Och hur ska jag ta mig ur det här då?

Jag har i alla år hävdat att det viktigt att man får det som står på önskelistan. Visst kan det få smyga sig in en överraskning här och där, men tyngdpunkten ska ändå ligga på det man faktiskt har uttryckt en önskan om att få. Om jag till exempel har önskat mig fem våldsglorifierande DVD-filmer så vill jag antagligen inte ha en pyjamas istället. Ett par filmer OCH en pyjamas - helt okej. Inga filmer och två pyjamaser - inte okej. Ni fattar.

En önskelista är för mig inget man tar till när fantasin tryter, utan ett dokument där det finns en faktisk önskan. "Det här vill jag ha, står det inte här är det antagligen inte viktigt för mig."

Och jag lever som jag lär - jag köper det som står på andras önskelistor. Det är först när det som står där är slut, eller för dyrt, eller av andra anledningar inte går att få tag på som jag släpper det och börjar leta efter något annat. Det året som Erik önskade sig "ett fönster och en familj" (förra eller förrförra julen) blev det lite klurigt. Ville han ha ett helt nytt fönster och en helt annan familj, eller var det bara ett uttryck för att han var helt nöjd med sin tillvaro? Han fick lite Pokemongrejer i alla fall och verkade rätt glad ändå.

Hur som helst - det är jätteviktigt med önskelistor! Så vad fan gör jag nu? På makens önskelista kan jag nämligen läsa "Mariah Careys julskiva". Jag hoppades förstås att den skulle vara slut överallt, men inte då. Den finns på Ginza och kostar nästan ingenting. Skit.