40-årspresent

För en massa månader sedan sa jag någonting om att jag ville skjuta pistol på min 40-årsdag, och för en gångs skull så kom maken ihåg något som jag hade sagt så det fick jag (fast några dagar senare).


Jag är, tvärtemot vad ni alla förstås tror, ingen tuffing så jag var nervös innan. Vi var 17 stycken som skulle skjuta samtidigt och jag var lite rädd att jag antingen skulle råka skjuta och döda alla runt omkring mig eller missa min egen tavla och skjuta på alla andras. Jag vet inte vilket som skulle ha varit mest pinsamt faktiskt. Väldigt pinsamt är det också att lägga ut nervösa bilder på sig själv på bloggen. Å andra sidan så har jag ju sagt att det får lov att vara slut på det här med att skämmas nu. 40-åringar skäms väl inte? Jag var skitnervös helt enkelt och då får ni en bild på det.


Och där ligger den första pickan och ser livsfarlig ut.

Första skotten med första pickan (en .22:a). Maken har ju sett mig spela Zelda och vet hur det ligger till med träffsäkerheten. Han trodde att jag skulle missa alla fem. Men jag träffade med tre av dem, vilket får anses vara helt okej för att vara mig.

Jag blev lite mer van för varje modell jag provade. Och lite mindre rädd.

Rekyl. Värre för varje modell.

En .44 Magnum. Jättestor och jättetung. Och med världens läskigaste rekyl. Jag blundade och skrek när jag sköt. Kanske inte så det ska göras, men det var så det blev.