Förlust

Vaknat på vardagsrumsgolvet efter en firmafest någon gång? Iförd full hockeymundering? Nej, det har inte jag heller, även om jag brukar hävda det.

Men nog om det. Jag har länge pratat med min sexåring om att vi måste gå på en hockeymatch, han och jag. Djurgården-MoDo. Men som med allt annat som jag ska planera så har det skjutits upp och skjutits upp. Det har saknats tid och det har saknats pengar (och ärligt talat så har det saknats en del engagemang från min sida också).

Och det var ju en jävla tur måste jag säga. Tänk om vi hade gått idag. Tänk om jag hade stått och pekat vilka han skulle heja på (för det hade han naturligtvis inte fått välja själv) och visat vilken färg på tröjorna de hade och åt vilket håll de skulle göra mål, och så gjorde det andra laget, de med fel tröjor, sju mål och vårat noll.

Vilken fruktansvärd upplevelse det hade varit för honom. Inte själva resultatet såklart, för han bryr sig inte smack om hockey, utan min reaktion på resultatet. Ett riktigt trauma hade det varit. Vi ska nog inte gå på hockey förrän han är lite äldre, tror jag. Eller när MoDo blivit lite mer pålitliga.

Ordningen är återställd, tyvärr

Den värsta tankevurpan

Se på den här bilden. Se på Wernblom. Ser han konstig ut? Förutom att han ler, alltså. What's wrong with this picture?

I april 2000 bestämde sig Modo Paper för att ändra om lite i både färgerna och loggan. Resultatet blev den här fantastiska kreationen. Den öppna handen skulle representera att MoDo "välkomnar unga lovande ishockeyspelare i Sveriges Bästa Plantskola, Modo Hockey. På märket finns en uppåtriktad tumme som symboliserar att klubben spelar en offensiv och positiv ishockey."

Det funkade så klart inte. Högljudda klagomål och mordhot strömmade in och Modo Paper fick backa. Tack och lov.

Men de gav sig inte helt och hållet, loggan ändrades lite. Färgerna ändrades och själva loggan blev lite bulligare. Som en Disney-baby ungefär. Ullig, bullig och gullig.

Jag vet inte vilken vurpa som är värst. Att man bestämmer sig för en logga som ska symbolisera glädje och trevnad, en öppen tumme-upp-hand, eller att man väljer Wernblom som denna glädje och trevnads ansikte utåt. Hockey handlar inte om trevnad, det handlar om blod, svett, jämmer och död.

Precis som Wernblom.

Bilderna kommer härifrån

Han är tillbaka!

http://www.modohockey.se/nyheter.cfm?rows=50&nyhet=3034