Idag jobbar maken sista dagen innan semestern. Om han kommer hem ikväll och säger att han är färdig med allt och inte behöver jobba vare sig i helgen eller i början av nästa vecka så ska han få Parmalindade aprikoser med getost (jag brukar ha fikon egentligen, men jag tror att det blir gott med aprikoser också). Champagne till det. Sån enkel sak att planera. Kunde ha varit enhörningar och evig ungdom också, för han kommer ändå att jobba ett par dagar till. Så är det bara. Med min vanliga tur så kommer han antagligen behöva jobba både måndag och tisdag. Och på onsdag åker han bort i en vecka.
Tänkte att jag skulle ha städat lite här hemma innan – för att riktigt komma i semesterstämning. Det gör ju inget om det inte blir semester precis idag, en städning är ju alltid välbehövligt. Just nu är det inte städat. Verkligen inte.
Lider lite tvättnöd också. Har liksom fokuserat lite för mycket på andras kläder. Och skeppslaster med lakan - yngsta dottern håller ju på att sluta med nattblöja. Hon verkar bara inte veta om det själv. Men mina egna byrålådor gapar tomma. Jag är inne på sista paret trosor. Fula och gamla. Jag minns precis när jag köpte dem, minns att jag tänkte att jag kanske inte borde köpa just den storleken eftersom jag var gravid och ändå inte skulle kunna ha dem om någon månad. Med äldsta dottern var jag gravid. Hon fyller snart 18. Tvättnöd var ordet. Men tvättmaskinen är fullproppad med räddningen, färdig om en halvtimme ungefär. Och torktumlaren är lagad.
Det är inte bara under som jag är ful. Tunikan jag har på mig är butt-ugly och alldeles för stor. Vit och väldigt, väldigt tunn. Genomskinlig faktiskt. Det enda positiva med det är att jag ser genom det tunna tyget om det kryper jättespindlar på min kropp. Den lite tjockare lila som jag hade på mig för en stund sedan gömde dem lite för väl. Kände den bara när den kröp över magen på mig. Vet inte om jag kommer att kunna ha den tunikan igen för jag hörde tyget rivas sönder när jag slet av mig den. Hördes till och med över skriket. Jag har inte vågat titta på den, kastade ner den källaren bara. Jag hatar verkligen att bo i villa ibland – sånt där hände aldrig när vi bodde inne i stan.
Och medan jag skrev det där så gick Erik ut och hämtade sina badbyxor som låg slängda på trappan och när han kom in med dem i hallen så började det välla tvestjärtar ur dem. Nu är hela hallen full med söndertrampade tvestjärtar. Och dammsugaren står såklart nere i källaren. Som sagt - jag hatar verkligen att bo i villa ibland.
Ingen träning. Ingen svält. Bara gåslever.
7 år sedan
2 kommentarer:
Bra skrivet. Jag känner igen dig i allt. Och mig. Jag jobbar en stund på måndag men är istället hemma tidigt idag. Sammanslaget över förväntan så jag vill ha mina parmalindade aprikoser med getost. Och champagne.
Kommer. Ska bara fixa enhörningen först.
Skicka en kommentar