Ett ljuvt konsertminne

Häromdagen berättade en dagismamma som jag träffade i parken att hon skulle gå och se Barbara Streisand i Globen i sommar. Hon hade tömt sitt sparkonto och köpt en svindyr biljett och var nu hur nöjd som helst. Barbara var värd de pengarna, tyckte hon.

Jag kan förstå henne, även om det inte är just Barbara som skulle kunna få mig att plocka ut alla mina sparpengar (som för övrigt bara är 173 kronor). Just nu vet jag inte vem eller vilka jag skulle betala 6000 kronor för att se. För några år sedan var det Alanis Morissette, och några år innan det var det väl Genesis kanske. Fast jag har sett både Alanis och Genesis och behövde tack och lov inte punga ut mer än 300 för biljetterna och någon tusing för tågresorna till Göteborg.

Den billigaste konserten jag har varit på måste i alla fall ha varit Metallica på Göta Lejon (1984). Kompisen Cia hade fått gratisbiljetter från skivaffären hon praoade i eftersom ingen annan ville ha dem. Cia och jag gillade inte heller Metallica på den tiden – men vad fan, det var ju gratis. Och hårdrock var ju ändå alltid hårdrock, även om den var dålig.

Jag fick i alla fall valuta för mina pengar (Roslagsbanan var ju inte gratis) eftersom Matte Arkhem var där (jag sa av någon anledning aldrig bara Matte, det var alltid både för- och efternamn – Matte Arkhem. Mattearkhem). Jag såg honom precis innan konserten började där han stod några rader bakom oss och headbangade stenhårt till någon Anthraxlåt och han var precis sådär snygg som jag mindes honom. Han såg ut precis som Nikki Sixx fast utan den fjantiga hårdrocksfrillan (och jag har alltid undrat om det var likheten med Nikki Sixx som gjorde Matte Arkhem snygg eller om det var tvärtom – att Nikki Sixx bara var snygg för att han liknade Matte). Jag träffade honom bara några få gånger, i olika hårdrockssammanhang, men han upptog i princip alla mina tankar under större delen av det året. Han hade samma födelsedag som jag och jag trodde nog att det gjorde oss till själsfränder på något vis. Jag tror inte att han tänkte så.

Konserten blev hur som helst ett ljuvligt minne tack vare honom – Metallica sög, men att ha fått en glimt av Matte Arkhem var alldeles, alldeles underbart.


Och om jag skulle betala 6000 kronor för något så skulle det kanske vara det här: