Dopet igår var jättefint. Vi hade köpt en halskedja med tillhörande hänge (ett E för Emmanuel) som vi var helnöjda med. Hans föräldrar gillade det tydligen också för de hade redan köpt ett exakt likadant. Såklart.

Nästa gång jag är i en kyrka är det för att begrava Linus. När jag tänker på det vill jag bara kräkas.

Stunder i kyrkan

Har suttit en stund och tittat på olika typer av begravningskransar. Det känns helt absurt att behöva tänka på sånt till ett syskonbarn. Igen.

På lördag ska vi på dop. Det känns betydligt mer normalt.

Vardag

Jag behövde komma igång med lite saker idag.

Viktigast var att kolla upp om jag hade blivit registrerad på magisterkursen överhuvudtaget. Med tanke på att jag bara rafsade ihop mina saker och sprang därifrån mitt i ett seminarium i måndags så var det lite oklart.

Så jag skickade ett mail idag. Det första skolarbete jag har gjort på en hel vecka.

Och det visade sig att snälla Monika, hon som hjälpte mig att kolla upp tågtider från Borås i måndags när jag själv var helt oförmögen att tänka en enda tanke och som höll mig sällskap på stationen den där långa timmen innan tåget gick, hade hjälpt mig med det också. Tur att man har bra vänner.

Ett mail fick jag iväg och nu är jag helt slut. Det fanns inte mer ork än så.

Men det är väl en början, antar jag.

I måndags morse förlorade min bror Martin sin 14-åriga son Linus i en olycka. Han blev påkörd av ett tåg när han var på väg till skolan och han dog omedelbart.

Idag är jag hemma ett tag efter att ha varit hos dem i ett par dagar och det är med väldigt blandade känslor jag sitter här. Det var skönt att komma hem, krama barnen och maken, duscha, vila lite och sedan få somna i min egen säng. Jätteskönt var det.

Men jag känner mig väldigt långt borta.

Jag vet att de blir oerhört bra omhändertagna – släkt och vänner finns i överflöd, grannar har tagit ledigt från sina jobb och skjutsar familjen varthelst de behöver åka, lagar mat åt dem, svarar i telefon och tar emot alla blommor som väller in. Allt det här vet jag för jag har ju varit hos dem, men nu när jag är hemma och inte kan se det med egna ögon så funderar jag i alla fall hela tiden. Hur är det med dem? Äter de, sover de? De har väl någon hos sig?

Jag kan inte säga att jag längtar efter att åka tillbaka i eftermiddag för det är så oerhört svårt att vara så nära deras bottenlösa smärta. Min egen sorg tar jag ju bättre hand om hemma, här där det är jag som blir omhändertagen och ompysslad. Men samtidigt är det så oändligt mycket bättre att vara med dem mitt i allt det där vidriga än att sitta här, långt bort, och undra.

Martin har skrivit om alltihop på sin blogg. Oerhört jobbigt att läsa - men himla fint också, för den som orkar.

http://faschingseskapader.blogspot.com/

Linus

Min härliga, smarta, roliga och rätt så fantastiska brorson.

Du fattas oss enormt.

Vi har varit på Gran Canaria

Semestern är slut

Vi var och hämtade katten hos syrran för en stund sedan och han driver oss redan till vanvett med sitt tjatande. Syrran sa att han hade ätit dåligt under veckan och det verkar som om han har bestämt sig för att ta igen det nu. Han vill ha mat hela tiden, men inte riktigt den jag ställer fram åt honom. Något annat ska det tydligen vara. Gnäll, och mer gnäll.

Tur att han är snygg, så jävla värdelös som han är.

Det skulle i och för sig kunna gälla för mig också. Om jag var snygg.

Mitt 00-tal

2000

Sa upp mig från ett jobb på Akademibokhandeln som jag trivdes med för att prova ett annat som jag trodde att jag skulle gilla bättre. Det gjorde jag inte. Chefen var en elak fan som drack kopiösa mängder. Att han var på jobbet hindrade honom inte från att bli stupfull flera gånger i veckan. Men jag jobbade på och tänkte att det säkert skulle bli bättre någon gång.

2001

Det blev inte bättre på jobbet. Det var en plåga att gå dit varje morgon och varenda kväll när jag kom hem så frågade maken om jag hade haft modet att säga upp mig. Det tog ända till april innan jag tog mig i kragen och slutade. Några dagar senare åkte jag och maken till USA och levde loppan ett litet tag. Maken jobbade lite också. Vi började i San Francisco, åkte kustvägen till Los Angeles och flög sedan till Las Vegas. Där gjorde vi barn. Sedan åkte vi hem och köpte en katt.

2002

Erik föddes i januari, tio år och tre månader efter sin storasyster. Några veckor senare började vi leta efter ett hus. Hittade ett i Aspudden som vi ville ha. Hon som skulle sälja ville ha en hyresrätt i stan, men inte våran tyvärr, så vi fick inte vårt drömhus. Grät rätt mycket över det i någon vecka – men så plötsligt en dag så ändrade hon sig! Så vi köpte ett pyttelitet hus i förorten. Första vintern så var det -20 i flera veckor och vi frös nästan ihjäl i vårt pyttelilla hus.

2003

Började på ett nytt jobb på hösten. I en bokhandel igen, tillbaka till det gamla trygga liksom. Fick en massa halsflussar, kunde inte äta på flera veckor och gick ner en jäkla massa kilon. Folk sa att jag var jättesnygg och att jag såg så himla frisk och fräsch ut. Jag höll inte med – jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde den hösten. Under ett par dagar i november mådde jag dock ganska bra så jag gick på brorsans 40-årsfest. Maken och jag blev jättefulla och gjorde barn. Sedan fick jag halsfluss igen.

2004

Klara föddes i augusti och under graviditeten hade jag hängt en hel del på ett gravidforum på Netdoktor. Fick en massa nya vänner där, goda vänner som jag pratar med nästan varje dag fortfarande. En del av dem har jag träffat IRL, en del inte. Men det är egentligen ingen skillnad, de är verkligen riktiga vänner allihop.

2005

Skrev 1,9 på högskoleprovet och fick för mig att borde börja plugga (för att liksom inte bara kasta bort ett så bra prov). Bestämde mig för att det äntligen var dags för Bibliotekshögskolan och blev tvungen att läsa in en del grejer på Komvux först. Började med det på hösten. Samma höst åkte vi till Barcelona och medan vi var borta hade vi inbrott i huset. Det tog väldigt lång tid att komma tillbaka till verkligheten efter det.

2006

Pluggade på Komvux. Maken och jag åkte till Island och badade i varma källor. Och sedan sökte jag till BHS.

2007

Började på BHS. Det var roligt. Maken och jag åkte till New York på sommaren och sedan vidare till Las Vegas där vi lät en Elviskopia viga oss i en raketsnabb ceremoni. Vi var visserligen redan gifta, men ändå himla kul. Brorsan och hans fru var med också såklart eftersom vi hade dubbelbröllop första gången och verkligen inte ville ändra på något. På hösten åkte maken och jag till Reims och drack mer Champagne på fyra dagar än vad jag hade druckit i hela mitt liv innan.

2008

Pluggade. Maken jobbade galet mycket. Jag kände mig otroligt ensam.

2009

Pluggade mer. Maken jobbade fortfarande galet mycket. Och jag kände mig fortfarande otroligt ensam. Men så en dag i höstas så bestämde han sig för att sluta jobba så där mycket, han bestämde sig faktiskt för att sluta jobba helt och hållet. Och där är vi fortfarande, han jobbar inte och inte jag heller. Den enda i familjen som verkar göra lite nytta nuförtiden är Saga. Hon har två jobb och pluggar på gymnasiet.

Eriks önskelista

Erik fyller åtta snart. Så här ser hans önskelista ut.

1. Mario Bros till DS (fixat)
2. Resan till Kanarieöarna (fixat)
3. Den bästa födelsedagen (det hoppas vi - hur fel kan det egentligen gå med värme, pool och SuperKids-klubb?)
4. Ett eget DS (fixat)
5. Zelda till DS (nej, vi tycker det räcker med det andra)

Va? Är den redan slut?

... säger man inte så ofta när man har kollat på hela Ivanhoe.

Om man inte är min man förstås.

Ganska stora barn

Ändrade just min profil lite. Nu är barnen 18, 8 och 5 år där fastän det är flera dagar kvar till den där 8-årsdagen. Men ändå - 8 år. Min lilla pojke blir åtta om bara några dagar. Det är inte klokt.

5-åringen har börjat skriva. Häromdagen skrev hon VIKTOR på en teckning som hon tänkte ge bort till en kille som heter just Viktor. Eller egentligen skrev hon VETAR men det är ju rätt bra ändå. För att vara fem menar jag.

Mina barn börjar bli stora, och jag tror att det innebär att jag håller på att bli äldre också.

Och det blir vietnamesiskt till middag. Nudlar med ägg och kyckling. Tänker mig att nudlarna kommer att se kul ut när jag kräks upp dem igen nämligen.

Nyårsdagen

När jag vaknade i morse mådde jag riktigt bra och var inte ett jäkla dugg bakis. Lite förvånande med tanke på hur mycket jag drack igår, men jag tänkte att jag kanske har vuxit ifrån det här med baksmälla nu (som man väl gör?). Jag kunde till och med röka och dricka kaffe som om det var vilken vanlig morgon som helst.

Vi packade ihop våra saker och åkte hem från släkten, kom hem och drack ännu mer kaffe, rökte lite mer, tog en promenad, funderade på om vi skulle äta pizza eller vietnamesiskt till middag. Och sedan kräktes jag.

Joråsatte ...