Eftersvettningar

Jag börjar nyktra till så smått efter studentmottagningen. Nu sitter jag och tittar på tråkig teve och äter finsalami direkt ur förpackningen (med fingrarna såklart). Småfull, stolt och glad för tre timmar sedan kändes klart bättre än halvbakis, stolt och tragisk nu.

För jag nämnde väl att jag var stolt över Saga som fick ett stipendium "för goda framsteg i sina studier vid Riddarfjärdens gymnasium/Kungliga Svenska Balettskolan"?

Ett stipendium

Jag sa det, va? Att hon fick ett stipendium, min flicka? Ingen har missat det nu då, att hon är bäst i världen?

Den som bestämmer

"Jag sticker iväg på en kryssning nu och kommer hem i morgon kväll. Då vill jag att det är lite snyggt här hemma, vi får besök i helgen nämligen."

Nu får ni gissa: var det jag som sa det mina barn eller var det min 18-åriga dotter som sa det till mig och maken?

Den oroliga förälderns perfekta storm

Fredag.

Valborg.

Och mösspåtagning.

Lördag

• Klara var på simskola på Eriksdalsbadet (första gången).
• Erik ska sova över hos en kompis (också första gången).
• Jag är lite bakis (inte första gången).

Nu ska jag och Klara titta på Black Beauty. Saga säger att det låter som en dålig porrfilm (fast hon sa det på engelska så att Klara inte skulle fatta) och jag är böjd att hålla med henne.

Saker man blir glad av

Saga, som är den enda i familjen som har fickorna fulla med pengar eftersom hon är så otroligt duktig att hon orkar med att ha två jobb, var och köpte sig ett Nintendo DS idag. Med tillhörande New Super Mario Bros. Hon hade tröttnat på att låna Eriks nämligen. När han kom hem från skolan utspelade sig följande konversation:

Saga: Erik, kolla vad jag har köpt!

Erik: Åh, fint.

Saga: Jag vet! Jo förresten ... eh, kan du hjälpa mig med den här banan?

Det finns många saker som kan göra en 18-årig tjej lycklig. En av dem är ett ljusblått Nintendo DS som man har köpt för egna pengar. En annan är att ha en lillebror som är 8 år och skitbra på Super Mario Bros.

Jorå, fredag

Maken har dragit till sjöss för att äta kräftor ikväll och själv hade jag tänkt mig en lugn kväll. Sitta lite framför teven, ta en öl, kanske blogga lite om strumpor - ja ni vet, en skön fredag helt enkelt. Det gick jag och tänkte på hela vägen hem från dagis och skolan. Tänkte att det kunde bli riktigt trevligt.

Men när jag kom hem möttes jag av en stressad dotter: "About time! Du måste hjälpa mig att städa. Min kompis från Göteborg och hennes kille kommer hit snart. De ska bo här i helgen."

Jahapp. Gäster minsann. Jag städar väl lite då. Och lagar lite mat.

För 5 år sedan

04.20 - kom in till förlossningen på HS
04.30 - fick ett rum och en säng
04.53 - klämde ut ett barn

09.00 (ungefär) - storasyskonen träffar henne för första gången


Saga, Erik och Klara på förlossningen

Meddelande till min dotter

Min telefon är också helt fuckad här nere. Blogga går bra - messa går inte lika bra. Skumt. Vi har det fint i alla fall, hoppas du har det också. Jobba hårt istället för att läsa den här bloggen nu!

Puss!!

Mina barn

Det finns tre barn som jag sover bredvid ibland - Sparkot, Snarkot och Sjukot.

Sjukot är stor - vuxen faktiskt - så henne sover jag bara med när hon är sjuk. Halsböldig. Det är jättesvårt att somna bredvid en sjukling som feberyrar och har väldigt svårt att andas. För att inte tala om hur läskigt det är att vara nära hennes sjukdom. Jag är väldigt, väldigt rädd för streptokocker. Men, hon opererade ju bort mandlarna för ett tag sedan så det kommer kommer antagligen inte att behöva bli så mycket sovande bredvid henne i fortsättningen.

Sparkot däremot, henne sover jag med väldigt ofta och det verkar inte som om hon kommer att vilja sluta med det än på ett tag. Hon sover som en galning - både i betydelsen "sover mycket, mycket hårt" och "rör sig så mycket i sömnen att man skulle kunna tro att hon var spritt språngande galen". Jättesvårt att somna när man vet att man när som helst kan få näsan bruten av hennes vevande armbåge, knä eller bakhuvud. Läskigt.

Snarkot är en precis lika jobbig nattgäst som sina systrar. Han har liksom sin storasyster lite halsmandelkrångel, men inte så att han får halsfluss eller bölder eller något sådant. Han snarkar istället. Som en hel karl. Som en stor, fet, stupfull karl. Ikväll var det han som bestämde sig för att somna i vår säng. Så ikväll är det är hans fel att jag sitter vaken och tittar på inspelade Dexter och dricker alldeles för stark öl istället för att sova gott. (jag orkade inte gå ner i källaren och hämta en god Heineken utan tog en Westmalle ur kylen istället. Galet stark - och uräcklig)

Konstigt

Äldsta dottern har inte sovit i sitt rum i natt utan i soffan i teverummet i källaren. Det är inte särskilt konstigt. Hennes pojkvän har sovit över här. Inte heller det är särskilt konstigt. De har dessutom haft sällskap av en stor svart hund därnere. En trevlig prick som viftade glatt på svansen och kom och hälsade på mig när jag försökte krångla mig fram till tvättstugan med yngsta dotterns nerpinkade sängkläder (och nerpinkade sängkläder är verkligen inte något särskilt udda inslag här just nu). Som sagt, hunden som har tillbringat natten i vår källare tillsammans med min dotter och hennes pojkvän var en trevlig prick. Men han är inte vår hund. Och inte pojkvännens heller. Han verkar bara ha sovit här ändå. Sånt tycker jag är konstigt.

Dessutom spöregnar det ute. Mitt i sommaren. Det är väl ändå jävligt konstigt, eller hur?

Fler konstiga saker som händer.

(Och för guds skull, håll isär döttrarna i det här inlägget - äldsta dottern är 17 år. Hon är den med pojkvän och mystiska hundbesök. Yngsta dottern är bara 4 år och den som pinkar på sig om nätterna. Inte tvärtom. Man vill ju inte att det ska bli några pinsamma missförstånd här.)

Dottern: Hej mamma! Jag ska redovisa om Det går an om en liten stund.
Jag: Ja?
Dottern: Jo... eh... vad handlar den om?

Veckan

I söndags åkte jag ju som bekant till akuten på SöS för att jag trodde att jag var allvarligt sjuk. Det var jag inte. Hade bara fått en släng av Tietzes syndrom.

I måndags åkte jag med Saga till vårdcentralen (japp, hon är en fegis av stora mått, min flicka, som inte vågar gå till doktorn själv) för hon hade halsfluss. Hon fick Kåvepenin, 3 tabletter om dagen.

I tisdags gjorde jag säkert någonting men jag minns inte riktig vad. Jo, jag satt och läste och peer-reviewade tre paper (och det där var kanske inte helt perfekt svenska).

I onsdags fortsatte jag att läsa och peer-reviewa.

I torsdags åkte jag tillbaka till vårdcentralen med Saga. Hon tyckte att det kändes som om hon hade en halsböld igen. Det hade hon. När man får en halsböld så måste den öppnas för att varet ska kunna komma ut. Sådant gör man på SöS så det var bara att åka dit. Där fick hon en massa bedövning och sedan stack läkaren en spruta rakt in i bölden och sög ut en massa blodigt var. Men det räckte inte, han var tvungen att skära upp bölden för att allt skulle komma ut. Så han skar ett (ganska stort) snitt i hennes böld och lät varet rinna rakt ner i halsen på henne. Hon har haft bättre dagar kan jag säga. Men hon mådde bättre redan till kvällen, när bölden inte gjorde så jävla ont längre. Hon fick lite mer medicin också. Nu ska hon äta 6 Kåvepenin, 8 Citodon och 3 Voltaren om dagen.

I dag, fredag, åkte vi tillbaka till SöS för att tömma bölden igen. För det räcker inte alltid att göra det en gång. Det var inte riktigt lika jobbigt för henne idag, men särskilt roligt var det nog inte. Hon fick också en tid till en läkare på Huddinge för att prata om att operera bort halsmandlarna. Hon har inte varit så sugen på det tidigare, men fyra halsflussar och två halsbölder på fem månader har fått henne att ändra sig.

En rätt så tuff vecka, men nu mår vi i alla fall bättre. Jag har fortfarande ont i revbenen och Saga har fortfarande ont i halsen, men det är inte riktigt lika farligt längre.

Det är något jävligt lurt med det här, eller hur?

Äldsta dottern skickade just ett mess som avslutades med ett "Jag älskar dig!". Och jag har inte ens gett henne några pengar.

Jävla unge.

Hål i huvudet

Nu är dottern piercad; hon är helnöjd.

Jag är inte lika nöjd.

En jävla skitstövel är jag

...som gjorde mig lite lustig över dotterns halsfluss. Att jag sa att hennes litenhet fick mig att må bättre.

Just nu är hon på Karolinska med en halsböld och jag tycker så otroligt synd om henne.

Jag har varit gammal i helgen

I fredags fyllde min dotter år och jag fick på allvar känna mig riktig gammal. Hon fick födelsedagssång och kaffe. Kaffe! Jag kände mig uråldrig. I lördags drog hon in till stan för att pierca sig. Jag var inte precis överförtjust och det fick mig att känna mig ännu äldre (både det faktum att jag inte gillar piercingar och att min dotter plötsligt blivit gammal nog att göra det).

Idag har hon halsfluss och ligger och gråter i soffan och är ganska liten igen. Plötsligt känner jag mig inte lika gammal.

(Och inte är hon piercad heller, man piercar tack och lov inte någon som har munnen full med streptokocker)