Lunch

Jag har precis avslutat en smörgåslunch med barnen. Erik njöt så mycket och så högljutt av sina mackor (Skogaholmslimpa med Havssaltsbregott och Prästost, kanterna på brödet bortskurna givetvis) att det blev riktigt besvärande efter ett tag. Lite som att luncha med Meg Ryans Sally faktiskt.

Efter maten tackade han för en fantastisk upplevelse. Han sa precis så. "Tack för en fantastisk upplevelse, mamma!"

Det gjorde ju inte situationen mindre besvärande precis...

Är det här min son?