Slänga saker

Vi bor väldigt trångt så det är ett måste för oss att slänga saker lite då och då. Vi kan inte hålla på att samla på oss en massa grejer. Det finns helt enkelt inte plats.

Min man är en oerhört smart och rationell man – utom i just sådana sammanhang. Han kan inte slänga en endaste liten sak. Så fort en släng-diskussion kommer upp så drabbas han av ett galet irrationellt sparbegär. Allt måste sparas, spelar ingen roll hur litet eller obetydligt det är. Sparivern är så enorm att han till och med ljuger om sakerna och liksom gör dem viktigare än de verkligen är för att få behålla dem.

Vid ett flertal tillfällen har han till och med försök ljuga ihop en snyftig bakgrund åt mina gamla grejer. Till exempel hävdade han för något år sedan att kaffekopparna som jag köpte för femtio spänn i en lumphandel i Täby var ett arv efter min mormor. Ett sådant minne kunde man ju bara inte göra sig av med, eller hur?

Det lustiga är att det inte hade funkat ens om det hade varit sant. Jag är den mest osentimentala människan i världen. Jag skiter fullständigt i var saker kommer ifrån – om de inte används så har vi inte plats för dem. Ut med skiten bara!