Det bidde bara skit

The Matrix är en av de bästa filmer jag någonsin sett. Bra och udda story, balla effekter och en massa häftiga snubbar i coola kläder. Precis hur bra som helst! Kroppen riktigt värkte av längtan efter tvåan och trean - men när de väl kom var de så dåliga att jag nästan grät. Vilken jättebesvikelse! Den bra och udda storyn var varken bra eller udda längre, de balla effekterna var plastiga och tråkiga, och de häftiga snubbarna i coola kläder var plötsligt bara en massa töntar med för långa rockar. Så jävla deppigt.

Johan Glans

Min idol:

Spring in Boras

Jag har nyligen mött våren i Borås. Inte riktigt lika charmigt som att möta den i Paris, men ändå himla trevligt. Jag var där för några seminarier och föreläsningar och det är så skönt nu när det är över. Inte själva vistelsen i sig - den var som sagt himla trevlig - utan bara för att det är så skönt att nu kunna sopa undan ett ämne till. Två avklarade och tre kvar (för den här terminen). I morgon publiceras hemtentan i Individers och gruppers interaktion med bibliotek och informationssystem, så snart är det ämnet också avklarat. Skönt.

Förra gången jag var i Borås tillbringade jag rätt mycket tid med att höra om de gamla egyptiska biblioteken och bibliotekarierna. Samtidigt landade H i Kairo för en jobbresa som inte hade ett dugg med Egypten att göra. Livet är bra orättvist ibland.

Tro, hopp - och sedan mörker

MoDo inledde ju semifinalerna så bra - 2-0 i matcher mot HV och allt såg ovanligt lyckosamt ut. Och då började jag som vanligt tro att "jamen, det här kan ju faktiskt funka! Jag kommer att få uppleva ett mirakel". Men såklart ryckte HV upp sig och slog MoDo i två matcher - och nu faller jag igen. As fucking usual.

Som jag ser det kan den här semin gå på två sätt: Antingen slår HV MoDo i två raka till och så är allt slut. Eller så går det till en sjunde och avgörande, som är jämn och tät och går till sudden - som HV vinner - och så är allt slut.

Det mest troliga är väl att det blir en sjunde match så att jag hinner få upp hoppet och att universum ger mig den där sista chansen att falla. Och falla, och falla, och falla...


Edit:
Det finns förstås, kom jag på så här i efterhand, ett ännu mer ondskefullt scenario: Att MoDo klarar semin och går till final - och får stryk på hundra olika sätt där.

Bra dagar

För det mesta går ju allt åt helvete, eller hur? Ni vet, sådana där dagar då man har väskan full av cigaretter men inte någon tändare, eller när man vaknar på lördagmorgonen och alla kaffefilter är slut, eller de där lördagmorgnarna när man har hur många kaffefilter som helst men det jävla kaffet är slut istället. För det mesta är det ju så.

Men så finns det dagar där allt går som det ska också. Sådana där dagar då man hittar en gammal Margarita DrinkMix i skåpet, en som man hade glömt bort att man hade, och det bara råkar finnas en flaska Jose Cuervo Especial kvar i barskåpet.

Det är precis sådana dagar som MoDo lyckas slå HV71 borta med 3-1.

Sommarplaner

Var just inne hos kompisen C och kollade deras sommarplaner (och tittade på lite ljuvliga bilder - särskilt då förstås Kims bilder på min underbara lilla E). En sådan sommar låter inte helt fel. Nu hoppas jag förstås att jag är inkluderad i deras plan eftersom vi faktiskt ses lite då och då. Om inte så tänker jag kräva att han tar bort bilderna på E - och vips, så blir den där sommarfoto-bloggen inte lika myssomrig längre. Ha!

Vår egen sommar lär nog mer se ut så här,

med tanke på våra barns extrema överkänslighet mot myggbett:

Man ser inte E's deformerade panna så bra på det här kortet, men Lilla K's igenmurade öga är ju rätt tydligt.

Fler ishockeyminnen

Det finns ju som sagt ett par glada hockeyminnen också, ögonblick som fortfarande kan få mig att tappa andan.

OS i Lillehammer 1994 - Final mot Kanada. Det var bara två minuter kvar av tredje perioden när Tre Kronor kvitterade. Inga mål i sudden och det blev straffar. Peter Forsberg gör en fantastisk straff ("han gör ett Kenta Nilsson-mål killen! Det är fullständigt otroligt!") och när Tommy Salo sedan räddade Paul Kariyas straff så var guldet klart. Jag såg inte matchen på TV, men det gör inget - den var nog ännu bättre på radio. Lyssna här.

VM i Schweiz 1998 - Final mot Finland. Finalen avgjordes i bäst av två (eh?) och Sverige vann den första med 1-0. Den andra finalen, som slutade 0-0, spelades på vår bröllopsdag. Det blev hockey i brorsans källare istället för middag på någon tjusig lyxkrog. Det gjorde inget.

VM i Finland 2003 - Inget guld den här gången, men ändå en turnering värd att minnas - tack vare den märkliga matchen mot Finland. Tre Kronor låg under med 1-5 och allt var förlorat. Eller? Tydligen inte - Sverige vände, och vann med 6-5. Lyssna gärna här igen, det är så otroligt roligt! Jag varken såg eller hörde slutet på den här den här matchen eftersom jag stängde av radion när Finland gjorde sitt femte mål. Lite synd, kan jag ju tycka så här i efterhand...

OS i Turin 2006 - Final mot Finland. Niklas Lidström smackade in 3-2 i inledningen av tredje perioden, och det resultatet stod sig. Slutminuten var det mest nervpirrande jag har varit med om. Finland var otroligt nära att kvittera och sockersöta Henrik Lundqvist hade det jobbigt på slutet. Han storspelade dock, och Sverige tog sitt andra OS-guld.

VM i Riga 2006 - Sverige vann finalen mot Tjeckien med 4-0, och blev historiska. Ingen har vunnit både OS-guld och VM-guld samma år förut.

Och så har jag ett mycket levande hockeyminne, ett som jag minns sådär alldeles särskilt tydligt eftersom jag var där. Jag vet att det var 2002, E var nyfödd och vi bodde kvar i trean på Söder, jag vet att det var så. Jag minns det så otroligt tydligt. Brorsan och jag gick och såg Djurgården-Frölunda i Globen och Frölunda vann med 8-1. Skitkul! Sedan bestämde vi oss för att se nästa match i Globen också och då vann Frölunda igen - med lika stora siffror den gången. Jag vet att det var så, jag var ju där. Fast så var det tydligen inte alls. Mitt minne har spelat mig ett spratt - det var inte alls 2002, det var 2004 och E var inte alls särskilt nyfödd. I själva verket var han lite drygt 2 år och jag var redan gravid med K. Vi hade flyttat från lägenheten i stan till huset i Aspudden. Och Frölunda vann inte alls den andra matchen med lika stora siffror, det blev bara 6-4.

Hur kan det komma sig att något jag minns så glasklart visar sig vara ett falskt minne? Ett hopplock av gamla SM-slutspel bara. Otäckt. Tänk om hela mitt liv, alla mina minnen, bara är ett skämt. Att allt jag vet bara är bluff?

Ibland undrar jag vad som händer där inne i hans huvud

-Mamma...indianer...dom, mamma, dom...nä inte indianer, vad heter det? Indian..nä, ind...nä, vad hette det nu igen? I...nä. Mamma, vad heter det? Det där som är där inne i cellen?
-DNA?
-Ja just det, mamma, DNA...det...det, mamma...det...Oj, kolla vilken stor hund!

Jag fick aldrig reda på vad det var han ville säga om DNA. Hoppas det inte var viktigt.

Myskatt

I dag kräktes katten Charlie på matbordet. Fy fan...

Ishockeyminnen

Som svensk hockeyfantast i allmänhet, och MoDo-fantast i synnerhet, är jag van vid att det går åt helvete när man minst anar det. Jag har under min aktiva tittarkarriär hunnit mer fler besvikelser än jag egentligen orkar med. Och inte lär jag mig av mina misstag heller. Jag har en märklig förmåga att elda upp mig mer än vad jag borde - och fallet blir därför så otroligt mycket hårdare än vad det skulle behöva vara.

OS i Nagano 1998 - allt var kört. Ingen jävel trodde ju egentligen på att det skulle gå att göra två mål på tretton sekunder (eller hur många sekunder det nu var). Det var ju inget att hoppas på. Men så gjorde ju Peter Forsberg ändå ett mål, och då vaknade mitt hopp igen. Jag trodde verkligen att det skulle kunna gå vägen. Det gjorde det självklart inte.

SM-finalen 1999 - MoDo kunde bara inte förlora finalserien mot Brynäs! Hela säsongen hade varit en lustfylld promenad mot den enklaste segern i världshistorien. Det kunde bara gå åt ett håll. Käpprätt åt helvete.

SM-finalen 2000 - MoDo återigen i final, denna gång mot Djurgården. Det blev dyngpeck i tre raka matcher. Första matchen i Globen slutade 5-0 till Djurgården. Jag var där, festklädd i min nyinköpta MoDo-tröja, och såg förödelsen. Nästa morgon vaknade jag upp på golvet i vardagsrummet - bakfull som aldrig förr (fortfarande iklädd min nu ganska sunkiga MoDo-tröja) och fantastiskt försenad till dotterns engelskakurs. Det var bara att skynda iväg och lämna henne, utan att byta om och utan att duscha. På vägen hem mötte jag en gammal klasskamrat som jag inte sett på många år. Hon såg givetvis alldeles fantastisk ut, medan jag stod där med bakfyllehåret på ända och med en smutsig ishockeytröja på mig. Inte min stoltaste stund.

VM 2000 - Sverige åker ut mot Finland i kvartsfinalen. Och slutar som sjua.

OS 2002 - Vitryssland i kvarten, och ett märkligt mål i slutet av tredje perioden. Jag behöver inte säga mer. Jo, det behöver jag visst det förresten: Stackars Tommy Salo fick bära hundhuvudet för fiaskot i Salt Lake - allt blev hans fel. Visst, nu råkade hans miss vara alla brakmissars moder - men sånt är livet. Målvakter gör prakttavlor ibland. Inget konstigt med det. Salos miss ändrar inte det faktum att Tre Kronor borde ha kunnat göra betydligt fler än fjuttiga tre mål på Vitryssland. Att ett helt lag fullt av superhjältar, mästerliga spelare varenda en, skiter i att ens försöka göra mål för att motståndet är för enkelt - det är skandalen. Inte den där målvaktmissen.

World Cup 2004 - Kvartsfinal mot Tjeckien i Globen. Tjeckien vinner med 6-1. Aj.

Men det finns ju en massa roliga hockeyminnen också! Mer om det en annan dag.

Så var det slut...

Så var Melodifestivalen avgjord då. The Ark vann - och ingen är väl särskilt förvånad över det? Jag är nöjd med resultatet, men jag är kanske inte lika nöjd med att det nu är över. Melodifestivalen har ju svällt ut under årens lopp, och är numera en lååång följetong som verkligen lämnar ett stort tomrum efter sig när allt är klart. Vad ska jag nu ägna mina TV-kvällar åt?

SM-slutspelet i hockey är ju ett alternativ. Det skulle kunna fylla ut en del av tomrummet (en mycket stor del). Jag älskar verkligen ishockey, men eftersom jag håller på MoDo har jag hunnit vänja mig vid att alltihop med allra största sannolikhet slutar i en ändlös besvikelse. Det ser jag inte fram emot.

Hon är sjuk

När jag hämtade Lilla K på dagis i torsdags var hon illskär. Jag har aldrig sett en skärare unge i hela mitt liv, det såg nästan lite otäckt ut. Och så hostade hon.

I två dagar har hon pendlat mellan Superhög Och Jätteläskig Feber och Inte Riktigt Lika Hög Feber - Men Ändå Läskig. De få stunder hon mår bra - när hon är fullpumpad av febernedsättande och inte har SOJF - då kan man känna igen henne, då kan man se en liten glimt av vår vanliga Lilla K. Men oftast går hon omkring som en liten zombie. En kort liten barnzombie som inte riktigt vet var hon ska ta vägen. Hon till och med luktar som en zombie (eller som jag tror att en zombie luktar) men det tror jag kan ha mer med Dill & Gräslökchips och en ångande bajsblöja att göra.

Framtidsutsikter - var god dröj

Ibland undrar jag verkligen vad jag har gett mig in på. Jag förstår ingenting av vad jag läser. Ämnena är inte bara svårfångade så här i början - de är dessutom mördande tråkiga. En riktigt, riktigt dålig kombination för en sån som jag (lat och okoncentrerad).

I början blev jag lite lättad när jag läste på kursens forum att jag inte var den enda - flera andra hade också problem med att hålla isär de olika momenten i kursen, och svårt att hinna med all läsning. Men nu tröstar det inte längre, istället blir jag ännu mer nervös. Om inte ens de med mycket mer studievana än vad jag har hinner med, och inte riktigt förstår alla instruktioner, hur sjutton ska då jag göra det? Just nu känns det som om jag har fyra väldigt långa och tråkiga år framför mig.

Men sedan när jag är klar, när jag har tagit mig igenom allt det här krångliga och kommit ut ur studiemörkret och ska börja jobba, då är väl allt frid och fröjd? Det verkar inte som det, tyvärr. I DN igår läste jag om överskottet på bibliotekarier, och om deras fantastiskt låga löner. Hurra...

Hockey vs. Fotboll

Hur vet man att Elitseriens slutspel har börjat? Jo, man kollar på DN-sportens förstasida om det står något i stil med "nu är det bara en månad kvar" (tills Allsvenskan börjar - min anm.). Det slår aldrig fel. Fotboll är alltid viktigare än ishockey - till och med nu, när hockeyn är i sitt spännande slutskede och fotbollen inte ens har kommit igång. Hur är det möjligt? Fotboll som är så jäkla tråkigt, hur kan det vara viktigare?

Det gick för övrigt inte särskilt bra i hockeyn igår. Förlust med 2-1 i en av de stökigaste matcherna på länge (181 utvisningsminuter). Trist, trist.

Äntligen fredag - igen?

Jag tycker att det är fredag jämt. Veckorna svischar förbi i en rasande fart och plötsligt är det fredag igen, och jag har inget som helst minne av veckan som gått. Vad har jag gjort? Vad har jag hunnit med? Ingenting oftast. Inget som är värt att minnas i alla fall.

Jag är tydligen smart

Jag läste aldrig Organizing Knowledge igår. Jag var på väg att göra det, men så hittade jag mig själv på en lista över Sveriges smartaste personer, och då kändes det inte som om jag behövde läsa den. Jag firade med en stor påse godis istället.

Men idag kom jag att tänka på att smarta människor antagligen läser den litteratur som krävs för att klara kurserna, så då läste jag den i alla fall. Man får ju inte vara dum.