Jag åkte tåg ifrån Vallentuna idag och blev kissnödig redan på stationen. Resan tog över en timme och jag kom för sent till dagis. Personalen var lite sur och Klara grät (fast inte för att jag kom för sent utan för att hon tyckte att jag kom för tidigt). Vi småsprang till Eriks skola men kom för sent dit också. Erik började gråta när han såg att det var mamma som kom och hämtade och inte pappa som det var sagt från början. Maken kom bara hem och vände. Han hade tydligen bestämt sig för att åka till Skellefteå redan ikväll. Fast han säkert precis lika gärna hade kunna åka i morgon.
Hade det här varit en vanlig dag, en dag vilken som helst, så hade jag gnällt över mitt skitliv och vilken jävla skitfamilj jag hade.
Men jag har haft lyckan att få krama alla mina barn idag, till skillnad från min storasyster som behövde ta farväl av ett av sina.
Ingen träning. Ingen svält. Bara gåslever.
7 år sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Ja, tänk så ofta jag går och gnäller över att Bobben är kinkig eller inte vill sova och så finns det dem som skulle byta med mig utan att tveka. I bland får man sig verkligen en tankeställare.
Så oerhört tragiskt!
Ja sånt får en verkligen att tänka på hur bra man egentligen har det, trots allt.
Ja, man blir ruskigt medveten om hur fort livet kan förändras. Det gäller att inte ta allt för givet... /G
Jag läser numer dagligen SABINAS KAMP och tänker att jag har ett bra liv med degmage, gnällungar och en man som jobbar för mycket!
Läs om ni inte redan gör det! Kram Annso
Skicka en kommentar