Yasuragi

För ett par år sedan, när jag var i Barcelona, fick jag väldigt tråkiga besked per telefon mitt i natten och sedan dess drabbas jag alltid av vild panik varje gång telefonen piper när jag sover borta. Första natten på Island väcktes jag av ett sms som givetvis skrämde vettet ur mig och fick mig att sätta mig upp i sängen och skrika rakt ut. Innan jag hann fram till mobilen hade jag hunnit tänka ut minst hundra vidrigheter som hade kunna hända med barnen där hemma. Men det var bara kompisen E-L som undrade något om ett glömt paraply, hon visste inte att jag var bortrest.

Messet som äldsta dottern (som satt barnvakt åt de små medan vi var på Hasseludden) skickade i natt var precis lika harmlöst, men innan jag hade hunnit läsa det hade jag ju ändå hunnit bli klarvaken och livrädd. Och kissnödig. När jag skulle treva mig fram till toan (jag ville inte tända lampan och väcka maken) så lyckades jag gå rakt in en vägg, på något vis med pekfingret först. Det gjorde skitont och lät jättehögt. Han vaknade såklart.

Sedan somnade han raskt om medan jag var fortfarande klarvaken. Jag hade inga öronproppar med mig och varje litet ljud som han gav ifrån gjorde mig fullkomligt vansinnig. Det finns inget värre än att lyssna på någon annans sovljud när man själv inte kan sova. Jag tänkte att jag kanske skulle hata honom lite mindre om jag satte på teven så det gjorde jag. Det funkade ganska bra. Jag hatade honom lite, lite mindre.

Min ganska dåliga natt glömdes dock rask bort när frukosten kom.

Se så glad tjejen på bilden är. Det skulle ni också vara om ni fick en sån här frukost.