Ishockeyminnen

Som svensk hockeyfantast i allmänhet, och MoDo-fantast i synnerhet, är jag van vid att det går åt helvete när man minst anar det. Jag har under min aktiva tittarkarriär hunnit mer fler besvikelser än jag egentligen orkar med. Och inte lär jag mig av mina misstag heller. Jag har en märklig förmåga att elda upp mig mer än vad jag borde - och fallet blir därför så otroligt mycket hårdare än vad det skulle behöva vara.

OS i Nagano 1998 - allt var kört. Ingen jävel trodde ju egentligen på att det skulle gå att göra två mål på tretton sekunder (eller hur många sekunder det nu var). Det var ju inget att hoppas på. Men så gjorde ju Peter Forsberg ändå ett mål, och då vaknade mitt hopp igen. Jag trodde verkligen att det skulle kunna gå vägen. Det gjorde det självklart inte.

SM-finalen 1999 - MoDo kunde bara inte förlora finalserien mot Brynäs! Hela säsongen hade varit en lustfylld promenad mot den enklaste segern i världshistorien. Det kunde bara gå åt ett håll. Käpprätt åt helvete.

SM-finalen 2000 - MoDo återigen i final, denna gång mot Djurgården. Det blev dyngpeck i tre raka matcher. Första matchen i Globen slutade 5-0 till Djurgården. Jag var där, festklädd i min nyinköpta MoDo-tröja, och såg förödelsen. Nästa morgon vaknade jag upp på golvet i vardagsrummet - bakfull som aldrig förr (fortfarande iklädd min nu ganska sunkiga MoDo-tröja) och fantastiskt försenad till dotterns engelskakurs. Det var bara att skynda iväg och lämna henne, utan att byta om och utan att duscha. På vägen hem mötte jag en gammal klasskamrat som jag inte sett på många år. Hon såg givetvis alldeles fantastisk ut, medan jag stod där med bakfyllehåret på ända och med en smutsig ishockeytröja på mig. Inte min stoltaste stund.

VM 2000 - Sverige åker ut mot Finland i kvartsfinalen. Och slutar som sjua.

OS 2002 - Vitryssland i kvarten, och ett märkligt mål i slutet av tredje perioden. Jag behöver inte säga mer. Jo, det behöver jag visst det förresten: Stackars Tommy Salo fick bära hundhuvudet för fiaskot i Salt Lake - allt blev hans fel. Visst, nu råkade hans miss vara alla brakmissars moder - men sånt är livet. Målvakter gör prakttavlor ibland. Inget konstigt med det. Salos miss ändrar inte det faktum att Tre Kronor borde ha kunnat göra betydligt fler än fjuttiga tre mål på Vitryssland. Att ett helt lag fullt av superhjältar, mästerliga spelare varenda en, skiter i att ens försöka göra mål för att motståndet är för enkelt - det är skandalen. Inte den där målvaktmissen.

World Cup 2004 - Kvartsfinal mot Tjeckien i Globen. Tjeckien vinner med 6-1. Aj.

Men det finns ju en massa roliga hockeyminnen också! Mer om det en annan dag.