Hon hittade en penna

Dagisbekymmer

Hela vägen till dagis i morse så pratade jag och E om vilka på dagis man behöver lyssna på. Vi kom fram till att det var fröknarna. Och bara fröknarna. Absolut inte Retstickan M som ständigt försöker lura i E de mest fantastiska saker. Saker som E går på varenda gång.

-Mamma, M säger att jag måste ha galonisar på mig, men ingen annan har ju det! (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att man inte får ha springskor idag. (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att...vadsomhelst (snyft, gråt, snörvel)

Man lyssnar på fröknarna - inte Retstickan M.
Fröknarna - absolut inte Retstickan M.
Vi upprepade det flera gånger, och för en gångs skull verkade det gå in. Han skulle inte lyssna på M idag, för M bara retas hela tiden.

När vi kom fram till dagis skulle de gå på utflykt till Arkenparken. En fröken stod och delade ut reflexvästar till alla barn och alla var förväntansfulla. Det är alltid kul att gå iväg till en annan park någon gång ibland. Jag gick och lämnade Lilla K på hennes avdelning och kom sedan tillbaka för att hjälpa E med reflexvästen som var lite krånglig att få på sig. Han var jätteledsen och när jag frågade varför fick jag det här hulkande och gråtsnoriga svaret:

-Mamma, M säger att man måste ha en kula i munnen när man går till Arkenparken, och jag har ju ingen kula!

I morgon ska jag och E prata mer om vilka på dagis man behöver lyssna på.

Städning

Idag har dagis stängt för planering och barnens kompisar N och E ska komma hit och leka. Alltså måste jag städa lite, artigheten kräver ju det. Tyvärr känns det som att artigheten kräver mer just den här gången eftersom jag alldeles nyligen var inne på Hemnet och tittade på annonsen på deras lägenhet (de ska flytta snart). Helt fläckfritt och inte en grej på fel plats, allt i perfekt ordning och underbart tomma ytor överallt. Det är alltså de bilderna jag ska försöka jämföra mig med när jag ska sätta upp mitt "städmål"?

Men sedan dyker en annan bild upp i huvudet på mig. Bilden av hur det såg ut här hemma efter att barnen hade lekt här förra gången. Plötsligt behöver jag inte städa riktigt lika noga.

5 saker jag aldrig kommer att säga (tror jag)

Det finns många saker jag aldrig kommer att att säga, men jag tror att det här är topp 5:

5. Ja, jag dansar gärna med dig

4. Kan vi inte kolla på Idol istället?

3. I vårt avlånga land

2. Klart du får pierca dig, gumman!

1. Kan vi inte sitta ute och äta idag? Det är ju så himla mysigt

Post-tentastress

Nu är tentan skriven och ivägskickad. Tyvärr blev den så dålig att jag gissar att den kommer tillbaka om tre veckor med ett stort U och ett attachment i form av en rungande örfil.

Jag har verkligen inte orkat bry mig alls om det här momentet. Organisationen och dess informationsresursers användning och utveckling - det var lika vanvettigt tråkigt som det låter. Inte ett uns av intresse har jag lyckats uppbåda, istället har jag stekt köttbullar till förbannelse och spelat en hel del Age of Empires. Och så har jag sett vartenda avsnitt av SF-serien Firefly på DVD. Den var bra.

Tentastress?

Jag har en hemtenta som ska vara färdig och inskickad om några dagar. Det är ingen panik riktigt ännu, men jag borde verkligen sätta igång för att hinna med att göra den bra.

Så därför köpte jag 2 kilo köttfärs idag, och ställde mig och gjorde köttbullar. Jag rullade och stekte ungefär 250 000 köttbullar innan all den där köttfärsen äntligen tog slut, och ändå blev det bara ungefär 80 stycken när allt var klart. Märkligt.

Egentligen fattar jag inte varför jag gör mig allt det här besväret eftersom ungarna inte har vett att uppskatta äkta hemlagad mat. De har inte vett att uppskatta någon mat jag lagar. S äter ändå aldrig hemma, Lilla K äter bara potatis och E äter ingenting alls.

ESC

Före ESC: Sverige kommer någonstans femma/sexa tror jag, och Ukraina kommer nog inte alls så där högt som alla verkar tro. Den är alldeles för tramsig för det.

Efter ESC: Rätt låt vann. Den var skitbra. Och fan vad dåligt det gick för Sverige ikväll. Och gud vad sjuk jag är, jag måste ta en Voltaren till. Och en öl.


Serbien – Absolut bäst. Undrar om den hade varit lika bra om jag fattade vad hon sjöng? Antagligen. Det såg i alla fall ut att vara något viktigt.

Ukraina – Jaha

Ryssland – Jodå, inte dum alls.

Turkiet – Jag hade tippat den topp tre, jag fick nästan rätt. Bra.

Bulgarien – Sådär, va? Hade varit bättre utan hennes ylande.

Vitryssland – Bra. Trodde den skulle komma ännu högre, dock.

Grekland – Jovars.

Armenien – Inget egentligt fel på den, men nog var den väl lite tråkig ändå?

Ungern – Supertrist.

Moldavien – Helt okej.

Bosnien – Minns den inte. Kanske var den bra, kanske inte.

Georgien – Inte dum alls. En potentiell pinsamhet i min mp3.

Rumänien – Nä, bara dum och tramsig.

Makedonien – Trist.

Slovenien – Trist.

Lettland – Trams, men jag trodde faktiskt att den skulle få en topplacering just därför. Jag är glad att jag hade fel.

Finland – Förtjänade en mycket bättre placering än så här.

Sverige – Förtjänade väl också en betydligt bättre placering än så här? Jag hade ju tippat femma/sexa ungefär.

Tyskland – Inget för mig, men så dålig var den kanske inte.

Spanien – Trist

Litauen – Trist, trist, trist

Frankrike – Tramsig, gapig och jättedålig.

Storbritannien – Tydligen bidrar Storbritannien med så mycket pengar till ESC att de har en ständig plats i finalen. Men, om de lägger så mycket pengar på det här evenemanget, varför bryr de sig inte mer då? Eller är det som H tror, att de betalar så där mycket pengar för att någon har glömt att den utgiftsposten ligger på något autogiro någonstans och att pengarna bara tickar iväg utan att någon märker det? Varför skulle de annars skicka ett sånt skitbidrag?

Irland – Inte alls i min smak, men sist? Med ynka fem poäng? Jo, kanske.



Isländske Eirikur (av någon anledning ett jätteroligt namn) tycker att det är förskräckligt med all den här kompisröstningen. Har han alltid tyckt så tro, eller började han med det när länderna från de östra regionerna blev för många? Kompisröstning inom ESC har det ju sysslats med i alla tider, men nu när vi (i väst) är i underläge är det plötsligt inte roligt längre? Sverige fick 51 poäng igår och 42 av dem kom från de andra nordiska länderna. Men vi ogillar verkligen grannröstning, eller hur?



Vinnarna gjorde tydligen ett serbiskt nationalisttecken efter sergern igår, och folkpartiets Avni Dervishi blev upprörd.
”- Tänk att det finns 100 000 svenskar med bosniskt ursprung som de trampar på, säger Avni Dervishi, politisk sekreterare i folkpartiet.”
Dervishi har säkert all anledning att vara upprörd, jag kan på tok för lite om den konflikten för att veta något om det, men var det verkligen bara svenska bosnier som kränktes? Inte de andra?

Semifinal

Före matchen: Jamen, jag tycker faktiskt att det är kul att de har gått så här långt, för det är ju inte det starkaste laget vi har, och Kenny är ju lite skadad, och Kanada är ju faktiskt himla bra, och skulle vi förlora så skulle det kanske inte vara hela världen, och vi kan ju faktiskt överraska och vinna, och det skulle ju vara jättekul, men om vi förlorar så går ju faktiskt inte världen under. Eller? Jag tycker vi kan vara nöjda med semi, visst?

Efter matchen: Nämen, det hade ju gått så bra innan, hur kunde det så här illa? Jag är så olycklig. Så fruktansvärt olycklig. Och sjuk.

Apropå hockey-glidare

Jag gjorde en bloggsökning på "VM", och hittade detta:

Mitt inlägg om hockey-glidarna ser ju ut att vara ett direkt (och rätt så ilsket) svar på Mårres inlägg ovanför. Så var det ju naturligtvis inte tänkt, men håll med om att det blev ganska träffande ändå?

"Jag vill ha bajs på min palsternacka!"

Sa hon verkligen så? Jag frågar Lilla K vad hon egentligen vill ha, och hon svarar igen "Jag vill ha bajs på min palsternacka!". Med eftertyck den här gången, hon börjar bli irriterad.

Aha, hon vill ha vatten i sin vattenflaska. Det fattar väl vem som helst?

Stoppa hockey-glidarna!

Jag blir så otroligt irriterad på allt "nu börjar VM på riktigt"-snack. Jag avskyr det. Människor som skippar det (ganska trista) grundspelet borde inte heller få njuta av slutspelet. Hålla på så där och bara plocka godbitarna ur VM utan att ha förtjänat det, vad är det för jävla sätt? Jag vill ha någon slags kontroll:

”Led du dig igenom den dödstråkiga matchen mot Danmark? Inte? Då får du inte se kvartsfinalen heller. Och en eventuell final är helt utesluten. Tyvärr, sådana är reglerna.”

Det är inte alltid kul med hockey, ibland är det jobbigt och tråkig som fan. Lite som livet i övrigt. Men det får man faktiskt stå ut med.

Vad fort tiden går

Idag är det 16 år sedan min mamma dog. Jag kan väl inte påstå att det känns som det var igår, men det är banne mig inte långt ifrån.

Mat vs. mat

Lunchen dagen efter ett lyckat restaurangbesök är alltid en lika tragisk historia. Minnena från gårdagens middag är ju fortfarande så starka att allt annat bleknar i jämförelse.

Min lunch idag bestod av spaghetti och korv. Inte alls fel en vanlig söndag, men idag hjälpte det inte ens att hotta upp den med pesto och riven prästost (i brist på parmesan). Det blev ändå inte gott eftersom jag åt så otroligt bra igår.

Vi var på Locanda Klara Norra – jag, H, brorsan och hans fru, och det var ljuvligt. Det här åt vi:

Chèvre Chaud med machésallad, valnötter, honung och sidfläsk – Otroligt gott! Makalöst.
Anklever & Oxbringa med fikonsalsa och shiitakesvamp – Gott, men jag är inte så bra på att äta inälvsmat. Fikonsalsan och svampen var dock underbara.
Serranostekt Kalvbräss med vitt bönskum och lök- och chillikompott – Verkligen inget fel på smaken, men jag var tvungen att hela tiden försöka tänka bort att det var kalvbräss jag åt (det var ju det där med inälvsmat igen). Det gick sådär.
Gambas ala Plancha med chorizo, piemento och vitlök- och potatischips – Jättegott. H fick alla mina räkor och jag fick all hans chorizo. Ett bra byte för oss båda.
Löksoppa med gryèreost, timjan och krutonger – Fantastiskt gott, jag älskar löksoppa.
Carpaccio med robiolaost, rucola och balsamico – Carpaccio är alltid vansinnigt gott, men den här var något alldeles extra. Robiolaosten gjorde verkligen susen.
Gnocci med spädgris, pesto och kastanjer – Toppen
Tortellini med salsicciakorv, salvia och parmesan – Ljuvligt

Till efterrätt blev det Salt choklad (supergott, tyckte jag och svägerskan – brorsan och H var mer skeptiska), Citronsorbet (gott), Hallonkaka (gott) och Violmarshmallow (supergott, tyckte alla utom svägerskan)

Så hur skulle jag kunna uppskatta en vanlig unken spaghettiåkorv idag, när jag hela tiden jämför den med allt det där? Det går ju bara inte.

Sweet revenge

Phenomenal woman planerar att bli dement vid 45 som en hämnd på sina snoriga barn. Jag har liknande planer, men jag ämnar ta det ett par steg längre. När mina barn flyttar hemifrån planerar jag att:

• Åka hem till E flera gånger i veckan, prata oavbrutet och tvinga honom att svara för att kolla att han lyssnar. Sedan ska jag be honom att laga mat åt mig och när den serveras ska jag klaga på den.
• Åka hem till Lilla K och skrika, slåss, skita ner mig och spilla kaffe i hennes soffa.
• Åka hem till S tillsammans med alla mina kompisar, dricka upp all hennes mjölk och äta upp allt hennes rostbröd och sedan strunta i att plocka undan efter mig.
• Sova hos dem ofta, vakna 05.45 och be dem komma upp och hålla mig sällskap.
• Komma hem till dem varje gång de hamnar i en romantisk situation med pojk- eller flickvännen och klaga över att jag har drömt en mardröm och därför måste sova mellan dem.
  

Jag är tydligen smart - del 2

-Mamma? Om pappa är äldre än dej, varför är han inte smartare än dej då?