Jag har inte svårt att somna. Tvärtom – när jag har puffat till huvudkudden en tre-fyra gånger, hittat kudden som jag kramar om nätterna (viktigt med en kramkudde), lagt täcket perfekt (petat in det runt axlarna, lagt det på precis rätt sätt under hakan, sett till att det slutar ungefär vid halva vaden så att fötterna inte på något sätt kommer i kontakt med varmt täcke – kan inte sova med varma fötter), puffat huvudkudden igen, fixat täcket igen eftersom det flyttades vid den senaste kuddpuffningen, piffat kramkudden så att den inte nuddar ansiktet, och sedan vänt mig om och gjort om hela proceduren ett par gånger – så somnar jag oftast på mindre än fem minuter. Problemet är att maken somnar mycket, mycket snabbare än så. Och han snarkar. Högt. Jävligt irriterande.
Jag har en 16-årig dotter som är ute sent om kvällarna. Bara det är ju irriterande, men ännu värre är det när hon messar hem om kvällarna för att fråga något (typ ”får jag sova hos NN?” eller ”är det okej om jag kommer hem kl. 3 istället?”). Oftast har jag precis somnat när mobilen piper och så måste jag vakna, läsa messet, ta ett beslut, messa tillbaka och försöka somna om – till ljudet av min nu hysteriskt snarkande man. Jävligt irriterande.
Jag har också två ganska små barn, de är sex (snart) och tre år. Den ena sover lugnt och stilla, förutom att han då och då sjunger i sömnen – just nu är det förstås julsånger. Men han rör sig knappt, ligger helt stilla hela natten. Den andra sover som en propeller. Hon sparkas, slåss, skallas och lever rövare. Gissa vem av dem som oftast sover i vår säng? Jävligt irriterande.
Jag har dessutom en katt. En makalöst vacker rödtabbymaskad birma som mer än gärna sover hos mig. Han börjar natten uppe vid mitt huvud. Med sin långa, mjuka, lägga-sig-som-ett-lufttätt-täcke-över-min-näsa-och-mun-päls. Efter en stund står varken han eller jag ut och han tvingas lägga sig i fotändan istället. Där ligger han sedan resten av natten och tar plats. Jag kan inte sträcka ut mig (trots att jag är mycket kort) för skulle jag råka nudda honom så biter han mig. Är han på riktigt dåligt humör så biter han mig ändå, trots att jag inte nuddar honom. Det enda som hjälper då är att stoppa in fötterna under täcket. Och det är ju jävligt irriterande med tanke på att jag inte kan sova med täcke på fötterna.
Ingen träning. Ingen svält. Bara gåslever.
7 år sedan
2 kommentarer:
Alternativ:
salj maken
salj barnen
salj katten
kop oronproppar
kop en fallsang o sov pa balkongen, friskluft ar nog nyttigt
kop en vuxensang till lillan o ga dit nar det blir for elandigt
Katten är väl den enda som skulle kunna inbringa några riktiga pengar, men trots att han är en pest så gillar jag honom rätt mycket. Någon balkong har jag inte och att sova ute i trädgården skulle kännas lite otryggt. Öronproppar är lika självklara för mig som kramkudden och det perfekta täcket. Men jag kan ändå höra honom snarka. Lillan har en vuxensäng (som hon delar med sin bror) men den är så otroligt obekväm. Jag brukar ta soffan istället.
Skicka en kommentar