Say my name, bitch!

Tänk om jag hette Anna Svensson Wiik, och fick ett brev från MasterCard som var adresserat till Wiik Svensson (inget förnamn). Tänk om detta brev sedan inleddes med ett ”Hej Wiik!”, som om MasterCard plötsligt hade fått för sig att jag hette Wiik i förnamn, och fortsatte med ”eftersom du är en bra kund hos oss vill vi erbjuda dig…”, och så ett erbjudande om ett nytt kort. Tänk om erbjudandet innebar att jag, som förra året deklarerade en inkomst på 16 000 kronor och som i år räknar med att tjäna ännu mindre, plötsligt skulle ha en köpgräns på 30 000 kronor på det kortet – utan någon som helst kreditprövning.

Tänk om MasterCard inte visste vad deras kunder hette i förnamn, eller att de ens hade förnamn, och om de sedan erbjöd dessa förnamnslösa kunder krediter som vida översteg deras betalningsförmåga. Tänk vad konstigt det skulle vara.