Dagisbekymmer

Hela vägen till dagis i morse så pratade jag och E om vilka på dagis man behöver lyssna på. Vi kom fram till att det var fröknarna. Och bara fröknarna. Absolut inte Retstickan M som ständigt försöker lura i E de mest fantastiska saker. Saker som E går på varenda gång.

-Mamma, M säger att jag måste ha galonisar på mig, men ingen annan har ju det! (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att man inte får ha springskor idag. (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att...vadsomhelst (snyft, gråt, snörvel)

Man lyssnar på fröknarna - inte Retstickan M.
Fröknarna - absolut inte Retstickan M.
Vi upprepade det flera gånger, och för en gångs skull verkade det gå in. Han skulle inte lyssna på M idag, för M bara retas hela tiden.

När vi kom fram till dagis skulle de gå på utflykt till Arkenparken. En fröken stod och delade ut reflexvästar till alla barn och alla var förväntansfulla. Det är alltid kul att gå iväg till en annan park någon gång ibland. Jag gick och lämnade Lilla K på hennes avdelning och kom sedan tillbaka för att hjälpa E med reflexvästen som var lite krånglig att få på sig. Han var jätteledsen och när jag frågade varför fick jag det här hulkande och gråtsnoriga svaret:

-Mamma, M säger att man måste ha en kula i munnen när man går till Arkenparken, och jag har ju ingen kula!

I morgon ska jag och E prata mer om vilka på dagis man behöver lyssna på.