Gondolen

Med släkten. Sweet!

Husdjur

Vi har blivit med akvarium igen. Erik är överlycklig. Jag misstänker att katten Charlie också kommer att bli det.

Och Dumlekladdkakan smakade finfint, förresten.

Var det ett bakslag?

När jag låg i underslafen på barnens våningssäng och läste saga igår kväll så hoppade katten Charlie upp i överslafen och sparkade ner en stor stenskulptur (en som Erik gjort i skolan) i huvudet på mig. Hade den landat lite annorlunda så hade jag förmodligen brutit näsan eller blivit av med alla mina tänder. Några centimeter åt andra hållet låg Erik.

Nu vet jag inte om det var ett bakslag eller om det var en del av allt som gått bra den här veckan. Troligen det senare. Jag fick visserligen en rejäl bula, men det hade kunnat vara mycket, mycket värre. Väntar fortfarande på bakslaget alltså?

Det går bra nu. För bra?

Maken har stått ute i det fria och limmat tapeter hela kvällen. Nu, precis när den sista våden är limmad och klar, börjar det regna. Hela den här köksbyggarveckan har varit sån - allt som inte borde funka har funkat. Vi väntar fortfarande på ett bakslag. För ett sådant måste ju komma, visst?

Säkert kommer Dumlekladdkakan som vi ska äta om en stund att smaka skit. Det vore ett hårt slag.

Vi har en kaffetapet i köket

Vi tycker mycket om kaffe nämligen.

Tom Tit

Vindbryggan är roligast

Vi är på Ekerö

Jag tror att det bara bor rika människor här.

Ombyggnaden fortsätter

Vi köpte fel skåp på IKEA häromdagen. Sen kom vi på att vi kunde använda det ändå, så vi köpte inget nytt när vi var där idag. När vi tittade på det alldeles nyss så insåg vi att det var fel ändå. Inga konstigheter.

Osynlig?

För det mesta ignorerar min man mig totalt. Han lyssnar aldrig på vad jag säger och han ser mig inte särskilt ofta heller (vilket han förklarar med att jag är så väldigt kort - å andra sidan är jag ju väldigt bred vilket borde uppväga det hela).

Det händer ibland att han kommer med ett strålande förslag på någon kul grej vi kan göra eller någon bra restaurang vi borde prova. Ibland har han kommit på det själv eller läst om det i någon tidning, ibland har han fått tips från någon annan. Att han hörde samma sak från mig bara för några dagar sedan har han helt glömt bort. Att han då, när förslaget var mitt, tyckte att det var helt ointressant har han glömt ännu mer. Ett whiskyställe på Öland låg för långt bort ända tills en släktings sambo tipsade om det. Då blev det jättenära plötsligt. Ett annat whiskyställe i Stockholm var helt ointressant tills någon snubbe i Skottland pratade om det. Vips blev det högintressant.

Det är skitjobbigt att vara så osynlig. Verkligen. Men det är nog ändå bättre än den plötsliga uppmärksamhet jag fick idag. Ett superviktigt arbete i samband med köksrenoveringen fick jag: skrapa fastnad golvpapp med färgskrapa. Gammal golvpapp som har legat och muggat till sig i jag vet inte hur många år. Golvpapp som stank av en blandning av fotsvett och instängt sommartorp. Måste ha varit hur möglig som helst den där pappen och de där livsfarliga sporerna sitter förmodligen djupt inbäddade i mina känsliga lungor nu. Men viktigt var det ju.

På plussidan alltså: Han ignorerar mig inte längre.
På minussidan (big fat jätteminus faktiskt): Han försöker döda mig istället!

Det är färdigt nu säger han

Men jag vet inte. Fattas det inte ett par grejer? Typ skåp, luckor, kakel och bänkskiva?

Där är den

Ser lite ensam ut, va?

Var fan är min spis?

Visst hatar jag att laga mat. Men ändå, en spis är ju bra att ha.

Fucking ont i halsen

Jag tänkte att eftersom jag inte hade så där infernaliskt ont som jag brukar så behövde jag nog inte gå till läkaren den här gången. Men nu börjar jag tröttna. Halsen har gjort ont i en vecka och det blir inte bättre. Tvärtom.

Men man är ju en stor skurk om man väljer att äta medicin för halsfluss. Komplikationer och följdsjukdomar är tydligen bara trams. Man ska tiga och lida. Vilket är litegrann allt man kan göra med halsfluss.

Fast jag tänker så här, att om man bara ger fan i att blanda antibiotika i djurfoder (det är såklart förbjudet i Sverige, men i andra länder förekommer det ju fortfarande) så borde väl en stor del av överanvändningen vara fixad eller? Om något land vägrar att lägga av så bombar man det sönder och samman. Så att vi som är sjuka kan få äta vår jävla medicin utan att skämmas.

Jag är beredd att offra lite av min medmänsklighet för att slippa halsont. Rätt mycket av den, faktiskt.

Den bästa dagen

För Karin Boye är det "en dag av törst" och för Erik är det att åka till Naturhistoriska Riksmuseet och titta på mineraler (och sedan köpa några i museets butik).

För mig är det att veta att jag inte behöver laga mat. En dag utan planering, inköp och lagande av mat. Jag har två bästa dagar framför mig.

Sallad till maten

Kreativiteten flödar verkligen här hemma.

Har det varit blåsigt i Stockholm?

Våra rosor verkar ha trillat av pinn.

Not really where I want to be

Vi är hemma igen. Hade hellre varit på Österlen (I Österlen? På Österlen? Vad heter det?) men en halsfluss och annat jävla skit såg till att vi hamnade här hemma i Aspudden istället.

Nu ska vi hämta katten hos syrran så att vi har en liten varelse till att irritera oss på.

Ett marknadslik

En dag om året lever Fagerhult upp. Nu har allt återgått till det normala igen.

Att nöja sig

Här bakom finns det tigrar, och jag älskar verkligen tigrar. Om jag står upp så kan jag titta på dem så mycket jag vill. Men jag orkar inte stå upp. Jag sitter här på min skuggiga bänk och njuter av vetskapen om att jag är mycket nära tigrar. Det får räcka så.

Ölands djurpark

Alla har jättekul. Utom jag, för jag är sjuk. Lovade maken att inte bitcha om det om jag följde med. Det gör jag i alla fall.

Öland

Tillsammans med resten av mänskligheten. Jag är sjuk som fan fortfarande. Nu med en touch av halsont.

Skoj på landet

En inte helt nykter morbror fixar sommarfrilla på sin gudson.

Vi är (nästan) fulltaliga och ska alldeles strax äta.

Jag är sjuk som fan och inte ett jäkla dugg hungrig. Men ändå - himla, himla trevligt. Saknar bara ett par av våra barn.

SPF 30 i ansiktet

Because I'm worth it. Och för att jag är röd som en kräfta från igår.

Jorå, väder idag också

Ska väl åka och bada. Om tre timmar eller så.

Full

Innan jag ens har hunnit laga maten färdigt. Inte jättebra.

Fikapaus

Svärfar gillar inte kaffet jag lagar. Det är för starkt säger han. Mer kaffe till mig säger jag om det.

Skön eftermiddag vid sjön

Vädret blev bättre. Svägerskans sölande betalade sig. Jag hatar att behöva ge henne rätt.

Bada igen

Allt tar lång tid här. Vi har varit på väg till badet i tre timmar nu. Väntar på svägerskan. Fan vet vad hon sysslar med. Vädret har hunnit bli dåligt.

Meddelande till min dotter

Min telefon är också helt fuckad här nere. Blogga går bra - messa går inte lika bra. Skumt. Vi har det fint i alla fall, hoppas du har det också. Jobba hårt istället för att läsa den här bloggen nu!

Puss!!

Oms

Blev tvungen att kolla upp det där med omsen. Oms infördes 1960 men byttes ut mot moms 1969 (Wikipedia). Försvann för 40 år sedan alltså. Det är faktiskt rätt länge sedan (beror på hur man tänker förstås, jag är ju snart 40 och det är ju inte så gammalt. Men det är inte mig vi pratar om nu)

En skatt som fanns i ynka 9 år och har varit försvunnen i 40 borde inte få så mycket plats i korsord. Faktiskt. Kan vi vara överens om det?

Kom igen

Samma tråkiga ord jämt och ständigt. Hur länge sedan är det vi hade oms i det här landet? Eller förväntas man vara så gammal att man minns den där omsen om man är en sån som gillar att lösa korsord?

Jag funderar

Det är inte min tidning. Vågar jag ändå lösa lite korsord? Man gör inte så va? Det är väl helt otänkbart. Eller?

Bättre idag

Solen skiner. Jag har inte tappat bort barnen. Jag hann duscha först så det fanns varmvatten kvar. Idag blir en bra dag.

Bäst just nu

Glass i regnet

Är det badväder tycker ni?

Barnen badar

Inte jag. Inte svägerskan heller.

Barnen är hittade

Svärfar också. De hade hittat tre grodor och en snok. Snoken fick inte följa med hem.

Hoppsan

Jag vaknade nyss. Barnen är försvunna. Svärfar också. Jag hoppas de försvann tillsammans.

Fagerhult

En ännu tystare plats.

Virserum by night

Kanske den tystaste platsen på jorden.

Nu sminkas det i Virserum

Till och med jag är lite sminkad. Känns jättekonstigt.

Utrensning

Svägerskan slänger gamla kryddor. I smyg, för svärfar tycker inte om att saker slängs.

På väg till landet

Dödläge

Jag vill äta godis.
Erik vill inte gå och lägga sig.

Min man är bra på många saker

Men det här med popcorn behöver han nog träna lite mer på.

Hon blev trött

Snart semester

Idag jobbar maken sista dagen innan semestern. Om han kommer hem ikväll och säger att han är färdig med allt och inte behöver jobba vare sig i helgen eller i början av nästa vecka så ska han få Parmalindade aprikoser med getost (jag brukar ha fikon egentligen, men jag tror att det blir gott med aprikoser också). Champagne till det. Sån enkel sak att planera. Kunde ha varit enhörningar och evig ungdom också, för han kommer ändå att jobba ett par dagar till. Så är det bara. Med min vanliga tur så kommer han antagligen behöva jobba både måndag och tisdag. Och på onsdag åker han bort i en vecka.

Tänkte att jag skulle ha städat lite här hemma innan – för att riktigt komma i semesterstämning. Det gör ju inget om det inte blir semester precis idag, en städning är ju alltid välbehövligt. Just nu är det inte städat. Verkligen inte.

Lider lite tvättnöd också. Har liksom fokuserat lite för mycket på andras kläder. Och skeppslaster med lakan - yngsta dottern håller ju på att sluta med nattblöja. Hon verkar bara inte veta om det själv. Men mina egna byrålådor gapar tomma. Jag är inne på sista paret trosor. Fula och gamla. Jag minns precis när jag köpte dem, minns att jag tänkte att jag kanske inte borde köpa just den storleken eftersom jag var gravid och ändå inte skulle kunna ha dem om någon månad. Med äldsta dottern var jag gravid. Hon fyller snart 18. Tvättnöd var ordet. Men tvättmaskinen är fullproppad med räddningen, färdig om en halvtimme ungefär. Och torktumlaren är lagad.

Det är inte bara under som jag är ful. Tunikan jag har på mig är butt-ugly och alldeles för stor. Vit och väldigt, väldigt tunn. Genomskinlig faktiskt. Det enda positiva med det är att jag ser genom det tunna tyget om det kryper jättespindlar på min kropp. Den lite tjockare lila som jag hade på mig för en stund sedan gömde dem lite för väl. Kände den bara när den kröp över magen på mig. Vet inte om jag kommer att kunna ha den tunikan igen för jag hörde tyget rivas sönder när jag slet av mig den. Hördes till och med över skriket. Jag har inte vågat titta på den, kastade ner den källaren bara. Jag hatar verkligen att bo i villa ibland – sånt där hände aldrig när vi bodde inne i stan.

Och medan jag skrev det där så gick Erik ut och hämtade sina badbyxor som låg slängda på trappan och när han kom in med dem i hallen så började det välla tvestjärtar ur dem. Nu är hela hallen full med söndertrampade tvestjärtar. Och dammsugaren står såklart nere i källaren. Som sagt - jag hatar verkligen att bo i villa ibland.

Det regnade lite