Inte riktigt där

Jag brukar gnälla rätt mycket på att min man alltid verkar vara någon annanstans i tanken. Det märks allra mest när han kör bil. Vi kan aldrig åka till min bror i Täby utan att hamna hos min svärfar. Maken har suttit och tänkt på annat och på något sätt navigerat sig fram till en bekant adress. Fel, men bekant. Det är stört omöjligt för honom att åka från Skärholmen till Kungens Kurva utan att först ta en omväg upp på motorvägen och sedan vända i Älvsjö och åka tillbaka. Det gör han varje gång.

Fast ibland är jag precis likadan.

I går, när jag hade plockat diskmaskinen full, gick jag till städskrubben, tog fram en maskindisktablett och så gick jag raka vägen in i köket och slängde den i soporna. Äldsta dotterns kompis tittade väldigt underligt på mig när hon kom in i köket och hittade mig grävandes efter den i sopkorgen.

Alldeles nyss skulle jag göra i ordning lite Spaghetti Carbonara. Jag stod en lång stund och skar små, små kuber skinka och sedan hällde jag den färdiga Carbonarasåsen i kastrullen bara för att se att det ju redan är skinka i den. Jag borde verkligen ha vetat bättre för jag har ätit den där Knorrsåsen förut. Och jag gjorde samma sak då…