Mina parkhuliganer

E och Lilla K satt och lekte tillsammans i sandlådan i parken idag. De hade varsin hink, varsin spade och varsin liten plastmugg. Bredvid dem låg en tredje plastmugg som ingen av dem använde. En liten tjej (kanske 2 år) hittade muggen och började leka med den, men det skulle hon tydligen inte ha gjort. Lilla K blev rosenrasande och började skrika åt den stackars lilla tjejen, och E, som den goda storebror han är, skrek också lite. Tjejen stirrade lite på dem och sedan slängde hon ner muggen i sandlådan – jättehårt så att sanden skvätte. Sedan tog hon upp Es plastmugg och slängde den också jättehårt.

Jag ville ställa mig upp och applådera den där modiga tjejen, men jag lät bli. Det hade varit omammigt på något vis.