Den värsta tankevurpan

Se på den här bilden. Se på Wernblom. Ser han konstig ut? Förutom att han ler, alltså. What's wrong with this picture?

I april 2000 bestämde sig Modo Paper för att ändra om lite i både färgerna och loggan. Resultatet blev den här fantastiska kreationen. Den öppna handen skulle representera att MoDo "välkomnar unga lovande ishockeyspelare i Sveriges Bästa Plantskola, Modo Hockey. På märket finns en uppåtriktad tumme som symboliserar att klubben spelar en offensiv och positiv ishockey."

Det funkade så klart inte. Högljudda klagomål och mordhot strömmade in och Modo Paper fick backa. Tack och lov.

Men de gav sig inte helt och hållet, loggan ändrades lite. Färgerna ändrades och själva loggan blev lite bulligare. Som en Disney-baby ungefär. Ullig, bullig och gullig.

Jag vet inte vilken vurpa som är värst. Att man bestämmer sig för en logga som ska symbolisera glädje och trevnad, en öppen tumme-upp-hand, eller att man väljer Wernblom som denna glädje och trevnads ansikte utåt. Hockey handlar inte om trevnad, det handlar om blod, svett, jämmer och död.

Precis som Wernblom.

Bilderna kommer härifrån

Tankevurpor 2

Det här blir mitt hundrade inlägg i bloggen, och egentligen skulle jag ha firat det med att skriva om the mother of all tankevurpor. Nu blev det inte så eftersom jag tydligen var tvungen att peta in det där näbbiga inlägget om Lasse Anrells felstavning av The Legion of Doom och sabba hela upplägget.

Nåja, här kommer i alla fall nummer två på listan, och det handlar om refuseringar.

Någon på Bonniers gjorde en gigantisk vurpa när Astrid Lindgrens manus till Pippi blev refuserat. Istället gavs boken ut på Rabén & Sjögren. Den här någon på Bonniers måste ha ångrat sig lite efter ett tag. Men det var faktiskt inte Astrid, Pippi och Bonniers vi skulle prata om nu. Det finns viktigare saker än så...

I hockeyvärlden skickas inga refuseringbrev ut, man blir helt sonika bortbytt istället. Den 30 juni 1992 byttes Peter Forsberg och fyra andra spelare bort, från Flyers till Nordiques (som senare packade ihop hela laget, flyttade till Denver och blev Avalanche istället). I bytet ingick också två first round draft picks och femton miljoner dollar. Flyers ville ha Eric Lindros. Eric Lindros och inget mer.

"In hindsight, the Lindros trade is seen as one of the most one-sided deals in sports history, and a major foundation for the Nordiques/Avalanche franchise successes over the next decade." (Wikipedia). Ingen dålig vurpa alls.

I morgon (i inlägg 101, kanske?) kommer ettan på listan. Den är inte dum den heller.

Tankevurpor 3

Celine Dions scenkläder

Rösten är det sannerligen inget fel på. Inte låten heller. Till och med japanen med de vilda lockarna funkar fint. Men vad i hela fridens namn har hon på sig? Antingen har hon valt det alldeles själv (och då har hon fantastiskt dålig smak) eller så har hon ruskigt dåliga rådgivare som inte borde få betalt. Hur som helst ser hon förskräcklig ut. Hur säljer man in en sådan outfit? "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, vad säger du om det?"



Samma låt, samma underbara röst, samma vildlockiga japan (fast på tv den här gången). Andra kläder, men precis lika illa. Eller värre. "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, men vi ändrade oss. Vad sägs om den här sportiga röda tröjan i stället, och ett par illa matchande byxor till den?"

Tankevurpor

(man skulle kunna säga feltänk också, men det är så många som retar sig på ordet tänk, så jag avstår från den formuleringen)

Rolling Stones åkte ut på turné - igen.

Rolling Stones världsturné är en gigantisk tankevurpa enligt mig. Hur tänkte de egentligen?

- Hörni grabbar, vad säger ni? Vi kör en vända till, va? Jag känner mig inte tillräckligt rik ännu, säger någon av Stonesarna över en middag.

-Okej, säger en annan. Jag gillar också pengar.

-Men… alltså, säger en tredje. Har inte vi gjort vårt? Vi har kört den här skiten i 40 år, borde vi inte bara ta och lägga ner hela jävla cirkusen?

-Nä, fan heller! Vi kör, säger alla andra.

Alla utom Keith. Han säger ingenting för han har somnat under bordet och man kan, om man tittar noga, skymta en våt fläck i grenen på hans extremt tajta brallor. Han hostar till och lite kräk rinner ur mungipan, ner på golvet.

-Okej, säger de andra när de ser kräklan ringla sig ner längs Keiths ansikte, Keith är tydligen också på. Vi kör väl då.

Och så är det klart – Rolling Stones ger sig ut på en ny turné, och hjärntvättade massor runt hela världen jublar. Var det så det gick till?


Pierre Pells frisyr

Det här tankevurpe-påståendet borde jag ju kunna backa med en bild kan man tycka, men jag har inte hittat någon bra bild på nämnda frisyr. Ni får nöja er med att gå in här, på SVTs hemsida, och kolla på Kobra-intervjun. 12 minuter in i programmet dyker Pierre Pell och hans fantastiska frisyr upp.

Somliga skulle säkerligen vilja kalla det här avsaknad av frisyr, men jag håller inte med. Jag menar att det här är uttänkt och helt och hållet med flit. Pierre Pell har valt det här, han vill se ut så här. Det här är Pierre Pell.

Varför vill han vara någon som har en sådan frisyr?

Jag tänker komma med fler vurpor senare, se de här som nummer 4 och 5 på listan.