Sommarlov

Idag började barnens sommarlov. Och självklart kom de två gamla semesterbekantingarna Ösregn och Halsfluss samtidigt. Erik står för halsflussen och jag tycker så fruktansvärt synd om honom samtidigt som jag är så otroligt tacksam att jag slapp den här gången (jag är en skitmamma, jag vet).

Kent på Zinkensdamm

(Kim har tagit bilden. Fler bilder från konserten finns på hennes blogg - I Mitt Blickfång)

Jag har alltid tyckt att låttexter är viktiga. Maken kan med lätthet njuta av en smäktande fransk ballad (förutsatt att det är Celine Dion som sjunger) utan att fatta ett enda ord medan jag tycker att det är jobbigt att inte veta vad sjutton hon sjunger om. Musik som framförs på spanska är extra jobbig eftersom det ofta smygs in ett par ”corazon” lite här och där – något som av någon anledning får mig att känna mig illa till mods. Lurad på något vis. Vet inte varför.

Texter på svenska är extra viktiga eftersom man inte riktigt kommer undan med samma tramsigheter som man gör i engelskan. ”I’m thinkin’ about my doorbell/when ya gonna ring it, when ya gonna ring it” är en sensationellt tramsig text. Men tänk er den på svenska – då blir den så fjantig att man nästan dör. Somligt funkar bättre på engelska helt enkelt.

Trots att jag tycker texter är viktiga, både vad som sägs och hur det sägs, så hade jag igår inga som helst problem med att stå i sommarnatten (nåja, kvällen i alla fall) och yla ”varför får jag inte på mig dina blåjeans/varför får jag inte på mig dina blåjeans/varför får jag inte på mig dina blåjeans/varför får jag inte på mig dina blåjeans/VARFÖR FÅR JAG INTE PÅ MIG DINA BLÅJEANS”. Är det inte märkligt?

Konserten på Zinkensdamm igår var min första Kentkonsert på åtta år. Och inte mycket har förändrats – de är fortfarande lika makalöst bra som de var förr. Jag trodde att jag kanske skulle tycka annorlunda eftersom jag inte lyssnar på dem lika ofta som jag gjorde, men så var det inte alls. Hela dagen idag har jag gått och gnolat på gamla favoriter som jag inte har ägnat en tanke på flera år – Stenbrott, Blåjeans och Vi kan väl vänta tills i morgon bland annat. Otroligt roligt.

Ta tio minuter och titta på den fantastiska finalen – Mannen i den vita hatten (16 år senare) och en helvetes massa konfetti. Magiskt. Magiskt, säger jag!

Han gillar verkligen sin pappa

Igår åkte jag till Skärholmen och köpte sommarpresenter till barnen. Ett Wii-spel och en frisbee till Erik, docka och dockkläder till Klara och en massa Lush-grejer till Saga (bland annat en ansiktsmask som hon var vänlig nog att bjussa på, så nu är min hy perfekt. Typ).

Innan jag hämtade barnen på dagis idag (sista dagen någonsin för Eriks del - stort gråtkalas på dagis) så köpte jag saft, kakor och bullar, tvättade av utemöblerna, dukade fram tallrikar och glas, slog in presenterna och la dem på bordet.

Och när vi kom hem och barnen såg de fina paketen och det dukade bordet så utbrast Erik: "Wow, det är säkert pappa som har köpt presenter och gjort i ordning allt det här innan han skjutsade Saga till planet!"

God morgon?

Vaknade med en fästing i knävecket. Så det kommer att bli en sådan dag alltså?

A perfect storm

Tvättberget där nere i källaren är gigantiskt, vädret är minst sagt ostadigt och torktumlaren har pajat.

Ryssland

Jag älskar Rysslands nationalsång. Den är fantastiskt vacker och får mig att tänka på ishockey. Som ju är fan så mycket roligare än fotboll.

Mer smärta

Nu ska jag åka Roslagsbanan till Österskär. Ensam. Restid 1 timme och 14 minuter.

Plötsligt händer det

Jag är väldigt rädd för småkryp och eftersom jag bor i Stockholms mest insektstäta hus så kollar jag oftast handdukarna i badrummet innan jag använder dem. Det sitter aldrig något kryp på dem de gånger jag kollar, men tänk om jag inte kollar... ja ni fattar.

Idag kollade jag i alla fall som vanligt och hittade en jättespindel. Jättespindel! Tänk om hade virat den runt håret och spindeln hade krupit ner över ögat på mig eller något. Fy fan.

Och så en lista över saker som svider i såriga handflator:

*Diskmedel
*Hårmousse
*Schampo
*Balsam
*Varmt vatten
*Kallt vatten
*Ice Blue-tvål från Lush (svider jättejättemycket)

23:e plats duger inte riktigt

Enligt tidningen Fokus ligger Stockholm på 23:e plats på kommuntopplistan. Stockholm är alltså den tjugotredje bästa kommunen i Sverige när det gäller livskvalitet. Det hade kunnat vara en helt okej placering om det inte vore för att Täby hamnar sjua på samma lista. Där bor Fasching, den enda människa jag tävlar med. Och eftersom han är min brorsa och sex år äldre än jag så har jag en hel del erfarenhet av att förlora mot honom. Det är alltid lika trist.

Skulle det här verkligen vara bättre...?


... bättre än det här?


Skulle inte tro det.

Celine var tokbra, men både maken och jag upplevde henne som lite... oskarp?

Eller hur? Inte den där kristallklara Celine som man är van vid.

(fotografen låter hälsa att det här med namngivningsrätt inte är så viktigt i just det här fallet)

Utflykt

Idag har jag varit med barnens dagis på utflykt till Nyckelviken. Jag blev lite ledsen när min jacka blev nerbajsad av en mås men jag slutade raskt deppa över det när jag ramlade pladask i en lerpöl och började blöda i handflatorna. Då deppade jag rätt mycket över det istället. Deppar lite fortfarande faktiskt, det gör ont som fan.

Vem försöker jag lura?

I kväll ska vi gå se Celine Dion på Globen, men jag har en otäck känsla av att det kommer att ställas in i sista sekunden. Vet inte varför, har bara fått för mig att det kommer att bli så.

Det skulle vara väldigt enkelt för mig att hävda att bara är medföljare, att jag bara gör det här för makens skull. Det är ju han som gillar henne, inte jag. Men så är det förstås inte. Jag tycker det ska bli skitkul och jag har sett fram emot det i månader. Och det är väl därför som jag tror att det kommer att ställas in, roliga saker har en tendens att glida mig ur händerna.

För övrigt inser jag, när jag radar upp mina tre senaste konsertupplevelser, att jag inte är den jag utger mig för att vara:

Melodifestival - i Globen
Rhapsody in Rock - i Globen
Melodifestival - i Globen

Sommaruppehåll

Nu har sommaren kommit och teveveckan är helt uppfuckad. Sommaruppehåll precis överallt. I kväll är det dubbel-LOST och jag har sett fram emot det i en hel vecka. Ända tills det slog mig att det innebär att även LOST tar uppehåll över sommaren (kanske ännu längre, jag har inte vågat kolla upp hur det står till med det).

Äsch, tänker ni kanske nu. Vad gnäller hon för? Sommaren som är så härlig och man sitter ute hela kvällarna och allt är bara sååå underbart och avslappnat.

Ni förstår ingenting.

Alla rätt

Tentan var tydligen precis så lätt som jag trodde, jag fick alla rätt. Hurrarop och gratulationer lämnar ni i kommentarerna. Jag väntar.

Välkommen till Borås

Bibliotekshögskolan, måndag morgon. Jag sitter och får min uppsats sågad i småbitar, och på min bänk har någon klottrat: jävla stockholmare. Ingen bra början på veckan.

Men uppsatsen blev godkänd till slut och sökuppdraget likaså. Tentan var mycket enkel. Simpel rent av. Så simpel att jag misstänker att jag har fattat allt fel.

Catfight – och en annan fight som tyvärr inte var lika jämn

Alldeles nyss slogs katten Charlie så mycket med en annan katt att jag kände mig nödgad att ta fram trädgårdsslangen och spruta vatten på dem. Och två blöta katter sprang åt varsitt håll. Det såg lite roligt ut.

Lika roligt var det inte igår, när jag blev tvungen att slå ihjäl en liten fågel som Charlie hade skadat väldigt illa.

Och nu Borås i två dagar. Inga arga katter, inga döda fåglar – bara uppsatser och sökuppdrag så långt ögat når. Och en tenta.

Franska dofter

Vi firade lite igår, maken och jag. Egentligen skulle vi ha gjort det i fredags men han kom hem så sent från sin franska slottsvistelse så vi valde att vänta en dag.

Först sushi i mängder (till mig, maken, Saga och Klara) – en 10-bitars blandad lyx, en 10-bitars lax, en 10-bitars avokado, en 10-bitars vegorullar och en 10-bitars bara ris (till Klara). Pannkakor till Erik.

Sedan gott vin (se bilden) och en ost som luktade fot. Fot som varit instängd en hel bokreadag (och man är bokhandlare) i en av de där ohyggligt stora Nikedojjorna man hade på nittiotalet. Sån fot.

Den låg väl inpackad i papper, folie och plastpåse i kylskåpet under mindre än ett dygn. Det är mer än tolv timmar sedan vi plockade ut den ur kylskåpet och det luktar fortfarande fot därinne. Den pyttebit som blev kvar slängdes för en bra stund sedan och soppåsen är utburen. Köket luktar fortfarande fot. En alldeles underbar ost. Jag minns inte vad den hette och alla spår av den är utplånade (förutom doften). Synd.

La plume de ma tante est sur la table de mon oncle

Jag kan inte få Celines Ne Partez Pas Sans Moi ur huvudet. Jag har sjungit på den i timmar. Tur att det bara är jag och småbarnen hemma, jag har fortfarande inte lärt mig franska.

Dumstrut är inlämnad

Äntligen är jag av med Dumstrut! (vi har kallat uppsatsen för det under hela skapandeprocessen, men i morse bytte vi tyvärr till det betydligt tråkigare "Två Bilddatabaser, en jämförande studie bla, bla, bla...")

Hade jag inte varit ensam vuxen här hemma (maken sitter på ett slott utanför Paris och leker chef) så hade jag supit till ordentligt. Riktigt ordentligt.

Men det var väl själva fan...

Nu är jag ruskigt trött på vetenskaplighet och akademiska skitförnämheter, idiotiska problemformuleringar och framvärkta syften. Åt helvete med tjat om jävla källor och referenser. Det var jag som sa det. Alldeles nyss. Jag hade till och med de här kläderna på mig.

Helvete…

Librarian/Liberian

Ikväll visar sexan The Librarian, men i tablån som just visades stod det The Liberian. Otroligt roligt. Fast så klart, för någon som är nergrävd i Skogsbibliotekets databaser så kanske precis allt är roligt.

Det är lite tyst här

Jag håller på att skriva en uppsats om Lycksele skogsbiblioteks bildarkiv. Det är därför jag inte skriver något här, jag får liksom mitt roliga på annat håll just nu.

Recensera bajset

En underavdelning till Gissa bajset skulle man kanske kunna säga. Men då det inte blir mycket till gissningslek för Klara när hon har varit på toa, eftersom hon faktiskt vet vems bajset är då, så behövs tydligen lite nya grepp på det hela.

Och jag antar att det är därför som den här nya leken har uppfunnits. Varenda gång måste hon berätta precis hur många pluttar som kom (ibland kan det heta pluppar, ibland kluttar, vet inte om det är någon skillnad), vi måste tillsammans titta ner i toan och se vilken som var störst, vilken färg den har och fundera över vart den minsta har tagit vägen. Lika underhållande varje gång.

Ohälsa

Jag var på Grill Ruby igår och åt mig kallsvettig. Inte på det där flickfjantiga sättet där hon äter en halv sallad och sedan klagar över att ”Åh jag är så mätt att jag nästan dör” trots att hon egentligen hade velat ha mycket, mycket mer.

Jag åt en 300-grams entrecote med bearnaise, guacamole, caesarsallad, potatis- och kronärtskocksmos, pico de gallo, sweet potato-gratäng, mango-och ananassalsa, ruccola- och spenatsallad och en svamp- och sparrissallad. Innan dess hade jag ätit en gigantisk bönburrito med sallad och gräddfil. Och till efterrätt en cheesecake. Kallsvettig på riktigt alltså.

Maken drack sig kallsvettig istället.

Yasuragi

För ett par år sedan, när jag var i Barcelona, fick jag väldigt tråkiga besked per telefon mitt i natten och sedan dess drabbas jag alltid av vild panik varje gång telefonen piper när jag sover borta. Första natten på Island väcktes jag av ett sms som givetvis skrämde vettet ur mig och fick mig att sätta mig upp i sängen och skrika rakt ut. Innan jag hann fram till mobilen hade jag hunnit tänka ut minst hundra vidrigheter som hade kunna hända med barnen där hemma. Men det var bara kompisen E-L som undrade något om ett glömt paraply, hon visste inte att jag var bortrest.

Messet som äldsta dottern (som satt barnvakt åt de små medan vi var på Hasseludden) skickade i natt var precis lika harmlöst, men innan jag hade hunnit läsa det hade jag ju ändå hunnit bli klarvaken och livrädd. Och kissnödig. När jag skulle treva mig fram till toan (jag ville inte tända lampan och väcka maken) så lyckades jag gå rakt in en vägg, på något vis med pekfingret först. Det gjorde skitont och lät jättehögt. Han vaknade såklart.

Sedan somnade han raskt om medan jag var fortfarande klarvaken. Jag hade inga öronproppar med mig och varje litet ljud som han gav ifrån gjorde mig fullkomligt vansinnig. Det finns inget värre än att lyssna på någon annans sovljud när man själv inte kan sova. Jag tänkte att jag kanske skulle hata honom lite mindre om jag satte på teven så det gjorde jag. Det funkade ganska bra. Jag hatade honom lite, lite mindre.

Min ganska dåliga natt glömdes dock rask bort när frukosten kom.

Se så glad tjejen på bilden är. Det skulle ni också vara om ni fick en sån här frukost.

Uddar

Bye bye Aspudden, hello Hasseludden

Oro

Jag har tre barn och tillbringar varje vaken stund med att oroa mig för dem. Om jag kunde så skulle jag sy fast dem i höften allihop så att de alltid var nära mig (men två av dem skulle jag förmodligen sprätta loss rätt så snabbt, de pratar så mycket).

Alldeles nyss bokade jag en resa till Korfu åt den äldsta. Bara hon och en kompis ska åka, inga föräldrar.

Kill me. Kill me now.

Tjuvlyssnat

Person A: ”Nej, men alltså, ingefära är inte den där roten som…”
Person B: ”Jo, det är det visst. Herregud, vi har ju såna i trädgården, så jag vet.”
Person C: ”Nä, fast nu tänker du på pepparrot, B. Det är pepparrot vi har i trädgården.”
Person B: ”Ja just fan, så var det”
Person A: ”Nej lyssna nu, riktig ingefära är inte en rot. Riktig ingefära är en sån där lång brun som man öppnar och skrapar fröna ur.”

Morgongrejer

Vaknat av en kattgäspning någon gång? När jag vaknar ligger ofta det vackraste naturen har att erbjuda bredvid mig – min katt (maken är inte så dum han heller men han har oftast redan gått upp när jag vaknar). Han (katten, inte maken) sträcker på sig, gäspar mig rakt i ansiktet och sprider en vämjelig puff av död och pina. Inte skoj alls.

Andra saker som inte är så roliga att vakna till:

*Ett ”Jag är färdig” från toaletten klockan 05.55
*När katten kräks i sängen
*Ljudet av en påse Vårgårdaris som plockas ut ur köksskåpet med öppningen nedåt

Otit

Jag tror att jag håller på att få öroninflammation. Det hade kunnat vara väldigt tråkigt om det inte vore för att det betyder att jag får (till och med bör) börja använda nässprej så mycket jag vill igen. Jag ser riktigt fram emot det.

Amy

Först nu har jag fattat det alla andra fattade för länge, länge sedan. Det här är makalöst bra.

Jag är en bra mamma

Jag bytte till mig en Jirachi i GTS:en igår. Level 100 var den på. Sedan gav jag den TM29 (Psychic) att hålla och så bytte jag den till Erik. Snacka om uppoffrande mamma.

Uppdatering: Laget

ARTICUNO Lv 100

EMPOLEON Lv 100

KYOGRE Lv 100

GARCHOMP Lv 100

LATIAS Lv 100

MEWTWO Lv 85

Min katt tar ganska mycket plats

Ett inlägg som för den oinvigde är ungefär lika smalt och obegripligt som de som Fasching envisas med att skriva.

Laget:

Articuno Lv 95
Ice Beam
Sheer Cold
Fly
Water Pulse

Lugia Lv 56 (har nyss fått den så den ligger i hårdträning)
Psycho Boost
Earthquake
Surf
Thunder

Kyogre Lv 100
Thunder
Ice Beam
Water Spout
Surf (21 st efter en PP UP)

Empoleon Lv 100
Drill Peck
Surf
Shadow Claw
Ice Beam

Mewtwo Lv 71 (ska också tränas upp)
Flamethrower
Ice Beam
Thunder
Psychic

Alakazam Lv 65 (förfärande låg nivå, ska också buffas upp lite)
Shock Wave
Toxic
Psybeam
Psychic

Mycket Water, Ice och Psychic. Det kommer man långt med. Nöjdast är jag nog ändå med Mewtwo – Fire, Ice, Electric och Psychic. Det kommer man väldigt långt med. Marowak är undanstoppad. Det finns inga fler Pokémon att fånga. Vi har äntligen fått fart på vår WiFi och det har gjort underverk för våra Pokédex. Fick min första Milotic i går. Jag fick ha den i en minut, sedan var jag tvungen att lämna tillbaka den till Erik. Men skit samma – den finns ju i Pokédexet nu. För första gången någonsin.

Pokédexet:

Seen: 484
Obtained: 484

Jag saknar bara Lunatone (som jag har i XD, ska bara byta över den), Phione och Manaphy (måste spela igenom hela Ranger först – känns som ett jobb för Erik) och så ett par helt omöjliga legendarer: Mew, Celebi, Deoxys (som jag faktiskt har haft en gång i tiden), Darkrai, Shaymin och Arceus.

200 timmar har jag spelat. Det är fem hela arbetsveckor det.

I går slocknade vår internetanslutning. Samma dag som jag fick en Dexterbox i brevlådan. Helt okej.

Om Super Bounce Out är för svårt för er så kanske det här passar bättre.

Hon lovade en grej

Och nu tänker jag se till att hon håller vad hon lovat. Det är viktigt att man kan lita på varandra.

Visst?

Sjuka barn?

Idag ringde Kattis från dagis och sa att Erik var sjuk. Han hade ont i magen och de var lite oroliga att han hade magsjuka. När jag kom dit hade han så ont att vi för ett ögonblick trodde att han hade blindtarmsinflammation, men efter en snabb titt i en av barnens böcker om kroppen kunde vi andas ut. Han hade ont på fel sida (eller rätt sida om man tänker på ett annat sätt).

Det gjorde så ont att han gick dubbelvikt från dagis. Halvägs hem började han må bättre, men då började Klara istället må sämre. Hon hade hört något om medicin till den som var sjuk. Klart som fan hon var sjuk då, hon är verkligen inte den som tackar nej till lite Alvedon när det bjuds. Erik blev bättre för varje steg hemåt och Klara blev sämre.

När vi kom hem var Erik kärnfrisk och Klara dödssjuk. Fem sekunder efter Alvedonkuren var hon också kärnfrisk. Och där satt jag med två kärnfriska barn klockan elva på förmiddagen.

05.32

De små barnen är lediga från dagis idag och i ett svagt ögonblick hade jag lovat att de skulle få påskäggen som deras faster var här och lämnade igår kväll.

05.32 kom Erik in och bad om sitt. Samtidigt vakande Klara (som normalt aldrig går upp före 7) och bad om sitt. 05.34 satt de i soffan båda två och mumsade i sig påskgodis. 05.34 på Skärtorsdagen. Ni märker att vi inte är särskilt traditionsbundna när det gäller påsk och påskägg.

Själv somnade jag om och gick inte upp förrän strax före nio.

Ordningen är återställd, tyvärr

Veckans teve-måsten

Måndag - CSI på Femman och Monk på Canal+

Tisdag - Dubbel-House (först på Fyran och sedan på Canal+. Två olika säsonger, men vem bryr sig?)

Onsdag - LOST på Fyran och Heroes på Canal+

Torsdag - Criminal Minds på Femman (och sedan inte Pushing Daisies på Canal+. Jag har försökt tycka att den är bra men den funkar inte riktigt för mig.)

Fredag - Så ska det låta på Ettan och lite då och då Painkiller Jane på Sexan

Lördag - Inget särskilt nu när Melodifestivalen är slut

Söndag - Dexter på Canal+

Klara somnade

Hela dagen i går gick Klara och väntade på Melodifestivalen och precis när den började så somnade hon i sin pappas knä. Varje gång han försökte bära i henne i sängen vaknade hon och blev arg. Skrek och pekade mot teven för att visa att hon minsann ville kolla färdigt. Och sedan somnade hon om.

Vad jag gör om nätterna

Natt mot lördag:

23.45 – Somnar.
00.00 – Telefonen ringer. Det är en av Sagas kompisar. Jag säger åt henne att ringa Sagas mobil istället.
00.15 – Somnar om.
01.00 – Saga väcker mig. Hon ska gå ut en stund men ska inte bli särskilt sen, säger hon.
01.05 – Somnar om.
03.15 – Får ett mess från Saga. Hon blir visst sen. Messar ett ”okej” tillbaka och somnar om.
04.23 – Vaknar av att Klara sparkar mig i ansiktet. Vänder henne åt rätt håll i sängen.
04.25 – Svär och somnar om.
05.47 – Erik vaknar och kommer in och väcker mig. Han säger något och jag nickar. Vet inte vad han sa. God morgon kanske?
05.48 – Försöker somna om men inser att Saga inte har kommit hem än. Messar henne. Hon sov hos en kompis. Somnar om.
06.15, 06.45, 07.15, 07.45 – Erik väcker mig för att berätta något. Jag säger åt honom att prata med pappa istället.
08.04 – Klara vaknar, klättrar över mig och går upp.
09.19 – Sparkar upp maken ur sängen. Det är hans tur att fixa kaffe.
09.30 – Kaffet är klart, jag går upp.

I går kväll, precis innan jag somnade, kom jag på världens bästa blogginlägg. Det var kort, kärnfullt och alldeles briljant. Jag funderade ett ögonblick på att gå upp ur sängen för att skriva ner det, men jag tänkte att det var så bra att det inte behövdes. Inget så bra skulle kunna glömmas bort. Så jag sket i att gå upp, och idag ångrar jag mig bittert. Jag har inte en jävla aning vad det handlade om. Jag minns absolut ingenting.

Så jävla irriterande

Jag försöker titta på ishockey samtidigt som Klara har har någon slags springtävling med sig själv och springer fram och tillbaka framför teven. När jag säger åt henne att sluta testar hon att hoppa, gå eller rulla istället. Som om hon skulle vara mindre i vägen, eller mindre irriterande, på det sättet.

Och hockeyn går åt helvete.

Articuno goes shopping

Jag har ju varit pengalös ett tag eftersom CSN kategoriskt vägrar betala ut pengar till slöa studenter som inte gör det de ska. De jävlarna. Men icke längre! Jag tog mig i kragen, skickade in de sista uppgifterna, fick mina poäng och därmed också mina pengar. En våt, kall fattigdomsfilt har lyfts från mina axlar och för att fira det så köpte jag en massa kläder idag.

Till Klara:
En brun klänning med vita grodor på (eller är det krabbor?).
En ljusrosa klänning med mörkrosa fiskar på.
En orange/blå/rosa klänning med blommor, fåglar, kameler och höga torn på.
En svart klänning med vita Folkvagnar på (alldeles, alldeles underbar!!).

Till Erik:
Tre par mjuksbrallor (bruna, röda och galet brun/vitmönstrade)

Till Saga:
Ett par röda Adidas Country Sleek. Fast det var inte så mycket jag som köpte dem, det var mer ett överförande av pengar från mig till henne.


Och till mig själv:
Ett par Eccosandaler. Snygga, sköna och tyvärr jättedyra. Efter mindre än en timme mådde jag så illa av att jag hade blåst så mycket pengar att jag gick och lämnade tillbaka dem. Någon jävla måtta får det vara.

Eriks 6-årskalas

Erik hade kalas på Livrustkammaren i går. Eftersom jag inte haft möjlighet att inhämta några medgivanden från deltagarna eller deras föräldrar har jag valt bilder som visar så lite ansikten som möjligt. Jag säger det för att jag inte vill att någon ska tro att vi är dåliga på att ta kort...


Slottskurragömma - Klara, Erik och N räknar



Slottskurragömma - Klara gömmer sig. Hon blev hittad, om ni undrar...



Inte helt prinsesslikt att lipa på det där sättet, men Klara verkar inte bry sig ett smack.



Erik fikar.



Fika i Stensalen



Lek i muséet



Mera lek.



Fina vagnar.



Erik och Klara ritar.

Stavgång

Jag har gjort illa foten och går (stapplar) omkring på kryckor. Vad jobbigt allting blir plötsligt. Och vad ont det gör i otränade armar efter en dags kryckhoppning. Efter en ynka dag. Hur ska det kännas efter två veckor?

Flashback

Någon gång i mitten av sjuttiotalet satt jag och två kompisar uppflugna på ett staket och drömde om coola uppfinningar. Jag minns staketet vi satt på och träskorna jag hade på mig, men jag minns inte vilka kompisarna var. Det mest troliga är att det var Kerstin och någon av tvillingarna Jessika eller Veronika, men jag är inte helt säker. Kanske var det Jimmys lillasyster? Hon vars namn jag inte minns och som var så otroligt jobbig.

Hur som helst så kom vi fram till att det absolut häftigaste som kunde uppfinnas skulle vara en maskin som man kunde spela in teveprogram med. Tänk er, spela in ett teveprogram och titta på igen, och igen, och igen! Vilka fantastiska möjligheter som skulle öppna sig! Hur ballt som helst.

Några år senare kom ju den där maskinen och nu, nästan trettio år efter det, känns väl idén inte så värst ny och fräsch och spännande längre. Till och med lite tråkig kanske. ”Spela in teveprogram? Varför det? Det går väl i repris, herregud?” (eller lite sannare kanske: ”Men det var fan vad mycket sladdar det var då. Vart ska den här sitta? Nähä. Och hur fan ställer man in kanalerna nu då? Äh, jag skiter i den här skiten, vi behöver fan inte kunna spela in något, det räcker väl med att vi kan titta på filmer, eller hur? Fan…”)

Med andra ord har våra små barn aldrig vetat om att man kan spela in teveprogram. Vi har liksom aldrig berättat det för dem.

Så i går när H kom hemsläpandes på en sådan apparat (för plötsligt har det uppstått ett behov, vi har i ett högst ogenomtänkt ögonblick tackat ja till en middag på lördag. När det är melodifestival. Hur tänkte vi?) blev Erik alldeles hänförd. År 2008 fick han uppleva något fantastiskt. ”Spela in teveprogram?! Och titta på igen, och igen, och igen?!” Vilka fantastiska möjligheter som öppnade sig för honom.

Kvart över sex i morse kom han in och väckte mig: ”Jag har börjat spela in barnprogrammen nu, mamma.”