Förlust

Vaknat på vardagsrumsgolvet efter en firmafest någon gång? Iförd full hockeymundering? Nej, det har inte jag heller, även om jag brukar hävda det.

Men nog om det. Jag har länge pratat med min sexåring om att vi måste gå på en hockeymatch, han och jag. Djurgården-MoDo. Men som med allt annat som jag ska planera så har det skjutits upp och skjutits upp. Det har saknats tid och det har saknats pengar (och ärligt talat så har det saknats en del engagemang från min sida också).

Och det var ju en jävla tur måste jag säga. Tänk om vi hade gått idag. Tänk om jag hade stått och pekat vilka han skulle heja på (för det hade han naturligtvis inte fått välja själv) och visat vilken färg på tröjorna de hade och åt vilket håll de skulle göra mål, och så gjorde det andra laget, de med fel tröjor, sju mål och vårat noll.

Vilken fruktansvärd upplevelse det hade varit för honom. Inte själva resultatet såklart, för han bryr sig inte smack om hockey, utan min reaktion på resultatet. Ett riktigt trauma hade det varit. Vi ska nog inte gå på hockey förrän han är lite äldre, tror jag. Eller när MoDo blivit lite mer pålitliga.