Kanske inte döda då...

... men i alla fall omskola:

Svenska eller andra icke-irländska musiker som envisas med att spela irländsk musik. Egentligen är det kanske inte musiken i sig jag har så mycket emot, det är inte så att min livskvalitet försämras markant för att det tutas lite irländskt i bakgrunden. Det är snarare andra människors inställning till den som jag har så svårt för. Som att allt skulle bli roligare, ölen godare och sällskapet trevligare, bara för att det är lite irländskt liksom? För det stämmer ju inte. Det blir inte roligare. Faktiskt.

Mimare och säckpipeblåsare. Berits förslag, och jag är böjd att hålla med henne vad gäller mimare. Säckpipa har jag dock inte så värst mycket emot, minns hur mycket jag älskade mormor och morfars Amazing Grace-LP. Galet mycket säckpipa på den. Bara säckpipa faktiskt. Den skivan och mormors köttbullar var det roligaste med Göteborg när jag var liten. Nuförtiden tycker jag i och för sig att det finns andra saker i Göteborg som är roligare än säckpipa.

Trollkarlar. Särskilt de där riktigt stora (typ Copperfield, Angel, Labero) som envisas med att göra stora pampiga saker som att "trolla bort" flygplan och levitera och så. Så dumt och så tråkigt och så oerhört larvigt. Jag vägrar dessutom att kalla dem illusionister. Jag har förstått att det är lite fult att kalla en "illusionist" för trollkarl så det är precis vad jag gör.

Och mest av allt såklart marionettmänniskor. Alltså inte människor som är som marionetter (även om sådana kan vara nog så irriterande) utan de där otroligt läskiga typerna som styr marionetter. Skräckfilmsläbbiga verkligen.

Träd

Klara pekar ut träd på väg till dagis. Alla träd vi går förbi. Väldigt tjatigt.

God natt

Såna där som spelar irländsk musik

Borde man inte bara döda dem allihop?

Maken fick just en komplimang för sin stora kuk. You gotta love the beerfestival!

Öl- och Whiskymässan

Det finns tequila här. Tack och hej. Det var trevligt att känna er.

Hittade dem!

Klaras skor har varit borta ett par dagar och både hon och jag har letat som galningar efter dem (jag har letat som en galning och hon har letat galet). Nu är de hittade i alla fall. I sandlådan. Såklart.

Jag klassificerar

Jag anser att Läckergommarnas kungarike: om matens roll i barnlitteraturen hör till G.092. Jag anser också att det är en jävla konstig bok att skriva.

Jag undrar men vågar inte fråga

Klara sitter i soffan och tittar på Avatar. Och hon har baddräkt på sig.

Sökord och sökteknik

Maken har gjort det, Fasching med. Berit gör det ofta. Jag har också gjort det vid något tillfälle. Det är himla roligt att kolla hur sökvägarna till bloggen ser ut.

De vanligaste sökorden och -fraserna hit är tydligen:

”sallad till maten” - Och då får man se en bild på ett par synnerligen oinspirerande gurkstavar. Inte riktigt så jag vill att min matlagning ska uppfattas av omvärlden.

”språk” - Inte heller i det här fallet är min blogg någon guldgruva för den som verkligen undrar om något viktigt. Man kan ju däremot fråga sig varför så många gör en så allmän sökning på ett gigantiskt ämne. Vad vill man veta liksom? Allt om språk? Vad som helst om språk? Precisera för guds skull!

”bloggens teori och praktik” - En av kurserna jag läser på BHS. Hånad och utskälld.

"moet & chandon grand vintage" - Nämnt i ett menyinlägg. Ett par jävla trevliga menyer som jag åt mig igenom i Reims för några år sedan. Sista gången jag var utomlands också tror jag. Börjar bli dags igen, visst? Ni som tycker det kan ju nämna det någonstans i kommentarsfälten hos Hank. Det är han som måste övertalas att betala hela kalaset.

”råttor i golvbrunn” - Inget jag är vidare stolt över att bli ihågkommen för – men ja, vi har hört råttpip i golvbrunnen. Villaboende sucks sometimes.

”vad gör du i täby nykter” - Fantastiskt roligt! Förklaringen är förstås att de som söker på det letar efter en Rockystripp som avslutas så. Den har nämnts i en av kommentarerna. Men tänk vad roligt det hade varit om den strippen inte hade funnits och folk sökte på det ändå. Jag kommer från Täby och har nästan hela släkten kvar där. Jag undrar ganska ofta vad jag gör i Täby nykter. Å andra sidan är jag faktiskt oftast i Täby full eller bakfull.

”porr med 16 år” - Äckligt, äckligt, äckligt! Till och med äckligare än Faschings ”man fucks cow”. Och i allra högsta grad olagligt. Jag har skrivit om porr och jag har skrivit om 16-åringar. Men jag tänker aldrig någonsin skriva om porr MED 16-åringar, era äckel! (och jag vet att många 16-åringar har ett alldeles utomordentligt hälsosamt sexliv och att det inte är något konstigt eller äckligt alls. Men PORR med en 16-åring är faktiskt någonting helt annat. Och det är allt annat än hälsosamt.)

Och så är det en hel del Pokémonrelaterade sökningar förstås. Väldigt mycket i stil med ”vart hittar man amulet coin i pokemon pearl”, vilket får mig att vilja prata lite om sökteknik. Om man vill veta var man får tag på just amulet coin i pearl (på Amity Square i Hearthome, för övrigt. I en koja där.) så är det bättre att söka på typ "amulet coin" pokemon pearl än ”vart hittar man …”. Genom att inkludera ”vart får man?/vart hittar man?” i sökningen så riskerar man ju att få fler träffar på just frågan än på svaret, eller hur? (eller så har man tur och hamnar på inlägget jag skrev, det med specialkomponerad rubrik)

Sök mera! Hitta hit på konstiga sätt. Sök på skumma, äckliga och obskyra saker. Sök på vad fan ni vill. Men sök inte på barnporr, goddammit! Och kom ihåg: inga onödiga frågeord i sökningar. Man vill ju få svar, inte fler frågor.

Mat

Renskav med rödlök, trattkantareller, skånsk senap och enbär. Fult, men gott.

40-årspresent

För en massa månader sedan sa jag någonting om att jag ville skjuta pistol på min 40-årsdag, och för en gångs skull så kom maken ihåg något som jag hade sagt så det fick jag (fast några dagar senare).


Jag är, tvärtemot vad ni alla förstås tror, ingen tuffing så jag var nervös innan. Vi var 17 stycken som skulle skjuta samtidigt och jag var lite rädd att jag antingen skulle råka skjuta och döda alla runt omkring mig eller missa min egen tavla och skjuta på alla andras. Jag vet inte vilket som skulle ha varit mest pinsamt faktiskt. Väldigt pinsamt är det också att lägga ut nervösa bilder på sig själv på bloggen. Å andra sidan så har jag ju sagt att det får lov att vara slut på det här med att skämmas nu. 40-åringar skäms väl inte? Jag var skitnervös helt enkelt och då får ni en bild på det.


Och där ligger den första pickan och ser livsfarlig ut.

Första skotten med första pickan (en .22:a). Maken har ju sett mig spela Zelda och vet hur det ligger till med träffsäkerheten. Han trodde att jag skulle missa alla fem. Men jag träffade med tre av dem, vilket får anses vara helt okej för att vara mig.

Jag blev lite mer van för varje modell jag provade. Och lite mindre rädd.

Rekyl. Värre för varje modell.

En .44 Magnum. Jättestor och jättetung. Och med världens läskigaste rekyl. Jag blundade och skrek när jag sköt. Kanske inte så det ska göras, men det var så det blev.

Läser i Noicebiografin att Klasens pappa heter Rockcliffe.

Rockcliffe.

Det är ett väldig roligt namn.

Jag älskade Noice en gång i tiden

Hej konsument med Anna

Jag såg en hos Donny i förra veckan, och lite senare en hos Calle (och så finns den ju i DN såklart, men eftersom jag inte har någon papperstidning längre så har jag lite dålig koll på sånt). Tänkte att det kunde passa mig bra så här i bloggtorkan.

Bästa promenad: När jag går från Ivar Vidfamnes gata och hem när jag har lämnat Klara på dagis på morgonen. En rask promenad (nåja), bra musik (just nu går White Stripes Hotel Yorba på repeat) och hela dagen framför mig. Härligt.

Favoritgata: Skånegatan tror jag, om jag måste välja en favorit. Bodde där i en massa år och trivdes oerhört bra. Min egen gata i Aspudden är också helt okej.

Favoritdrink: Margarita. Eller något annat som det är tequila i. Gondolens Hemingway är också himla fin.

Äter lyxmiddag på: Lux Stockholm. Har bara varit där en gång men går gärna tillbaka och äter den där soppan med vaktelägg i. Masserade, nästan smekta, vaktelägg…

Favoritförort: Aspudden. För där bor jag.

Bästa lunchställe: Subway – Spicy Italian med massvis med oliver och jalapeno.

Bästa kaffet: Mitt eget, makens eller det som Pilot-Niklas gör. Fikar väldigt sällan någon annanstans än hemma. Visst, jag är på Gunnarssons lite då och då och deras kaffe är väl helt okej men inte så värst mycket mer än så.

Bästa konsertlokalen: Jag är inte rätt person att fråga. Har inte varit på så många olika ställen. Globen och Hovet typ.

Bästa baren: Samma där, har inte varit på så många ställen. Utomhus på Pontus by the Sea är det trevligt. På Gondolen är det också trevligt. Clarion har goda drinkar.

Senaste Stockholmsupptäckt: Har hört rykten om att det finns en Subway vid Skanstull. Är det en upptäckt?

Senast sedda utställning: Veterans of Foreign Wars – Cecilia Aaro/Matilda Fahlsten på Studio 44. (och ni anar inte hur glad jag är att gick på den, så att jag inte behövde gräva fram någon gammal 90-talsutställning ur minnet och fläka ut min kulturella obildning för hela världen)

En bra gå bort-present: Vin, choklad, blommor. Fast blommor kan vara lite kluriga. Det är egentligen bara om man har råd att ge bort en riktigt överdådig bukett som det blir bra. Annars blir det lätt väldigt, väldigt tråkigt.

Favoritlyxartikel: Champagne

Läser just nu: Odjuret av Patricia Cornwell (den är inte vidare bra). Och så en massa skolböcker (som inte heller är särskilt skojiga).

Läser helst: Paul Auster.

Favoritråvara: Kött i nästan vilken form som helst.

Klädkonto per månad: 1000 kronor? Eller lite mindre kanske.

Modeförebild: Haha, modeförebild? Hahahaha!

Mest överskattade affär: I princip alla som ligger i det som så fånigt kallas SoFo. Ja, det gäller även skivaffären på Skånegatan.

Det dyraste jag har köpt: Ett hus. Det var jättedyrt.

Favoritprodukt på Apoteket: Otrivin Mentol (nässprej) och öronproppar.

Lyssnar på: Hemma blir det mest det som spelas på NRJ. När jag är ute och går blir det White Stripes, Apoptygma Berzerk eller Nazareth (alltså, nu får ni inte tro att jag lyssnar vad som helst av Apop… och Nazareth, men Eclipse och Razamanaz är faktiskt ruskigt bra promenadlåtar)

Bästa förfestmusiken: Jag förfestar inte särskilt ofta längre. Aldrig faktiskt. Men på den tiden jag gjorde det så var det Bowies Life on Mars och Tina Turners Nutbush City Limits som var bäst. Jag och svägerskan var på Kanarieöarna för väääldigt många år sedan och då lyssnade vi otroligt mycket på Nutbush. Jag hade ingen aning om att det var Tina Turner som sjöng den, hade jag vetat det så hade jag nog inte gillat den lika mycket tror jag. När den kassetten försvann (för på den tiden var det kassettband som gällde, ungdomar) så frågade jag svägerskan vem det var som hade gjort låten som vi hade lyssnat så galet mycket på. Då plötsligt, visste hon inte ens vilken låt jag pratade om. Det tog rätt många år innan jag fick reda på vem det var (för på den tiden fanns det inget internet, ungdomar).

Senast gnolade: Jag gnolar jämt. Jag är en gnolare. Eminems The Way I Am tror jag var den senaste. Och den var inte helt lättgnolad ska ni veta.

Senast köpta skivan: Minns inte. Köper inte fysiska skivor längre.

Senaste impulsköp: Räknas matvaror som man normalt inte brukar köpa som impulsköp? I så fall en honungsmarinerad kassler.

Senaste fyndet: Hittade en kattspya på trappan häromdagen. Det är väl ett slags fynd.

Senaste secondhandfyndet: Jag brukar få kassar med barnkläder av min svägerska ganska ofta, men jag köper inte second hand själv.

I dvd-spelaren/datorn: The Wire, säsong 2.

Användbar pryl: iPoden.

40

Jaha, jag har blivit 40. Känns inte särskilt annorlunda.

Jag vet inte om jag egentligen trodde att det skulle vara så värst stor skillnad men ett par saker irriterar mig:

• Jag trodde att finnar skulle vara ett minne blott. Självklart vaknade jag upp i morse med en gigantisk guling på hakan. Nu är den såklart inte gul längre eftersom jag har varit där och klämt och petat, och sedan petat lite till. Nu strålar den illrött, resten av hakan också.


• Jag trodde att jag skulle vakna upp med det där fantastiska självförtroendet som alla hävdar ska dyka upp i 40-årsåldern men jag känner mig precis lika klumpig och osäker som jag gjorde igår. Kanske kommer senare, eller?


• Jag visste nog innerst inne att jag inte skulle vakna upp smal och rökfri men det irriterar mig ändå att jag inte gjorde det. Det irriterar mig i och för sig varje morgon, inte bara idag.

Nu har alla lämnat mig för dagis, skola och jobb men när de kommer hem ska vi äta pizza (när man fyller år får man välja vilken mat man vill. Jag väljer alltid Super Supreme från Pizza Hut, har gjort det i hur många år som helst - varför ändra på sig liksom?) och sedan ska vi spela Zelda The Wind Waker hela kvällen.

Nu ska jag slappa lite, äta lite frukost och klassificera lite.

Isn't it ironic?

Det var väl lite typiskt att jag drabbades av bloggtorka precis när jag började läsa en kurs i bloggteori. Väldigt mycket jag - så fort något måste göras så är det inget kul längre.

I morgon fyller jag 40. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det.