Veckan

I söndags åkte jag ju som bekant till akuten på SöS för att jag trodde att jag var allvarligt sjuk. Det var jag inte. Hade bara fått en släng av Tietzes syndrom.

I måndags åkte jag med Saga till vårdcentralen (japp, hon är en fegis av stora mått, min flicka, som inte vågar gå till doktorn själv) för hon hade halsfluss. Hon fick Kåvepenin, 3 tabletter om dagen.

I tisdags gjorde jag säkert någonting men jag minns inte riktig vad. Jo, jag satt och läste och peer-reviewade tre paper (och det där var kanske inte helt perfekt svenska).

I onsdags fortsatte jag att läsa och peer-reviewa.

I torsdags åkte jag tillbaka till vårdcentralen med Saga. Hon tyckte att det kändes som om hon hade en halsböld igen. Det hade hon. När man får en halsböld så måste den öppnas för att varet ska kunna komma ut. Sådant gör man på SöS så det var bara att åka dit. Där fick hon en massa bedövning och sedan stack läkaren en spruta rakt in i bölden och sög ut en massa blodigt var. Men det räckte inte, han var tvungen att skära upp bölden för att allt skulle komma ut. Så han skar ett (ganska stort) snitt i hennes böld och lät varet rinna rakt ner i halsen på henne. Hon har haft bättre dagar kan jag säga. Men hon mådde bättre redan till kvällen, när bölden inte gjorde så jävla ont längre. Hon fick lite mer medicin också. Nu ska hon äta 6 Kåvepenin, 8 Citodon och 3 Voltaren om dagen.

I dag, fredag, åkte vi tillbaka till SöS för att tömma bölden igen. För det räcker inte alltid att göra det en gång. Det var inte riktigt lika jobbigt för henne idag, men särskilt roligt var det nog inte. Hon fick också en tid till en läkare på Huddinge för att prata om att operera bort halsmandlarna. Hon har inte varit så sugen på det tidigare, men fyra halsflussar och två halsbölder på fem månader har fått henne att ändra sig.

En rätt så tuff vecka, men nu mår vi i alla fall bättre. Jag har fortfarande ont i revbenen och Saga har fortfarande ont i halsen, men det är inte riktigt lika farligt längre.