Tystnad

Jag har haft sportlov. Bara så att ni vet.

En bra dag

Hittade två likadana strumpor till Erik i morse. Och en stund senare även till Klara.

Inga strumpor alls till mig. Precis som jag vill ha det.

Saker man blir glad av

Saga, som är den enda i familjen som har fickorna fulla med pengar eftersom hon är så otroligt duktig att hon orkar med att ha två jobb, var och köpte sig ett Nintendo DS idag. Med tillhörande New Super Mario Bros. Hon hade tröttnat på att låna Eriks nämligen. När han kom hem från skolan utspelade sig följande konversation:

Saga: Erik, kolla vad jag har köpt!

Erik: Åh, fint.

Saga: Jag vet! Jo förresten ... eh, kan du hjälpa mig med den här banan?

Det finns många saker som kan göra en 18-årig tjej lycklig. En av dem är ett ljusblått Nintendo DS som man har köpt för egna pengar. En annan är att ha en lillebror som är 8 år och skitbra på Super Mario Bros.

Vad nu?

OS är slut (för det är hockeyn som är OS, allt det andra är liksom bara lull, pausunderhållning i väntan på mer hockey).

Trist.

Morgonfika

Timern på kaffebryggaren är ställd på 06.00. Bara kaffe kan få upp mig så tidigt. Och hockey förstås. Hockey och kaffe - my favorite things.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska sitta uppe och äta parmaskinka, Morbierost och Renée Voltaires rawfoodkex i några timmar eller om jag ska gå och lägga mig och ställa klockan på 01.30.

Det är hockey i natt och jag har ju en regel när det gäller hockeyturneringar. En mycket strikt regel. Har man inte sett de urtrista matcherna mot Danmark eller Schweiz, eller som i natt Tyskland, så får man inte heller se en eventuell final. Och det vill man ju.

Naturligtvis kommer skinkan och osten vinna över sängen. Jag kan ju ta en öl till det också. Det blir nog fint.

En cheesecake

Jag vet att Fasching säger att man inte ska äta den med hallon. Men jag håller inte med.

Jag är ett monster

När jag nattade barnen för ett par timmar sedan (och läste den alldeles, alldeles underbara Nasses taxi) så skymtade jag en påse skumtomtar i ögonvrån. Oöppnad. Någon av ungarna har alltså glömt bort att äta upp sin julklapp. När de hade somnat smög jag in deras rum, snodde påsen och sedan åt jag skumtomtar tills jag mådde illa.

För det är sånt jag gör tydligen.

Det jävligaste är att det fortfarande är massor med skumtomtar kvar. Jag kan inte äta en enda tomte till och jag kan inte lägga tillbaka påsen öppnad (för då fattar de ju att mamma stjäl från dem, är de inte fuckade redan så lär de ju bli det då). Måste tvinga maken att tokäta tomtar innan han går och lägger sig. Och sedan lägga den tomma påsen under något annat i soporna så att barnen aldrig får se den.

Och saker man inte bär hem särskilt ofta när man hämtat sin son och hans kompis i skolan

.

En trombon.

Saker man inte hör särskilt ofta när man hämtar sitt barn och hans kompis i skolan

.

"Oj vänta, jag glömde min trombon."

Middag. När man är fem år.

• En potatis. Som man äter med händerna.
• Ett slick på en kålrabbi. Med grimas efteråt.
• En bit fisk (som man bara kan se med förstoringsglas). Som man spottar ut på tallriken.

Fika

Fixade just kaffe åt mig och maken. Och jag glömde inte bort kaffe och filter den här gången så jag tror att det blir gott.

Kloka ord

Erik, 8 år (efter att ha hört något på teve):

"Det stämmer faktiskt, lycka är att vara tillsammans"

Dopet igår var jättefint. Vi hade köpt en halskedja med tillhörande hänge (ett E för Emmanuel) som vi var helnöjda med. Hans föräldrar gillade det tydligen också för de hade redan köpt ett exakt likadant. Såklart.

Nästa gång jag är i en kyrka är det för att begrava Linus. När jag tänker på det vill jag bara kräkas.

Stunder i kyrkan

Har suttit en stund och tittat på olika typer av begravningskransar. Det känns helt absurt att behöva tänka på sånt till ett syskonbarn. Igen.

På lördag ska vi på dop. Det känns betydligt mer normalt.

Vardag

Jag behövde komma igång med lite saker idag.

Viktigast var att kolla upp om jag hade blivit registrerad på magisterkursen överhuvudtaget. Med tanke på att jag bara rafsade ihop mina saker och sprang därifrån mitt i ett seminarium i måndags så var det lite oklart.

Så jag skickade ett mail idag. Det första skolarbete jag har gjort på en hel vecka.

Och det visade sig att snälla Monika, hon som hjälpte mig att kolla upp tågtider från Borås i måndags när jag själv var helt oförmögen att tänka en enda tanke och som höll mig sällskap på stationen den där långa timmen innan tåget gick, hade hjälpt mig med det också. Tur att man har bra vänner.

Ett mail fick jag iväg och nu är jag helt slut. Det fanns inte mer ork än så.

Men det är väl en början, antar jag.

I måndags morse förlorade min bror Martin sin 14-åriga son Linus i en olycka. Han blev påkörd av ett tåg när han var på väg till skolan och han dog omedelbart.

Idag är jag hemma ett tag efter att ha varit hos dem i ett par dagar och det är med väldigt blandade känslor jag sitter här. Det var skönt att komma hem, krama barnen och maken, duscha, vila lite och sedan få somna i min egen säng. Jätteskönt var det.

Men jag känner mig väldigt långt borta.

Jag vet att de blir oerhört bra omhändertagna – släkt och vänner finns i överflöd, grannar har tagit ledigt från sina jobb och skjutsar familjen varthelst de behöver åka, lagar mat åt dem, svarar i telefon och tar emot alla blommor som väller in. Allt det här vet jag för jag har ju varit hos dem, men nu när jag är hemma och inte kan se det med egna ögon så funderar jag i alla fall hela tiden. Hur är det med dem? Äter de, sover de? De har väl någon hos sig?

Jag kan inte säga att jag längtar efter att åka tillbaka i eftermiddag för det är så oerhört svårt att vara så nära deras bottenlösa smärta. Min egen sorg tar jag ju bättre hand om hemma, här där det är jag som blir omhändertagen och ompysslad. Men samtidigt är det så oändligt mycket bättre att vara med dem mitt i allt det där vidriga än att sitta här, långt bort, och undra.

Martin har skrivit om alltihop på sin blogg. Oerhört jobbigt att läsa - men himla fint också, för den som orkar.

http://faschingseskapader.blogspot.com/

Linus

Min härliga, smarta, roliga och rätt så fantastiska brorson.

Du fattas oss enormt.

Vi har varit på Gran Canaria

Semestern är slut

Vi var och hämtade katten hos syrran för en stund sedan och han driver oss redan till vanvett med sitt tjatande. Syrran sa att han hade ätit dåligt under veckan och det verkar som om han har bestämt sig för att ta igen det nu. Han vill ha mat hela tiden, men inte riktigt den jag ställer fram åt honom. Något annat ska det tydligen vara. Gnäll, och mer gnäll.

Tur att han är snygg, så jävla värdelös som han är.

Det skulle i och för sig kunna gälla för mig också. Om jag var snygg.

Mitt 00-tal

2000

Sa upp mig från ett jobb på Akademibokhandeln som jag trivdes med för att prova ett annat som jag trodde att jag skulle gilla bättre. Det gjorde jag inte. Chefen var en elak fan som drack kopiösa mängder. Att han var på jobbet hindrade honom inte från att bli stupfull flera gånger i veckan. Men jag jobbade på och tänkte att det säkert skulle bli bättre någon gång.

2001

Det blev inte bättre på jobbet. Det var en plåga att gå dit varje morgon och varenda kväll när jag kom hem så frågade maken om jag hade haft modet att säga upp mig. Det tog ända till april innan jag tog mig i kragen och slutade. Några dagar senare åkte jag och maken till USA och levde loppan ett litet tag. Maken jobbade lite också. Vi började i San Francisco, åkte kustvägen till Los Angeles och flög sedan till Las Vegas. Där gjorde vi barn. Sedan åkte vi hem och köpte en katt.

2002

Erik föddes i januari, tio år och tre månader efter sin storasyster. Några veckor senare började vi leta efter ett hus. Hittade ett i Aspudden som vi ville ha. Hon som skulle sälja ville ha en hyresrätt i stan, men inte våran tyvärr, så vi fick inte vårt drömhus. Grät rätt mycket över det i någon vecka – men så plötsligt en dag så ändrade hon sig! Så vi köpte ett pyttelitet hus i förorten. Första vintern så var det -20 i flera veckor och vi frös nästan ihjäl i vårt pyttelilla hus.

2003

Började på ett nytt jobb på hösten. I en bokhandel igen, tillbaka till det gamla trygga liksom. Fick en massa halsflussar, kunde inte äta på flera veckor och gick ner en jäkla massa kilon. Folk sa att jag var jättesnygg och att jag såg så himla frisk och fräsch ut. Jag höll inte med – jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde den hösten. Under ett par dagar i november mådde jag dock ganska bra så jag gick på brorsans 40-årsfest. Maken och jag blev jättefulla och gjorde barn. Sedan fick jag halsfluss igen.

2004

Klara föddes i augusti och under graviditeten hade jag hängt en hel del på ett gravidforum på Netdoktor. Fick en massa nya vänner där, goda vänner som jag pratar med nästan varje dag fortfarande. En del av dem har jag träffat IRL, en del inte. Men det är egentligen ingen skillnad, de är verkligen riktiga vänner allihop.

2005

Skrev 1,9 på högskoleprovet och fick för mig att borde börja plugga (för att liksom inte bara kasta bort ett så bra prov). Bestämde mig för att det äntligen var dags för Bibliotekshögskolan och blev tvungen att läsa in en del grejer på Komvux först. Började med det på hösten. Samma höst åkte vi till Barcelona och medan vi var borta hade vi inbrott i huset. Det tog väldigt lång tid att komma tillbaka till verkligheten efter det.

2006

Pluggade på Komvux. Maken och jag åkte till Island och badade i varma källor. Och sedan sökte jag till BHS.

2007

Började på BHS. Det var roligt. Maken och jag åkte till New York på sommaren och sedan vidare till Las Vegas där vi lät en Elviskopia viga oss i en raketsnabb ceremoni. Vi var visserligen redan gifta, men ändå himla kul. Brorsan och hans fru var med också såklart eftersom vi hade dubbelbröllop första gången och verkligen inte ville ändra på något. På hösten åkte maken och jag till Reims och drack mer Champagne på fyra dagar än vad jag hade druckit i hela mitt liv innan.

2008

Pluggade. Maken jobbade galet mycket. Jag kände mig otroligt ensam.

2009

Pluggade mer. Maken jobbade fortfarande galet mycket. Och jag kände mig fortfarande otroligt ensam. Men så en dag i höstas så bestämde han sig för att sluta jobba så där mycket, han bestämde sig faktiskt för att sluta jobba helt och hållet. Och där är vi fortfarande, han jobbar inte och inte jag heller. Den enda i familjen som verkar göra lite nytta nuförtiden är Saga. Hon har två jobb och pluggar på gymnasiet.

Eriks önskelista

Erik fyller åtta snart. Så här ser hans önskelista ut.

1. Mario Bros till DS (fixat)
2. Resan till Kanarieöarna (fixat)
3. Den bästa födelsedagen (det hoppas vi - hur fel kan det egentligen gå med värme, pool och SuperKids-klubb?)
4. Ett eget DS (fixat)
5. Zelda till DS (nej, vi tycker det räcker med det andra)

Va? Är den redan slut?

... säger man inte så ofta när man har kollat på hela Ivanhoe.

Om man inte är min man förstås.

Ganska stora barn

Ändrade just min profil lite. Nu är barnen 18, 8 och 5 år där fastän det är flera dagar kvar till den där 8-årsdagen. Men ändå - 8 år. Min lilla pojke blir åtta om bara några dagar. Det är inte klokt.

5-åringen har börjat skriva. Häromdagen skrev hon VIKTOR på en teckning som hon tänkte ge bort till en kille som heter just Viktor. Eller egentligen skrev hon VETAR men det är ju rätt bra ändå. För att vara fem menar jag.

Mina barn börjar bli stora, och jag tror att det innebär att jag håller på att bli äldre också.

Och det blir vietnamesiskt till middag. Nudlar med ägg och kyckling. Tänker mig att nudlarna kommer att se kul ut när jag kräks upp dem igen nämligen.

Nyårsdagen

När jag vaknade i morse mådde jag riktigt bra och var inte ett jäkla dugg bakis. Lite förvånande med tanke på hur mycket jag drack igår, men jag tänkte att jag kanske har vuxit ifrån det här med baksmälla nu (som man väl gör?). Jag kunde till och med röka och dricka kaffe som om det var vilken vanlig morgon som helst.

Vi packade ihop våra saker och åkte hem från släkten, kom hem och drack ännu mer kaffe, rökte lite mer, tog en promenad, funderade på om vi skulle äta pizza eller vietnamesiskt till middag. Och sedan kräktes jag.

Joråsatte ...

Glad nyhet

Bajsklutten som jag trampade på när jag klev in i duschen för en stund sedan var bara en bit av en chokladtvål från Lush.

Hurra för mig!

Snö

Fågelholken har fått ett nytt (väldigt högt) tak.

Söndag morgon

Eddie Izzard igår

Barnvakten ringde för en stund sedan. Hon undrade om vi kunde tänka oss att komma och hämta barnen lite senare än vad vi hade kommit överens om. Klockan tre kanske? Jag gillar henne.

Väntar på Eddie Izzard

Countdown

Barnen fick paket från Fritidsresor idag - varsin ryggsäck, t-shirt och keps. Super Kids till Erik och Bamseklubben till Klara. Om 18 dagar åker vi till Kanarieöarna.

Men först ska vi fira jul, nyår och en födelsedag. Och medan vi är borta firar vi en födelsedag till.

Nu är jag färdig

Jag ska slå in lite julklappar

Ordning

Maken och jag är inte riktigt lika ordentliga. Vi är varandras raka motsatser faktiskt.

Vi letade vinterskor i källaren i morse. Han hittade sina i en påse med skor. Fullkomligt naturligt. Jag hittade mina i en påse med blandade köksgrejer. Tyvärr är det också fullkomligt naturligt.

Jag har gjort en skoluppgift i helgen. Den skulle ha varit inne för flera månader sedan egentligen och idag var absolut sista dag att lämna in. Så jag har läst, och skrivit, och skrivit, och läst lite till. Och oroat mig. Jag har legat sömnlös om nätterna, vänt och vridit mig. De korta stunder jag har sovit har jag drömt om organisationers informationsbehov och hur man bäst genomför en information needs assessment. Allt medan ni andra har sovit sött och drömt glada drömmar om enhörningar. Eller vad man nu drömmer om när man mår bra.

Nu är den i alla fall inlämnad. Nästan 3000 briljanta ord om informationsbehov och informationssökning. Hello, enhörningar!

Comfy?

Alltså förlåt, men jag kan inte sluta bitcha om hur fruktansvärt tidigt det är. Det känns helt sinnessjukt att behöva vara vaken vid den här tiden.

Ni som har

• jobb
• eller väldigt små barn
• eller en kissnödig hund

kanske inte tycker att det är någon stor grej att skutta upp 05.45 på morgonen, men för mig som inte har något av det där är det en väldigt stor grej.

Barnvakt

Jag är barnvakt, det är därför jag är vaken så här tidigt. Det kom en 7-åring hem till oss för fem minuter sedan som jag ska lämna i skolan eftersom hennes mamma ska med ett plan.

Barnen är väldigt pigga, och jag är väldigt trött.

Jag är uppe före sex

Det är tidigt.

Julpyssel

Morgon

Jag vaknade av min väckarklocka viskade att den skulle slita ut mina tarmar. En dröm naturligtvis, men ändå en ganska dålig start på dagen, va?

Livet just nu

Osloskånskan undrar om jag är stressad inför julen. Bara för att jag kastar lite skit på Darins ultramesiga version av Viva La Vida? Nej, jag är inte stressad inför julen. För första gången på många år är jag faktiskt inte ett jäkla dugg stressad inför julen.

Maken, som har jobbat som ett svin de senaste åren, som aldrig har varit hemma och som det aldrig har gått att lita på (planeringsmässigt alltså – i andra sammanhang har han varit helt okej pålitlig) har slutat jobba. Och själv har jag ju inte jobbat sedan General Patton dog så vi är otroligt lediga just nu. Och stressar inte ett dugg.

Jag säger inte att jag hatar Darin och hans äckliga lilla Viva La Vida. Men man måste faktiskt sluta spela den jävla styggelsen på radio. Man måste sluta spela den nu, innan jag dödar någon. Det är bara det jag säger.

And I sit all alone impatiently

Min mobil har inte ringt på en hel vecka.
Det är ingen som vill ringa mig.
Ingen på en hel vecka.
Och det är tre dagar sedan jag fick ett SMS.

Hallå? Finns jag?

En katt

Jag hade just hunnit tömma ut all kattsand i soppåsen när Charlie kom och ville pinka. Han brukar ha bråttom att pinka tillbaka reviret när lådan är ren och fin, men den här gången var det tydligen panik. Han satte sig nämligen i den tomma lådan. Ingen sand där alls. Eller… satte sig är inte helt korrekt, han ställde sig givakt i den tomma lådan och pinkade rakt bakåt. Så att allt kom på väggen.

Det här är alltså en katt som får gå ut när han vill och som har 600 kvm lummig tomt att pinka på. Men nej, han står hellre i en tom plastlåda i källaren och pinkar på en vägg.

Jag brukar alltid säga att jag inte gillar hundar särskilt mycket för att de är så dumma. Men nu vet jag inte längre. Kan man bli dummare än min katt? En gång låg han och sov på fönsterbrädan i vardagsrummet och råkade luta sig mot myggnätet i det öppna fönstret så hårt att nätet lossnade. Både nät och katt for rakt ner i rosenbusken nedanför. På vägen ner hade han dessutom lyckats trassla in sig i nätet såpass att han inte kunde komma loss. Maken fick gå ut och hjälpa honom.

Han har trillat ner från det mesta här hemma och han välter grejer konstant.

Och ni vet hur det kan se ut när en jättestor hund kommer i världens fart och ska försöka runda ett hörn? När hunden sladdar omkring så där löjligt som bara riktigt dumma djur gör? Så gör min katt för jämnan.

Det är inte okej. Han borde vara bättre än så.

Det här var ju jätteroligt

En tackfilm. Till mitt 14-åriga jag.

http://www.tackfilm.se/?id=1258398964171RA18

Ikväll hade jag tänkt skriva ett inlägg om hur jobbigt jag tycker att det är att ett av våra barn börjar närma sig flyttahemifrån-åldern, och om hur skönt det är att veta att de andra två kommer att bo hemma länge, länge, länge till.

Sedan fick jag ont i halsen och drack mig full (för det är ju bäst att passa på medan man fortfarande kan svälja).

Så kan det gå.

Språkförbistring

Det kommer inte att bli lätt. Men det ska gå.

Klara är ingen frukostmänniska

En liten tugga på mackan. Mittenbiten. Det räcker så, säger hon.

Idag ser jag tydligen ut som en tonårig tjuv

Efter att jag hade plockat åt mig en spritflaska (galet dyr!) på systemet följde personalen varje steg jag tog. Och sedan fick jag visa leg i kassan.

Jag har verkligen ingenting emot att få visa leg på systemet, det vet väl alla vid det här laget, men allvarligt? Hur ofta händer det att en 19-åring kommer in och köper så dyra saker?

För jag sa väl att det var en galet dyr flaska jag köpte? Den näst dyraste i hela affären faktiskt. Bara så att ni vet...