla fall och städade direkt och nu sitter alla tre dockorna i rad på handfatskanten och håller om varandra.

Men det får ni ingen bild på, glada och snälla dockor är så trista.

Badrumsdramat fortsätter

Den dränkta dockans lika fotlösa kompis kom för att hämnas. Hon satte sig bredvid en tallrik och sedan kastade hon sand, penslar och Pokebollar på Elvisdockan tills han dog.

Läskiga saker som händer i mitt badrum

En naken Elvisdocka har skurit av fötterna på sin tjej och sedan dränkt henne i ett gammalt glasspaket.

Jorå, halsfluss

Och då halkar Klara ut från 3 i topp-listan tror jag. Jag gillar inte folk med halsfluss.

Det var länge sedan jag bloggade om halsfluss

Klara har inte ont i halsen säger hon. Men den grötiga rösten och prickarna i halsen säger något annat.