Saker jag är rädd för

Jag är rädd för att något ska hända med alla som jag älskar
Inte så konstigt kanske, det är väl alla. Jag tror bara att jag är lite mer harig än de flesta.

Jag är rädd för spindlar (och alla djur som ser ut som, eller i ögonvrån skulle kunna uppfattas som sådana)
De är onda. Jag fattar att de gör en massa nytta men det spelar ingen roll. De skrämmer mig och jag vill att de försvinner från jordens yta.

Jag är rädd för getingar (och alla djur som ser ut som, eller i ögonvrån skulle kunna uppfattas som sådana)
Samma som med spindlarna, de är onda men gör väl nytta. Antar jag. Någon som vet vilken nytta? Strunt samma, de är skitläskiga och de ska utrotas.

Jag är rädd för strömavbrott
Jag bor i Stockholm, så det är urlarvig att gå omkring och vara rädd för det. Här blir det ganska sällan strömavbrott och de få gånger det sker är de mycket kortvariga. Dessutom är ett strömavbrott ju inte farligt, bara obekvämt. Men det hindrar mig inte från att vara rädd ändå. Det har inte att göra med den gången strömmen gick fem i tre på julafton hemma hos kusinerna på Orust, så att vi missade Kalle Anka. Faktiskt. Jag tror istället att det hänger ihop med vad som hände när vi för sjutton år sedan stolta kom hem till svärföräldrarna för att visa upp vår förstfödda som bara var en vecka gammal. Det visade sig, att samma dag hade min mans morfar drabbats av en hjärnblödning och det fanns inget hopp om att han skulle klara sig. Precis när vi hade kommit in genom dörren och mötts av den tråkiga nyheten så gick strömmen. Det var en sen hösteftermiddag och det blev becksvart i hela huset. Där satt vi i mörkret på det som skulle vara en av de bästa dagarna i vårt liv och sörjde istället.

Jag är rädd för att folk ska tycka att jag är dum
Egentligen är det snäppet värre – jag är rädd för att folk inte ska tycka att jag är smart. Jag vill att folk ska tycka att jag är supersmart.

Jag är rädd för halsfluss
Jättejätterädd för halsfluss är jag.

Jag är rädd för att hamna utanför
Det är inte så att jag måste vara medelpunkten hela tiden, men att helt hamna utanför (inte ha någon att prata med på en fest, inte ha någon att luncha med i matsalen på högskolan) är en stor skräck.

Jag är rädd för inbrott
Vi har haft ett, det vill jag aldrig mer behöva vara med om. Det går inte en dag utan att jag tänker på det och jag är på gränsen till panikslagen varje gång vi sover borta.

Jag är rädd för halsfluss
Jag vet att jag har sagt det redan, men det är precis så rädd jag är. Jag är dubbelrädd för halsfluss.

Vad är ni rädda för?