Är det badväder tycker ni?

Barnen badar

Inte jag. Inte svägerskan heller.

Barnen är hittade

Svärfar också. De hade hittat tre grodor och en snok. Snoken fick inte följa med hem.

Hoppsan

Jag vaknade nyss. Barnen är försvunna. Svärfar också. Jag hoppas de försvann tillsammans.

Fagerhult

En ännu tystare plats.

Virserum by night

Kanske den tystaste platsen på jorden.

Nu sminkas det i Virserum

Till och med jag är lite sminkad. Känns jättekonstigt.

Utrensning

Svägerskan slänger gamla kryddor. I smyg, för svärfar tycker inte om att saker slängs.

På väg till landet

Dödläge

Jag vill äta godis.
Erik vill inte gå och lägga sig.

Min man är bra på många saker

Men det här med popcorn behöver han nog träna lite mer på.

Hon blev trött

Snart semester

Idag jobbar maken sista dagen innan semestern. Om han kommer hem ikväll och säger att han är färdig med allt och inte behöver jobba vare sig i helgen eller i början av nästa vecka så ska han få Parmalindade aprikoser med getost (jag brukar ha fikon egentligen, men jag tror att det blir gott med aprikoser också). Champagne till det. Sån enkel sak att planera. Kunde ha varit enhörningar och evig ungdom också, för han kommer ändå att jobba ett par dagar till. Så är det bara. Med min vanliga tur så kommer han antagligen behöva jobba både måndag och tisdag. Och på onsdag åker han bort i en vecka.

Tänkte att jag skulle ha städat lite här hemma innan – för att riktigt komma i semesterstämning. Det gör ju inget om det inte blir semester precis idag, en städning är ju alltid välbehövligt. Just nu är det inte städat. Verkligen inte.

Lider lite tvättnöd också. Har liksom fokuserat lite för mycket på andras kläder. Och skeppslaster med lakan - yngsta dottern håller ju på att sluta med nattblöja. Hon verkar bara inte veta om det själv. Men mina egna byrålådor gapar tomma. Jag är inne på sista paret trosor. Fula och gamla. Jag minns precis när jag köpte dem, minns att jag tänkte att jag kanske inte borde köpa just den storleken eftersom jag var gravid och ändå inte skulle kunna ha dem om någon månad. Med äldsta dottern var jag gravid. Hon fyller snart 18. Tvättnöd var ordet. Men tvättmaskinen är fullproppad med räddningen, färdig om en halvtimme ungefär. Och torktumlaren är lagad.

Det är inte bara under som jag är ful. Tunikan jag har på mig är butt-ugly och alldeles för stor. Vit och väldigt, väldigt tunn. Genomskinlig faktiskt. Det enda positiva med det är att jag ser genom det tunna tyget om det kryper jättespindlar på min kropp. Den lite tjockare lila som jag hade på mig för en stund sedan gömde dem lite för väl. Kände den bara när den kröp över magen på mig. Vet inte om jag kommer att kunna ha den tunikan igen för jag hörde tyget rivas sönder när jag slet av mig den. Hördes till och med över skriket. Jag har inte vågat titta på den, kastade ner den källaren bara. Jag hatar verkligen att bo i villa ibland – sånt där hände aldrig när vi bodde inne i stan.

Och medan jag skrev det där så gick Erik ut och hämtade sina badbyxor som låg slängda på trappan och när han kom in med dem i hallen så började det välla tvestjärtar ur dem. Nu är hela hallen full med söndertrampade tvestjärtar. Och dammsugaren står såklart nere i källaren. Som sagt - jag hatar verkligen att bo i villa ibland.

Det regnade lite

Mina barn

Det finns tre barn som jag sover bredvid ibland - Sparkot, Snarkot och Sjukot.

Sjukot är stor - vuxen faktiskt - så henne sover jag bara med när hon är sjuk. Halsböldig. Det är jättesvårt att somna bredvid en sjukling som feberyrar och har väldigt svårt att andas. För att inte tala om hur läskigt det är att vara nära hennes sjukdom. Jag är väldigt, väldigt rädd för streptokocker. Men, hon opererade ju bort mandlarna för ett tag sedan så det kommer kommer antagligen inte att behöva bli så mycket sovande bredvid henne i fortsättningen.

Sparkot däremot, henne sover jag med väldigt ofta och det verkar inte som om hon kommer att vilja sluta med det än på ett tag. Hon sover som en galning - både i betydelsen "sover mycket, mycket hårt" och "rör sig så mycket i sömnen att man skulle kunna tro att hon var spritt språngande galen". Jättesvårt att somna när man vet att man när som helst kan få näsan bruten av hennes vevande armbåge, knä eller bakhuvud. Läskigt.

Snarkot är en precis lika jobbig nattgäst som sina systrar. Han har liksom sin storasyster lite halsmandelkrångel, men inte så att han får halsfluss eller bölder eller något sådant. Han snarkar istället. Som en hel karl. Som en stor, fet, stupfull karl. Ikväll var det han som bestämde sig för att somna i vår säng. Så ikväll är det är hans fel att jag sitter vaken och tittar på inspelade Dexter och dricker alldeles för stark öl istället för att sova gott. (jag orkade inte gå ner i källaren och hämta en god Heineken utan tog en Westmalle ur kylen istället. Galet stark - och uräcklig)

Trångbodda?

Här inne bor det en fågelfamilj. I perfekt ögonhöjd för barnen. Promenaden hem från dagis är helt plötsligt mycket roligare.

"Klara, vilken är din favoritfärg?"

"Vet inte. Om man får välja något blodigt så tar jag nog röd."

Maken tänker dricka lite whisky.

Hon gillar ost

4-åringen håller en Hushållsost i famnen. Hon kramar om den ömt och sjunger en hyllningssång till den:

Ost
Du är så underbar
Du är så god
Du är så dödlig
Inte

Konstigt

Äldsta dottern har inte sovit i sitt rum i natt utan i soffan i teverummet i källaren. Det är inte särskilt konstigt. Hennes pojkvän har sovit över här. Inte heller det är särskilt konstigt. De har dessutom haft sällskap av en stor svart hund därnere. En trevlig prick som viftade glatt på svansen och kom och hälsade på mig när jag försökte krångla mig fram till tvättstugan med yngsta dotterns nerpinkade sängkläder (och nerpinkade sängkläder är verkligen inte något särskilt udda inslag här just nu). Som sagt, hunden som har tillbringat natten i vår källare tillsammans med min dotter och hennes pojkvän var en trevlig prick. Men han är inte vår hund. Och inte pojkvännens heller. Han verkar bara ha sovit här ändå. Sånt tycker jag är konstigt.

Dessutom spöregnar det ute. Mitt i sommaren. Det är väl ändå jävligt konstigt, eller hur?

Fler konstiga saker som händer.

(Och för guds skull, håll isär döttrarna i det här inlägget - äldsta dottern är 17 år. Hon är den med pojkvän och mystiska hundbesök. Yngsta dottern är bara 4 år och den som pinkar på sig om nätterna. Inte tvärtom. Man vill ju inte att det ska bli några pinsamma missförstånd här.)

Han gillar Rybak

Erik: Mamma? Får jag kolla på teve efter maten?

Jag: Ja, till klockan åtta.

Erik: Bra. Då ska jag titta på han som vann Melodifestivalen. Om och om igen, ända tills klockan är åtta.

Adresser

När jag skrev i det förra inlägget att ingen har bott i makens pojkrum på tjugo år så började jag räkna efter lite. Och det är på dagen, eller i alla fall på veckan, tjugo år sedan vi flyttade hemifrån. Packade flick- respektive pojkrum i Täby och flyttade till en jättestor tvåa på Södermannagatan på Söder. Det var Frälsningsarmén som ägde huset och de brukade stå på gatan utanför lokalen i grannhuset och spela på söndagsmorgnarna. Lägenheten var ordentligt sliten och hade stora sprickor i både väggarna och taket. Men det spelade ingen roll, den var ju vår. Vår första lägenhet. Och den låg på Söder.

Jag var överlycklig över att äntligen få bo inne i stan. Det hade varit min högsta önskan i många, många år. Maken brydde sig nog inte mycket om just det, han hade lätt kunnat bo kvar i Täby i hela sitt liv och trivts. Man kan väl säga att jag räddade honom från Täby. Att jag kom ridande på en vacker vit springare, med ett förstahandskontrakt i näven, och svepte med honom till Söder. Till civilisationen.

Fast så jäkla underbart var det ju inte på Söder då – 1989. Det var rätt så sunkigt på sina ställen faktiskt. Det hippa, snygga Media-Söder föddes ju några år senare. Och några år efter det blev det ganska så slätstruket och medelklassigt. Men jag gillade alla de där olika Söder. De hade sin charm allihop.

En adress som jag inte gillade lika mycket var min första mailadress, en teliaadress som löd: förnamn.efternamn@sodertalje.telia.com.

SODERTALJE?!

När jag fick den, någon gång under andra halvan av nittiotalet, bodde vi på Skånegatan, den absolut tuffaste gatan i Stockholm på den tiden. I hela Sverige till och med. Vi hade bytt bort den trevliga lägenheten på Södermannagatan mot en fyra på Skånegatan. Där levde vi djupt olyckliga i något år innan vi bytte den mot en trea i samma hus, på samma våning till och med. Och i den trean stortrivdes vi. Vet inte exakt varför det var så stor skillnad i trivselfaktor faktiskt. Trean hade fler fönster mot gatan, det var nog det.

Jag var så jävla mallig över att bo där på Skånegatan att jag nästan dog. Och blev såklart helt förkrossad när Telia bestämde sig för att ge mig en mailadress som indikerade att jag bodde i Södertälje!! Tror till och med jag grät en skvätt. Jag använde inte den mailadressen en enda gång. Jag vägrade. Jag kunde ju inte gärna låta någon tro att jag bodde i Södertälje istället för på Skånegatan. Helt otänkbart!

Nu bor jag inte på Söder längre. Men jag tror att jag kommer att flytta tillbaka någon dag.

God morgon?

Lite då och då, när vi har festat hos svägerskan, vaknar jag upp i makens gamla pojkrum i Täby. Jag brukar vara galet bakfull och ledbruten och Lena PH brukar stirra på mig från planschen som ingen har orkat ta ner från väggen trots att det är tjugo år sedan maken flyttade därifrån. Fy fan, vad jag hatar sådana morgnar.

Klara vill se Winx. Det börjar vid fyra och hon kan inte klockan. Med andra ord har hon frågat mig var femte minut sedan hon vaknade i morse.

En bra jägare. Eller inte.

Idag har jag fått ta hand om två musungar som katten Charlie har släpat hem (och med ta hand om menar jag tyvärr inte plåstra om dem och släppa dem fria, jag har snarare mycket hårdhänt fått förkorta deras lidande).

Och för en liten stund sedan jamade han åt något under vår säng. Han låg och kikade under sängen en stund och sedan tröttnade han. Lade sig på tröskeln mellan ungarnas rum och hallen och slappade lite istället.

Om han har släpat hem en musunge till och sedan tappat bort den vet jag inte om jag vill sova hemma i natt. Eller någonsin igen, faktiskt.

Dottern: Hej mamma! Jag ska redovisa om Det går an om en liten stund.
Jag: Ja?
Dottern: Jo... eh... vad handlar den om?

Någon vill inte att jag ska spela

Nu jävlar!

Ring mig inte. Kom inte hem till mig. Messa inte. Jag är upptagen som fan.

Kaffe?

Jag tror att jag just gjorde så här ungefär:

• Hällde upp ett glas kaffe
  
• Hällde i lite mjölk
  
• Ställde det på bordet
  
• Gav barnen frukost
  
• Plockade undan frukosten
  
• Hittade ett glas kaffe på bordet
  
• Hällde ut kaffet i slasken
  
• Ställde glaset på diskbänken

Jag bara tror att det gick till så här, för jag minns inte. Det står ett tomt glas på diskbänken (bara lite kafferester i) men jag har ändå en klar känsla av att vara ofikad.

Tooms vid Zinken?

Ni som har sett mycket Arkiv X fattar varför jag är rädd.

I Faschingsk anda ber jag någon fara och flyga. Och inte dit hon vill.

E-L planerar en resa till New York. Det brukar jag också göra lite då och då. Faktiskt flera gånger i veckan. Jag kommer såklart aldrig iväg. Det kommer säkert E-L att göra.

Hon kan såklart fara åt helvete.

Klara har flyttat in

På golvet i badrummet just nu:

Ett par hiskligt fula byxor (ärvda) som det står Princess på.
En Duplohaj
En visp (varför?)
En Faktakalendern från 1998 (väldigt blöt)
En rosa vattenflaska

På handfatet:

En Bratzdocka
Två dockserviskoppar
Ett par disktrasor
Ett leksaksprovrör
En tvättsvamp
En nästan tom flytande tvål

I handfatet:

En jäkla massa vatten
En jäkla massa bubblor
En plastpåse

Hungrig

Stressmedicin

Om man på något sätt kunde överföra det här till någon slags medicin, ett piller eller så, så skulle negativ stress helt upphöra att existera.

The flowing, changing heart of time

Erik och Klara leker lite på vägen till skolan. Eriks leksak (en Dialga) är skaparen av universum. Den har himmelens och jordens alla krafter och den vet allt. Den är vägen, sanningen och livet, helt enkelt. Klaras leksak (en My Little Pony) frågar om Dialga vill ha en kaka. Nej, svarar Dialga, skaparen av allt liv, jag är glutenallergiker.

Revenge of the Peacemärken

Så. Nu kom effekterna av godisätandet. Darriga händer, rastlöshet, oro.

Damn you, Peacemärken! Damn you all to hell!

Tack för länken, Berit

Det är många som undrar varför det krävs så lång utbildning för att bli bibliotekarie. Den här filmen borde förklara det mesta. Det går faktiskt inte på en natt att forma 160 centimeter överviktig 40-åring till vad som krävs för att få titulera sig bibliotekarie. Ni fattar det nu, va?

Dampgodis

Jag ska inte äta sura Peacemärken med jordgubbs- och lakritssmak. Det är något e-nummer i dem som får mig att må dåligt - jag bli rastlös, får väldiga koncentrationssvårigheter, hjärtklappning och darriga händer. Det är favoritgodisarna men jag har inte vågat äta dem på flera månader.

Häromdagen kom maken hem från jobbet med ett bortglömt påskägg. Det största påskägg jag sett. Peacemärken i mängder. Nu sitter jag här, e-nummerpumpad och väntar på hjärtklappningen...

Jag har köpt biljetter!

Fredagsnöjd

En Hpnotiq Nirvana och en Birma. Vad mer kan man önska sig?

Vi har varit tillsammans väldigt länge

Maken och jag är i olika rum.

Jag: Hörru, kom och kolla på en grej.
Han: Börjar du bli gråhårig?
Jag: Hur fan kunde du veta att det var det jag tänkte säga?
Han: Det hördes på tonfallet.

Mina SMS

Regler: Bläddra fram ditt 10:e SMS i inkorgen och skriv det som svar på första frågan. Bläddra vidare tio sms till och använd alltså ditt 20:e som svar på nästa fråga, osv.

- Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?
Nils kommer om en kvart, passar det?

- Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Trist för dig att vara själv.

- Vad är de första du säger när en kompis blir påkörd av en buss?
Tack för det! Det blir inget för oss i år, men nästa.

- Vilket sms blev du mest berörd av?
När är det mat?

- Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Gör som du vill :)

- Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
D e lugnt, M hade 50

- Vad skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Jag kommer missa Heroes ikväll.

- Vad vill du höra mest av allt?
Igår kl 19 föddes vår lille Daniel 3900g 50cm

- Vad skulle du säga om du fick MVG i allt?
[tydligen skulle jag bli helt stum, för SMS:en tog slut. Jag rensar rätt ofta, messet om nyfödde Daniel är det enda som är mer än någon vecka gammalt]

- Din mest romantiska replik?
[samma som ovan]

- Vad skulle du säga om du blev bestulen?
[se ovan]

Så, vad står det i dina SMS?

Franska är ett jävla skitspråk

(här spelar Hecquefeuille i Nybro (tror jag det är), med nummer 25)

Jag sitter och tittar på hockey och ser att stackars 84:an i Frankrike heter Hecquefeuille [hekkeföj]. Får knappt plats på tröjan ju. Undrar hur gammal han var när han lärde sig skriva sitt namn?

Time well spent

Jag visste väl det! Ingen komplettering

Min lärare hade läst fel paper! På fullaste allvar.

Fortfarande geni alltså. Genius, I tell you!

Fast kanske inte så underbar ändå?

Maken sa att jag inte fick spela Pokémon XD för att han ville kolla på teve. Sen somnade han efter fem minuter. Jag funderar på att sätta på spelet nu, men om jag känner honom rätt så kommer han att vakna och hävda att faktiskt tittade på det där (alldeles oavsett vad "det där" är).

Underbara, underbara lördag

Hittade just Johan Lindqvist på Twitter. Nästan bättre än kallvatten med tryck.

Det är lördag

Huset är städat (eller, alltså, det är städat av mig så det är vad en normal familj skulle kalla "bara stökigt"), all cement som hantverkarna lät rinna genom golvet och samlas i pölar i källaren är upptorkad (spelar ingen roll hur många gånger maken säger "flytspackel" - jag tänker fortsätta säga cement), grillen är varm och Ginger Ale är inhandlat.

Allra, allra bäst av allt: vi har kallvatten med bra tryck i kökskranen.

I sju år har vi gnällt på det dåliga vattentrycket och i sju år har vi pratat om att kanske be någon kunnig person fixa det åt oss. Nu är det fixat och livet har blivit oändligt mycket bättre. Hantverkarna får hälla cement i källaren bäst de vill - allt är tillåtet och allt kommer förlåtas så länge vi har tryck i kallvattenskranen.

Jag städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar

• och städar och städar och städar
• och städar och städar och städar
• och städar och städar och städar
• och städar och städar och städar
• och städar och städar och städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar
och städar och städar och städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar
och städar och städar och städar och städar och städar och städar

och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar och städar

Lögner

I gårdagens Heroes rånmördade Gabriel till sig förmågan att känna ifall någon ljuger, och en liten stund senare sprang Dr. Lightman och hans anställda omkring i Lie To Me och avslöjade lögnare till höger och vänster. Jag behöver dock varken superkrafter eller lögnsniffande konsulter för att veta att min man ljuger när han först säger att han inte är någon porrfantast och sedan direkt efter det skriver tio inlägg om porr.