Var det ett bakslag?

När jag låg i underslafen på barnens våningssäng och läste saga igår kväll så hoppade katten Charlie upp i överslafen och sparkade ner en stor stenskulptur (en som Erik gjort i skolan) i huvudet på mig. Hade den landat lite annorlunda så hade jag förmodligen brutit näsan eller blivit av med alla mina tänder. Några centimeter åt andra hållet låg Erik.

Nu vet jag inte om det var ett bakslag eller om det var en del av allt som gått bra den här veckan. Troligen det senare. Jag fick visserligen en rejäl bula, men det hade kunnat vara mycket, mycket värre. Väntar fortfarande på bakslaget alltså?