Jag har varit ute och rest

Jag har varit i Reims i helgen och jag har lärt mig en del under resan.

Champagne är alltid gott. Det anade jag innan också, men jag har aldrig riktigt fått chansen att testa på riktigt. Men nu vet jag att det är lika gott med en Piper Heidsieck klockan tio på morgonen som det är med en Ruinart klockan tio på kvällen. Allra bäst är dock en Moët & Chandon Rosé Imperial till efterrätten runt 22.30.

Det finns skratt som smittar. Härliga, klingande skratt som gör vem som helst glad, och som nästan tvingar en att skratta med. Ibland vet man inte ens varför man skrattar, men det spelar ingen roll – skrattet man hör är så underbart att man inte bryr sig. Och sedan finns det andra skratt. Vi kan kalla dem jobbskratt eller affärsskratt, och de smittar inte alls. Förutom med ett lätt illamående. Jag råkar inte ut för de här skratten så ofta i min egen jobbmiljö (kanske för att jag inte jobbar?) men en gång om året hör jag dem till leda, i Hs jobbmiljö. Jag misstänker att det här är ett manligt fenomen – jag har aldrig hört en kvinna skratta på det sättet.

CDG är världens tråkigaste flygplats. Och den sämst planerade – toaletterna ligger före säkerhetskontrollen. Efter den får man snällt hålla sig om man inte känner för att göra om hela säkerhetsproceduren igen. Och det vill man ju oftast inte.

Den alldeles underbara parfymen CLEAN är näst intill omöjlig att få tag på. Vilket kanske egentligen är något mycket positivt med tanke på hur jäkla dyr den är. Jag lyckades i alla fall få fatt på en CLEAN Shower Fresh på flyget ner till Paris så nu är stackars H lusfattig. Men jag luktar gott.