Ungarna gillade inte Caroline

Sagas kompis J trodde att hon var ett skämt, en del av pausunderhållningen eller något. Erik var säker på att hon fick så mycket röster "för att folk tror att hon är skadad och då tycker dom synd om henne".

Klara somnade

Hela dagen i går gick Klara och väntade på Melodifestivalen och precis när den började så somnade hon i sin pappas knä. Varje gång han försökte bära i henne i sängen vaknade hon och blev arg. Skrek och pekade mot teven för att visa att hon minsann ville kolla färdigt. Och sedan somnade hon om.

ESC

Före ESC: Sverige kommer någonstans femma/sexa tror jag, och Ukraina kommer nog inte alls så där högt som alla verkar tro. Den är alldeles för tramsig för det.

Efter ESC: Rätt låt vann. Den var skitbra. Och fan vad dåligt det gick för Sverige ikväll. Och gud vad sjuk jag är, jag måste ta en Voltaren till. Och en öl.


Serbien – Absolut bäst. Undrar om den hade varit lika bra om jag fattade vad hon sjöng? Antagligen. Det såg i alla fall ut att vara något viktigt.

Ukraina – Jaha

Ryssland – Jodå, inte dum alls.

Turkiet – Jag hade tippat den topp tre, jag fick nästan rätt. Bra.

Bulgarien – Sådär, va? Hade varit bättre utan hennes ylande.

Vitryssland – Bra. Trodde den skulle komma ännu högre, dock.

Grekland – Jovars.

Armenien – Inget egentligt fel på den, men nog var den väl lite tråkig ändå?

Ungern – Supertrist.

Moldavien – Helt okej.

Bosnien – Minns den inte. Kanske var den bra, kanske inte.

Georgien – Inte dum alls. En potentiell pinsamhet i min mp3.

Rumänien – Nä, bara dum och tramsig.

Makedonien – Trist.

Slovenien – Trist.

Lettland – Trams, men jag trodde faktiskt att den skulle få en topplacering just därför. Jag är glad att jag hade fel.

Finland – Förtjänade en mycket bättre placering än så här.

Sverige – Förtjänade väl också en betydligt bättre placering än så här? Jag hade ju tippat femma/sexa ungefär.

Tyskland – Inget för mig, men så dålig var den kanske inte.

Spanien – Trist

Litauen – Trist, trist, trist

Frankrike – Tramsig, gapig och jättedålig.

Storbritannien – Tydligen bidrar Storbritannien med så mycket pengar till ESC att de har en ständig plats i finalen. Men, om de lägger så mycket pengar på det här evenemanget, varför bryr de sig inte mer då? Eller är det som H tror, att de betalar så där mycket pengar för att någon har glömt att den utgiftsposten ligger på något autogiro någonstans och att pengarna bara tickar iväg utan att någon märker det? Varför skulle de annars skicka ett sånt skitbidrag?

Irland – Inte alls i min smak, men sist? Med ynka fem poäng? Jo, kanske.



Isländske Eirikur (av någon anledning ett jätteroligt namn) tycker att det är förskräckligt med all den här kompisröstningen. Har han alltid tyckt så tro, eller började han med det när länderna från de östra regionerna blev för många? Kompisröstning inom ESC har det ju sysslats med i alla tider, men nu när vi (i väst) är i underläge är det plötsligt inte roligt längre? Sverige fick 51 poäng igår och 42 av dem kom från de andra nordiska länderna. Men vi ogillar verkligen grannröstning, eller hur?



Vinnarna gjorde tydligen ett serbiskt nationalisttecken efter sergern igår, och folkpartiets Avni Dervishi blev upprörd.
”- Tänk att det finns 100 000 svenskar med bosniskt ursprung som de trampar på, säger Avni Dervishi, politisk sekreterare i folkpartiet.”
Dervishi har säkert all anledning att vara upprörd, jag kan på tok för lite om den konflikten för att veta något om det, men var det verkligen bara svenska bosnier som kränktes? Inte de andra?

Så var det slut...

Så var Melodifestivalen avgjord då. The Ark vann - och ingen är väl särskilt förvånad över det? Jag är nöjd med resultatet, men jag är kanske inte lika nöjd med att det nu är över. Melodifestivalen har ju svällt ut under årens lopp, och är numera en lååång följetong som verkligen lämnar ett stort tomrum efter sig när allt är klart. Vad ska jag nu ägna mina TV-kvällar åt?

SM-slutspelet i hockey är ju ett alternativ. Det skulle kunna fylla ut en del av tomrummet (en mycket stor del). Jag älskar verkligen ishockey, men eftersom jag håller på MoDo har jag hunnit vänja mig vid att alltihop med allra största sannolikhet slutar i en ändlös besvikelse. Det ser jag inte fram emot.