Vad sa du? Du har spillt yoghurt i soffan igen?

Okej, jag kommer och torkar. Igen.

Tankevurpor

(man skulle kunna säga feltänk också, men det är så många som retar sig på ordet tänk, så jag avstår från den formuleringen)

Rolling Stones åkte ut på turné - igen.

Rolling Stones världsturné är en gigantisk tankevurpa enligt mig. Hur tänkte de egentligen?

- Hörni grabbar, vad säger ni? Vi kör en vända till, va? Jag känner mig inte tillräckligt rik ännu, säger någon av Stonesarna över en middag.

-Okej, säger en annan. Jag gillar också pengar.

-Men… alltså, säger en tredje. Har inte vi gjort vårt? Vi har kört den här skiten i 40 år, borde vi inte bara ta och lägga ner hela jävla cirkusen?

-Nä, fan heller! Vi kör, säger alla andra.

Alla utom Keith. Han säger ingenting för han har somnat under bordet och man kan, om man tittar noga, skymta en våt fläck i grenen på hans extremt tajta brallor. Han hostar till och lite kräk rinner ur mungipan, ner på golvet.

-Okej, säger de andra när de ser kräklan ringla sig ner längs Keiths ansikte, Keith är tydligen också på. Vi kör väl då.

Och så är det klart – Rolling Stones ger sig ut på en ny turné, och hjärntvättade massor runt hela världen jublar. Var det så det gick till?


Pierre Pells frisyr

Det här tankevurpe-påståendet borde jag ju kunna backa med en bild kan man tycka, men jag har inte hittat någon bra bild på nämnda frisyr. Ni får nöja er med att gå in här, på SVTs hemsida, och kolla på Kobra-intervjun. 12 minuter in i programmet dyker Pierre Pell och hans fantastiska frisyr upp.

Somliga skulle säkerligen vilja kalla det här avsaknad av frisyr, men jag håller inte med. Jag menar att det här är uttänkt och helt och hållet med flit. Pierre Pell har valt det här, han vill se ut så här. Det här är Pierre Pell.

Varför vill han vara någon som har en sådan frisyr?

Jag tänker komma med fler vurpor senare, se de här som nummer 4 och 5 på listan.

Han är tillbaka!

http://www.modohockey.se/nyheter.cfm?rows=50&nyhet=3034

Att göra – 30 augusti 2007

1. Ringa Studentbokhandeln i Borås och beställa Caprons Computers: Tools for an Information Age.

2. Läsa minst 25 sidor i Brymans Samhällsvetenskapliga metoder.

3. Städa, diska – och tvätta, tvätta, tvätta:

- Vad gör du Klara?
- Bajsar…
- Men, det måste du ju göra på toaletten. Du har ju ingen blöja på dig.
- Va?

4. Leta rätt på en Dubious Disk så att jag kan utveckla Porygon2 till en Porygon-Z (Gotta catch em all!). Tydligen ska den finnas någonstans mellan Survival Area och Resort Area. Får inte glömma att med Pinsir och Swampert för Cut och Surf.

5. Ta hand om min sjuka 15-åring.

6. Vet inte. Laga middag kanske…

Att spara pengar

Vi har sagt upp vår DN eftersom vi aldrig riktigt hann läsa den. På det sparar vi ungefär 100 000 om året. Det kanske låter som om jag tar i lite, eftersom en helårsprenumeration bara kostar ungefär 2500, men så är det inte. De andra 97 500 kronorna är vad det kostar att flytta runt de gigantiska tidningshögar som en dagstidning genererar. Det är vad det kostar att proppa in dem i städskrubben och därmed tvingas tillbringa timmar med att försöka hitta det som ligger under dem (disktrasor, tvättmedel, hushållspapper och sånt). Det är vad det kostar att vela mellan att gå ner till pappersinsamlingen idag eller någon gång nästa helg. Det är vad det kostar med allt jobb runtomkring. Tid är pengar, varje timme har ett pris.

Kan man även sätta ett pris på ilska, frustration och äktenskapliga smågräl? I så fall sparar vi ännu mer.

Ingen bra dag

Det är måndag.

Jag har en huvudvärk som varken Naproxen, kaffe eller en stor påse godis rår på.

Äckliga Rachael Ray pratar om tonåringars kjollängd på TV.

Skolan har börjat och jag kollar ändå på äckliga Rachael Ray.

Jag har bara tre cigaretter kvar och jag har ingen lust att gå ut och köpa nya. Dessutom misstänker jag att jag inte har några pengar att handla för ändå.

Mitt vardagsrum, som var tipptopp i lördags, ser ut som ett sönderbombat Toys R Us. Med läskfläckar över hela golvet.

Skolstart

Vaknade 04.30 av vansinniga tics i halsen. Det kändes nästan som om någon pickade på min hals med små, små fingrar. Öppnade ögonen och insåg att det var precis så det var - Lilla K låg bredvid mig och pickade mig på halsen i sömnen. Somnade om och drömde något som raskt glömdes bort. Det enda jag minns är att Ulrica Messing var där. Jag vet inte vad det betyder.

Idag börjar skolan. Jag har 120 hp Informationsteknologi och 108 hp Biblioteks- och Informationsvetenskap kvar att ta. Bäst att sätta fart då, eller?

Soffliggare

Jag vet inte vad jag ska kalla det. Vilda Västern-stämning? Finders keepers? Herre på täppan? Allt jag vet är att sängen är full – där ligger maken, barnen och katten och sover.

Jag som satt uppe lite för länge får inte plats, och jag kommer att behöva sova på soffan. Igen.

Mitt lag

ARTICUNO (Ice/Flying) Lv 60
Ice Beam
Fly
Hyper Beam
Secret Power

Inget lag utan Articuno. Snygg, snabb och iskall – precis som jag skulle vilja vara.

KYOGRE (Water) Lv 76
Surf
Ice Beam
Thunder
Sheer Cold

Stor, stark och ofattbart tålig. Det är nästan fusk att ha den med.

ALAKAZAM (Psychic) Lv 64
Psybeam
Psychic
Shock Wave
Toxic

Den absolut viktigaste av dem alla. Det har funnits en i varje lag jag har haft (och det är några stycken nu: Red, Blue, Yellow, Gold, Silver, Chrystal, Ruby, Sapphire, Emerald och Pearl. Diamond har jag inte spelat ännu). Det första jag gör i början av varje spel är att ta reda på var man kan fånga en Abra och det är först när Abran är fångad, tränad, och utvecklad till en Kadabra som kan Confusion som spelet börjar på riktigt för mig. Att den har uselt försvar gör inget – den är så snabb att den alltid får slå först. Och den slår stenhårt.

MAROWAK (Ground) Lv 62
Rock Climb
Rock Smash
False Swipe
Strength

Inte jättebra på något sätt, men den kan lära sig många HM och den kan False Swipe. Svår att klara sig utan när man ska fånga Pokemon.

INFERNAPE (Fire/Fighting) Lv 60
Close Combat
Flamethrower
Fire Spin
Poison Jab

Jag brukar inte spela med eldtyper, men jag har börjat uppskatta dem mer och mer. Bra att ha när man möter steeltyper. Just den här har jag fått av E, som mer än gärna spelar med eld.

EMPOLEON (Water/Steel) Lv 63
Waterfall
Drill Peck
Surf
Shadow Claw

Min Startpokemon. Jag börjar alltid med vatten, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag gillar inte riktigt att den är både vatten och steel. Jag hade mycket hellre startat med en ren vatten, de är inte lika känsliga.

Bubblare: Heatran Lv 70, Torterra Lv 55 och Giratina Lv 70

VAB

Femårige Erik har fått ett myggbett till. Benet har svullnat upp så att han har svårt att gå och det sitter en gigantisk vattenblåsa mitt i svullnaden.

Han kunde med andra ord inte gå till dagis idag, och hade jag haft ett jobb så hade jag alltså behövt ringa min arbetsgivare och säga: "Hej, jag kan inte komma till jobbet idag eller i morgon, för min son har fått ett myggbett."

Det händer att jag gnäller på min studerandehemmafrutillvaro ibland, men sådana här dagar inser jag att jag har det ganska bra. Jävligt bra till och med.

3-årsdagen

Sekunden innan sången.

.

Vad i he...?


Trött.


Okej, jag fattar.
Födelsedag...

Oätlig mat

Mat som ser äcklig ut och därför måste vara äcklig:
Pölsa

Mat som man hör på namnet att den är äcklig:
Leverpastej (lever är ju… lever, och pastej är bara ett jävligt äckligt ord)

Mat som kommer från ett äckligt ställe:
Lever, njure, och all annan inälvsmat. Tunga passar in här också.

Mat som äts på ett äckligt sätt:
Kräftor (vända på dem, sätta läpparna mot alla de där benen och sedan suga? Slita loss klorna, peta upp skölden och bända upp stjärten? Nej.)

Mat som är snygg, men lik förbaskat äcklig:
Brysselkål

Mat som borde vara god, men som i själva verket är äcklig:
Nästan all tillagad fisk

Mat som man undrar lite hur den tänkte, som åt det först:
Surströmming (om det luktar illa – ät det inte)
Fugu (om det är dödligt giftigt – ät det inte)
Durianfrukt (om det luktar “sewage, stale vomit, skunk spray and used surgical swabs” (The Oxford Companion to Food) – ät det för fan inte)

Mat som faller under någon av ovanstående kategorier och därför borde vara äcklig, men av någon anledning inte är det:
Blodpudding (är i alla fall inte jätteäckligt)
Räkor (om de är kalla – varma räkor är skitäckliga)
Mögelost

Äckligaste maten alla kategorier (förutom allt med lever i):
Flygande Jacob
Bananer och jordnötter? I mat? Fy fan.

Lite bilder

Empire State, taget genom fönstret på helikoptern.

Rockefeller Center


NYPD

New York New York, Las Vegas

Flamingo - där H och jag bodde förra gången.

Stackars H fick aldrig se Celine på Caesars.

Men en bild blev det i alla fall.

Önskelista

Lilla K fyller tre år om några dagar och det här är första födelsedagen som hon fattar att man FÅR saker. Man behöver bara säga vad man vill ha och så FÅR man det! Alltså är Lilla K inte tyst en sekund, hon sprutar ur sig önskemål.

Jag fyller också år ganska snart och jag har inte alls lika lätt att komma på vad jag önskar mig. Jag önskar att jag var lite mer lik Lilla K när det gäller önskande. För mig blir det mest:

-Kanske en...? Nä, förresten, det behöver jag inte.
-Men en...? Nä, för dyrt.
-Var det inte något jag tänkte på i somras? Vad sjutton var det...? En...? Nä, minns inte.
-Borde inte jag ha ett...? Nä, vad fan ska jag med det till?

Några saker har kommit på i alla fall. Här kommer min önskelista:

*Andra och tredje säsongen av Scrubs (och dem ville jag ha så gärna att jag köpte dem själv, stoppade in i dem i Hs garderob och beordrade honom att ge dem till mig den åttonde september)
*Fjärde säsongen av Monk (med text helst - det behöver inte vara svensk text, engelsk går precis lika bra, men jag hör ju så illa att det blir svårt att kolla helt utan)
*Första säsongen av CSI (Las Vegas såklart, vad annars?)
*Första säsongen av ER (den när alla fortfarande var glada och alerta - den utan personliga problem och missbruk. För det är så jävla tråkigt att se sånt)
*Alla säsonger av Six Feet Under (tyvärr avskyr H den så mycket att han inte kan vara kvar i rummet när jag kollar på den. Undrar vad han ska hitta på då istället?)
*Alla säsonger av Arkiv X (och här kommer det säkert invändningar om att jag redan har dem, men det är ju på VHS och då måste jag ju sitta nere i källaren och kolla på dem och det är inte lika kul. Dessutom är det ju inte precis alla, jag har ju inte de där låtsassäsongerna där David Duchonvny är ersatt av Robert Patrick. De är skräp, men jag vill ändå ha dem)

Och några särskilda önskemål riktade till kompisarna som snart ska åka till New York:

*Pokemon Battle Revolution (Wii)
*Crocks Mary Jane (Stl. 8 - Black, Army, Chocolate eller vilken jäkla färg som helst, jag lyckades ju smälta mina egna (alldeles underbart snygga!) i ökenhettan i Las Vegas)

Det är min önskelista.

New York och Las Vegas 12-20 juli 2007

Sofia tycker tydligen att det är dags för mig att skriva om resan. Jag antar att anledningen till att jag inte har gjort det ännu är att jag var rädd att låta som kompisen Peter, som under två år inledde varje mening med ”När jag var i Amerika…”. Vi var bara nio år och det var irriterande redan då, hur irriterande skulle det inte vara nu – vid (snart) 38?

Nåja, resan är ju faktiskt gjord, så visst måste jag berätta om den.

Torsdag 12 juli: Kom till New York sent på kvällen, tog en snabbtur till Times Square och sedan en hamburgare på hotellrummet. Mer hann vi inte.

Fredag: Åkte helikopter runt Manhattan. Jag har alltid fascinerats av helikoptrar – det kombinerat med min enorma fascination för New York blev alldeles perfekt. Promenerade till Rockfeller Center och Nintendo World Store. Köpte fem Pokemonspel (två Diamond och tre Pearl). Vi glömde av okänd anledning (dumhet antagligen) att kolla efter Battle Revolution, så det tvingar vi C och K att göra när de åker dit om en vecka. Åkte upp på Top of the Rock och tittade ut över stan (helikopterturen räckte tydligen inte). Promenerade massor och åt sedan världens godaste Chateaubriand på Keens Steakhouse.

Lördag: Promenerade längs femte avenyn, köpte en Musse Piggformad pepparkaksform på Disney Store, tittade på Trump Tower, gick in i parken och åt världens största ostbricka på The Boathouse, tittade på The Dakota, gick längs Broadway, stannade till vid Ed Sullivan Theater och köpte en Late Show-mugg, åkte till Mulberry Street och åt middag (minns inte vad restaurangen hette).

Söndag: Shoppade massor (jag hittade äntligen Clean till mig och 15-åringen – en vanlig till henne och en Fresh Laundry till mig) och åkte sedan till flygplatsen. När vi stod utanför hotellet och väntade på taxi kom en man fram och frågade om vi ville åka i hans lååånga vita limousine istället. Det ville vi – vi var ju faktiskt på väg till Las Vegas. Kom fram till Las Vegas sent på kvällen och tog en Frozen Margarita med brorsan och svägerskan (som hade kommit dit några timmar tidigare) på hotellet innan vi gick och la oss.

Måndag: Tog Monorailen till Sahara, åkte upp i tornet på Stratosphere och tittade på galningarna som åkte Insanity, X-scream och Big Shot, åkte till Planet Hollywood och shoppade lite på Miracle Mile, åt lunch på Todai, åt middag på Dick’s Last Resort inne på Excalibur (där vi alla fick gigantiska haklappar och glada pappershattar med ekivoka texter på – brorsan fick genomlida sin middag med ”Free Mustache Rides” på huvudet). Spelade lite, drack massor.

Tisdag: Badade i poolen på morgonen, Nina och Paul kom, shoppade lite mer på Miracle Mile, Lotta och Greger kom, tog en drink med dem på 60:e våningen på Wynn (fin utsikt!), H och jag gick själva till Venetian, Flamingo (för att återuppleva gamla trevliga minnen) och Caesars Palace, åt middag på Spago på Caesars Palace. Spelade lite, drack massor.

Onsdag, Dagen D, det vi hade kommit för: Åkte limousine till Graceland Chapel, skrattade och dansade (eller något) med Elvis i en ceremoni som tog nio minuter och nio sekunder (jag vet det eftersom jag har sett DVDn), förnyade våra löften och bytte ringar (jag och H - brorsan var ju som bekant en snåljåp), åt middag på Fiamma på MGM Grand tillsammans med Lotta och Greger, Nina och Paul, Carola och Grant, Janit, Devin och lille Tobias. Spelade lite, drack massor.

Torsdag: Frukost på rummet (en fruit and berry plate), sa hej då till brorsan och svägerskan som skulle åka med Lotta och Greger till Los Angeles, åt middag på America, såg Kà på MGM Grand. Spelade lite, drack nästan ingenting.

Fredag: Åkte hem.

Thank you Elvis and Graceland Chapel!

Tack Nina, Paul, Lotta, Greger, Carola och Grant för att ni åkte från Philadelphia, Los Angeles och Phoenix för att vara med på vårt bröllop! Det var roligt!

Semesterpackning

Packning till New York och Las Vegas: Pengar och ringar
Packning till Fagerhult: Blöjor, kortison och stora stövlar




(och packning till middagen hos brorsan ikväll: Jose Cuervo Especial, Margaritamix och DVDn med Vegasbröllopet)

19 år

Jag tycker det är beklämmande med människor som har varit tillsammans länge och liksom har vuxit ihop och nästan blivit samma person. Som alltid gillar exakt samma musik, som har exakt samma intressen, samma åsikter i alla frågor och ibland till och med likadana jackor.

Såna kommer H och jag aldrig att bli, tänker jag, samtidigt som jag petar in ytterligare två Celine Dion-låtar i Mp3:n.

POKÉMON RULES!!!

"Mamma, nästa gång jag möter dig så kommer jag att slå ner dig jättehårt! Jag ska ta min eldkastare på dig så du dör med en gång"

Ah, music to my ears. Vi ska mötas i en fajt - jag och femåringen i en strid till döden. Eller tills någon svimmar, för i den här fajten dör ingen. Man svimmar bara.

.

Igår kväll, när vi hade gått och lagt oss, låg H och jag och pratade. Jag är lite bekymrad över att min vatten är en töntig pingvin som heter Prinplup. Så jävla fjantig. Hur ska jag kunna respektera den? Vi pratade en lång stund om det perfekta laget, om vilken gräs som är bäst, om huruvida det är bra eller dåligt att så många är dubbeltyper och en massa annat. Vi var rörande överens om att den största enskilda förbättringen är att man nu kan använda springskorna inomhus.

.

Sedan slutade vi prata. Jag vet inte om det var allt spelsnack eller om vi bara behövde känna oss vuxna en stund.

.

Pokemon Pearl och Diamond har äntligen kommit! Jag ser ljust på livet.

Jag orkar inte just nu

Jag har så otroligt mycket att berätta – om helikopterturen i New York, om bröllopet i Las Vegas, om allt som jag har gjort de senaste dagarna. Men jag orkar inte.

Jag klev på ett plan i Las Vegas 07.10 igår morse och landade 25 timmar senare i Stockholm. Under den tiden har någon stulit nio timmar av mig. Nio timmar är bara borta. Det är inte så att jag vill ha dem tillbaka, men jag gillar inte tanken på att de bara försvann.

Jag visar två bilder istället.

Äkta vara:
Inte lika äkta vara:

Hemma igen

Jag är nyss hemkommen från Las Vegas.
Där var det varmt.
Ungefär 110 grader.
Celsius.

Det blir bara värre och värre

Som om det inte vore nog med en helikopterolycka i New York precis innan vi ska dit och åka just helikopter (fredagen den 13:e). Nu skjuts det tydligen hejvilt på hotellet i Las Vegas också.

Kan stanna-hemma-för-helvete-annars-dör-ni-tecknen bli tydligare? Eller är det tvärtom tecken på att vår resa kommer att gå helt problemfritt? Det lär ju inte krascha fler helikoptrar i Hudsonfloden i veckan, och säkerheten på NYNY i Las Vegas lär väl ha skärpts ordentligt sedan i fredags.

Allt kommer att gå fint, fint, fint...

Fan, fan, fan

Fråga: Vad behöver man inte fem dagar innan den planerade helikopterturen över Manhattan?

Svar: En helikopterkrasch i Hudsonfloden.

Egen och andras skit

Alldeles nyss var jag på ICA och handlade.
Blöjor, kattsand och toapapper.

Vilket jävla skitgöra.

Bröllopsförberedelser

-

När H såg vilken snygg ring jag valde, bestämde han sig för att byta ut sin också.

-

Det blev dyrt.

-

-

Tonsillit 2

– Det är bra om du tar de här tabletterna samtidigt med mat, säger damen på Apoteket åt mig.

Jag lyssnar inte så noga, jag har ätit dem förut. Minst två halsflussar om året de senaste tjugo åren har lärt mig en del om hur man tar antibiotika. Det har lärt mig att jag spyr av Abboticin, att Klacid är jävligt dyrt och att Ery-Max tydligen är farligt för foster nuförtiden – något det inte ansågs vara när Lilla K fortfarande var ett foster. Nåja, det blev ju folk av henne ändå. Men så säger plötsligt Apotekstanten en grej som gör mig lite fundersam:

– Om du har svårt att svälja tabletterna hela så kan du öppna dem och blanda ut kornen i lite vatten istället. Lättare att svälja då.

Och då undrar jag, när hon vet att jag har så ont i halsen att jag inte ens kan få i mig en tablett (ja, jag har verkligen ont i halsen), varför tror hon att jag kan äta mat då? Tror hon att tabletter är större och krångligare än en smörgås? Att en gelkapsel skulle ha svårare att slinka ner än en köttbulle? Äta mat? Är hon inte klok, människan, ser hon inte hur sjuk jag är?

…och som ni säkert redan har förstått så smittades jag alltså av 15-åringens halsfluss. Antingen var det så det gick till eller så smittades jag av min egen flussrädsla. För jag tror att det kan funka så. Kanske.

Så många frågor

Vad är det som flyter i min kaffekopp? Är det en tvestjärt? Vad fan gör den där, och hur kom den dit? Och varför är den halv? VARFÖR I HELVETE ÄR DEN HALV?

Måste jag kräkas nu?

Tonsillit

Verbal Kint: Keaton always said, "I don't believe in God, but I'm afraid of him." Well, I believe in God -- and the only thing that scares me is Keyser Soze. (The Usual Suspects, 1995)

Jag tror varken på Gud eller Keyser Soze – det enda som skrämmer mig är halsfluss.

15-åriga S har ont i halsen, stackarn. Tack och lov har hon inte den vidriga streptokockflussvarianten den här gången, men jag är ändå lite rädd för henne. Hon får inte röra mina saker och jag ser till att hålla mig på behörigt avstånd hela tiden.

Min senaste halsfluss var ofin nog att bryta ut dagen innan julafton och jag fick tillbringa hela julhelgen med att gråta (försiktigt så att det inte gjorde för ont) och titta på julmaten. Att äta var inte att tänka på, inte heller att dricka något annat än vattnet som behövdes för att skölja ner värktabletter och antibiotika (och då grät jag också). Jag tvingades fasta den 23, 24 och 25 december. En riktig skitjul med andra ord. Men jag gick ner ett par kilo i alla fall, hur många gör det under julhelgen?

En länk till världens äckligaste halsflussida. Bilderna syns inte på sidan längre, men de är fortfarande klickbara. Sjukt äckliga (och för mig oerhört fascinerande på ett jävligt skruvat vis). Klicka på egen risk: http://phil.hiett.googlepages.com/

Skillnaden mellan trick och magi

– Mamma, om jag klättrar upp och hänger mig upp och ner med benen i den där lyktstolpen… då… då… då skulle det vara ett trick, mamma. Eller hur?
– Mmmm.
– Men mamma, om jag gjorde så att Klara flög upp och hängde i lyktstolpen – då mamma, då skulle det vara magi. Eller hur, mamma?

Den här konversationen har vi nästan varje dag på väg till dagis. På samma ställe varje gång. Jag bara nickar till slut (som jag alltid gör när jag försöker stänga ute alla hans ord). Jag säger aldrig att det skulle vara rätt mycket magi om han, som inte ens vågar leka i klätterställningen i parken, plötsligt skulle våga hänga upp och ner i en lyktstolpe. Jag säger aldrig heller att jag bara vill att han ska vara tyst en stund. En minut eller två bara.

Lördagskrysset

Mitt lördagskryss har blivit blött och varje gång jag försöker skriva något går tidningen sönder. Dessutom råkade jag riva av ena hörnet när jag försökte snygga till det lite.

Stad i Zambia, fem bokstäver? Någon som vet?

Ett ljuvt konsertminne

Häromdagen berättade en dagismamma som jag träffade i parken att hon skulle gå och se Barbara Streisand i Globen i sommar. Hon hade tömt sitt sparkonto och köpt en svindyr biljett och var nu hur nöjd som helst. Barbara var värd de pengarna, tyckte hon.

Jag kan förstå henne, även om det inte är just Barbara som skulle kunna få mig att plocka ut alla mina sparpengar (som för övrigt bara är 173 kronor). Just nu vet jag inte vem eller vilka jag skulle betala 6000 kronor för att se. För några år sedan var det Alanis Morissette, och några år innan det var det väl Genesis kanske. Fast jag har sett både Alanis och Genesis och behövde tack och lov inte punga ut mer än 300 för biljetterna och någon tusing för tågresorna till Göteborg.

Den billigaste konserten jag har varit på måste i alla fall ha varit Metallica på Göta Lejon (1984). Kompisen Cia hade fått gratisbiljetter från skivaffären hon praoade i eftersom ingen annan ville ha dem. Cia och jag gillade inte heller Metallica på den tiden – men vad fan, det var ju gratis. Och hårdrock var ju ändå alltid hårdrock, även om den var dålig.

Jag fick i alla fall valuta för mina pengar (Roslagsbanan var ju inte gratis) eftersom Matte Arkhem var där (jag sa av någon anledning aldrig bara Matte, det var alltid både för- och efternamn – Matte Arkhem. Mattearkhem). Jag såg honom precis innan konserten började där han stod några rader bakom oss och headbangade stenhårt till någon Anthraxlåt och han var precis sådär snygg som jag mindes honom. Han såg ut precis som Nikki Sixx fast utan den fjantiga hårdrocksfrillan (och jag har alltid undrat om det var likheten med Nikki Sixx som gjorde Matte Arkhem snygg eller om det var tvärtom – att Nikki Sixx bara var snygg för att han liknade Matte). Jag träffade honom bara några få gånger, i olika hårdrockssammanhang, men han upptog i princip alla mina tankar under större delen av det året. Han hade samma födelsedag som jag och jag trodde nog att det gjorde oss till själsfränder på något vis. Jag tror inte att han tänkte så.

Konserten blev hur som helst ett ljuvligt minne tack vare honom – Metallica sög, men att ha fått en glimt av Matte Arkhem var alldeles, alldeles underbart.


Och om jag skulle betala 6000 kronor för något så skulle det kanske vara det här:

Päron, bajs och sandiga falukorvar

Livet blir lätt lite märkligt när man har barn. Man tvingas säga konstiga saker ("nä hörru, inga päron på snoppen!"), man blir glad för trivialiteter (till exempel kan man bli så glad över att den förstoppade lilla bebisen äntligen har bajsat, att man sjunger en liten bajskorvssång för sig själv vid skötbordet. Utan att vara ett dugg pinsam, tycker man själv i alla fall.) och man gör en hel del annat besynnerligt. Idag tog jag emot en sandig falukorvsbit från min gråtande dotter, sköljde av den under kranen och gav den sedan tillbaka till henne. Så blev hon glad igen.

Själv kände jag mig bara tragisk på något vis. Och lite flottig.

Katten Charlie...

...eller en gräddbakelse?

Grattis till oss!

Ett stort grattis till lilla sockersöta Samuel Påhlsson som blev Stanley Cup-mästare i natt! Fast jag måste sluta kalla honom liten och söt känner jag, killen är snart 30 och inte alls särskilt liten. Söt passar inte riktigt heller.

(och grattis till mig – jag fick godkänt på min usla tenta. Och ingen örfil…)

Bilden har jag snott från Aftonbladet

Blöjfri, dag 1

Nerpinkade trosor – en
Nerpinkade kalsonger (eftersom hon bara hade ett par trosor och sedan blev tvungen att låna kalsingar av E) – fyra
Nerpinkad soffa – en
Nerpinkat nattlinne – ett

Kissningar i pottan – noll
Kissningar på gräsmattan (naken och förvånad) – en

Hon hittade en penna

Dagisbekymmer

Hela vägen till dagis i morse så pratade jag och E om vilka på dagis man behöver lyssna på. Vi kom fram till att det var fröknarna. Och bara fröknarna. Absolut inte Retstickan M som ständigt försöker lura i E de mest fantastiska saker. Saker som E går på varenda gång.

-Mamma, M säger att jag måste ha galonisar på mig, men ingen annan har ju det! (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att man inte får ha springskor idag. (snyft, gråt)
-Mamma, M säger att...vadsomhelst (snyft, gråt, snörvel)

Man lyssnar på fröknarna - inte Retstickan M.
Fröknarna - absolut inte Retstickan M.
Vi upprepade det flera gånger, och för en gångs skull verkade det gå in. Han skulle inte lyssna på M idag, för M bara retas hela tiden.

När vi kom fram till dagis skulle de gå på utflykt till Arkenparken. En fröken stod och delade ut reflexvästar till alla barn och alla var förväntansfulla. Det är alltid kul att gå iväg till en annan park någon gång ibland. Jag gick och lämnade Lilla K på hennes avdelning och kom sedan tillbaka för att hjälpa E med reflexvästen som var lite krånglig att få på sig. Han var jätteledsen och när jag frågade varför fick jag det här hulkande och gråtsnoriga svaret:

-Mamma, M säger att man måste ha en kula i munnen när man går till Arkenparken, och jag har ju ingen kula!

I morgon ska jag och E prata mer om vilka på dagis man behöver lyssna på.

Städning

Idag har dagis stängt för planering och barnens kompisar N och E ska komma hit och leka. Alltså måste jag städa lite, artigheten kräver ju det. Tyvärr känns det som att artigheten kräver mer just den här gången eftersom jag alldeles nyligen var inne på Hemnet och tittade på annonsen på deras lägenhet (de ska flytta snart). Helt fläckfritt och inte en grej på fel plats, allt i perfekt ordning och underbart tomma ytor överallt. Det är alltså de bilderna jag ska försöka jämföra mig med när jag ska sätta upp mitt "städmål"?

Men sedan dyker en annan bild upp i huvudet på mig. Bilden av hur det såg ut här hemma efter att barnen hade lekt här förra gången. Plötsligt behöver jag inte städa riktigt lika noga.

5 saker jag aldrig kommer att säga (tror jag)

Det finns många saker jag aldrig kommer att att säga, men jag tror att det här är topp 5:

5. Ja, jag dansar gärna med dig

4. Kan vi inte kolla på Idol istället?

3. I vårt avlånga land

2. Klart du får pierca dig, gumman!

1. Kan vi inte sitta ute och äta idag? Det är ju så himla mysigt

Post-tentastress

Nu är tentan skriven och ivägskickad. Tyvärr blev den så dålig att jag gissar att den kommer tillbaka om tre veckor med ett stort U och ett attachment i form av en rungande örfil.

Jag har verkligen inte orkat bry mig alls om det här momentet. Organisationen och dess informationsresursers användning och utveckling - det var lika vanvettigt tråkigt som det låter. Inte ett uns av intresse har jag lyckats uppbåda, istället har jag stekt köttbullar till förbannelse och spelat en hel del Age of Empires. Och så har jag sett vartenda avsnitt av SF-serien Firefly på DVD. Den var bra.

Tentastress?

Jag har en hemtenta som ska vara färdig och inskickad om några dagar. Det är ingen panik riktigt ännu, men jag borde verkligen sätta igång för att hinna med att göra den bra.

Så därför köpte jag 2 kilo köttfärs idag, och ställde mig och gjorde köttbullar. Jag rullade och stekte ungefär 250 000 köttbullar innan all den där köttfärsen äntligen tog slut, och ändå blev det bara ungefär 80 stycken när allt var klart. Märkligt.

Egentligen fattar jag inte varför jag gör mig allt det här besväret eftersom ungarna inte har vett att uppskatta äkta hemlagad mat. De har inte vett att uppskatta någon mat jag lagar. S äter ändå aldrig hemma, Lilla K äter bara potatis och E äter ingenting alls.

ESC

Före ESC: Sverige kommer någonstans femma/sexa tror jag, och Ukraina kommer nog inte alls så där högt som alla verkar tro. Den är alldeles för tramsig för det.

Efter ESC: Rätt låt vann. Den var skitbra. Och fan vad dåligt det gick för Sverige ikväll. Och gud vad sjuk jag är, jag måste ta en Voltaren till. Och en öl.


Serbien – Absolut bäst. Undrar om den hade varit lika bra om jag fattade vad hon sjöng? Antagligen. Det såg i alla fall ut att vara något viktigt.

Ukraina – Jaha

Ryssland – Jodå, inte dum alls.

Turkiet – Jag hade tippat den topp tre, jag fick nästan rätt. Bra.

Bulgarien – Sådär, va? Hade varit bättre utan hennes ylande.

Vitryssland – Bra. Trodde den skulle komma ännu högre, dock.

Grekland – Jovars.

Armenien – Inget egentligt fel på den, men nog var den väl lite tråkig ändå?

Ungern – Supertrist.

Moldavien – Helt okej.

Bosnien – Minns den inte. Kanske var den bra, kanske inte.

Georgien – Inte dum alls. En potentiell pinsamhet i min mp3.

Rumänien – Nä, bara dum och tramsig.

Makedonien – Trist.

Slovenien – Trist.

Lettland – Trams, men jag trodde faktiskt att den skulle få en topplacering just därför. Jag är glad att jag hade fel.

Finland – Förtjänade en mycket bättre placering än så här.

Sverige – Förtjänade väl också en betydligt bättre placering än så här? Jag hade ju tippat femma/sexa ungefär.

Tyskland – Inget för mig, men så dålig var den kanske inte.

Spanien – Trist

Litauen – Trist, trist, trist

Frankrike – Tramsig, gapig och jättedålig.

Storbritannien – Tydligen bidrar Storbritannien med så mycket pengar till ESC att de har en ständig plats i finalen. Men, om de lägger så mycket pengar på det här evenemanget, varför bryr de sig inte mer då? Eller är det som H tror, att de betalar så där mycket pengar för att någon har glömt att den utgiftsposten ligger på något autogiro någonstans och att pengarna bara tickar iväg utan att någon märker det? Varför skulle de annars skicka ett sånt skitbidrag?

Irland – Inte alls i min smak, men sist? Med ynka fem poäng? Jo, kanske.



Isländske Eirikur (av någon anledning ett jätteroligt namn) tycker att det är förskräckligt med all den här kompisröstningen. Har han alltid tyckt så tro, eller började han med det när länderna från de östra regionerna blev för många? Kompisröstning inom ESC har det ju sysslats med i alla tider, men nu när vi (i väst) är i underläge är det plötsligt inte roligt längre? Sverige fick 51 poäng igår och 42 av dem kom från de andra nordiska länderna. Men vi ogillar verkligen grannröstning, eller hur?



Vinnarna gjorde tydligen ett serbiskt nationalisttecken efter sergern igår, och folkpartiets Avni Dervishi blev upprörd.
”- Tänk att det finns 100 000 svenskar med bosniskt ursprung som de trampar på, säger Avni Dervishi, politisk sekreterare i folkpartiet.”
Dervishi har säkert all anledning att vara upprörd, jag kan på tok för lite om den konflikten för att veta något om det, men var det verkligen bara svenska bosnier som kränktes? Inte de andra?

Semifinal

Före matchen: Jamen, jag tycker faktiskt att det är kul att de har gått så här långt, för det är ju inte det starkaste laget vi har, och Kenny är ju lite skadad, och Kanada är ju faktiskt himla bra, och skulle vi förlora så skulle det kanske inte vara hela världen, och vi kan ju faktiskt överraska och vinna, och det skulle ju vara jättekul, men om vi förlorar så går ju faktiskt inte världen under. Eller? Jag tycker vi kan vara nöjda med semi, visst?

Efter matchen: Nämen, det hade ju gått så bra innan, hur kunde det så här illa? Jag är så olycklig. Så fruktansvärt olycklig. Och sjuk.

Apropå hockey-glidare

Jag gjorde en bloggsökning på "VM", och hittade detta:

Mitt inlägg om hockey-glidarna ser ju ut att vara ett direkt (och rätt så ilsket) svar på Mårres inlägg ovanför. Så var det ju naturligtvis inte tänkt, men håll med om att det blev ganska träffande ändå?

"Jag vill ha bajs på min palsternacka!"

Sa hon verkligen så? Jag frågar Lilla K vad hon egentligen vill ha, och hon svarar igen "Jag vill ha bajs på min palsternacka!". Med eftertyck den här gången, hon börjar bli irriterad.

Aha, hon vill ha vatten i sin vattenflaska. Det fattar väl vem som helst?

Stoppa hockey-glidarna!

Jag blir så otroligt irriterad på allt "nu börjar VM på riktigt"-snack. Jag avskyr det. Människor som skippar det (ganska trista) grundspelet borde inte heller få njuta av slutspelet. Hålla på så där och bara plocka godbitarna ur VM utan att ha förtjänat det, vad är det för jävla sätt? Jag vill ha någon slags kontroll:

”Led du dig igenom den dödstråkiga matchen mot Danmark? Inte? Då får du inte se kvartsfinalen heller. Och en eventuell final är helt utesluten. Tyvärr, sådana är reglerna.”

Det är inte alltid kul med hockey, ibland är det jobbigt och tråkig som fan. Lite som livet i övrigt. Men det får man faktiskt stå ut med.

Vad fort tiden går

Idag är det 16 år sedan min mamma dog. Jag kan väl inte påstå att det känns som det var igår, men det är banne mig inte långt ifrån.

Mat vs. mat

Lunchen dagen efter ett lyckat restaurangbesök är alltid en lika tragisk historia. Minnena från gårdagens middag är ju fortfarande så starka att allt annat bleknar i jämförelse.

Min lunch idag bestod av spaghetti och korv. Inte alls fel en vanlig söndag, men idag hjälpte det inte ens att hotta upp den med pesto och riven prästost (i brist på parmesan). Det blev ändå inte gott eftersom jag åt så otroligt bra igår.

Vi var på Locanda Klara Norra – jag, H, brorsan och hans fru, och det var ljuvligt. Det här åt vi:

Chèvre Chaud med machésallad, valnötter, honung och sidfläsk – Otroligt gott! Makalöst.
Anklever & Oxbringa med fikonsalsa och shiitakesvamp – Gott, men jag är inte så bra på att äta inälvsmat. Fikonsalsan och svampen var dock underbara.
Serranostekt Kalvbräss med vitt bönskum och lök- och chillikompott – Verkligen inget fel på smaken, men jag var tvungen att hela tiden försöka tänka bort att det var kalvbräss jag åt (det var ju det där med inälvsmat igen). Det gick sådär.
Gambas ala Plancha med chorizo, piemento och vitlök- och potatischips – Jättegott. H fick alla mina räkor och jag fick all hans chorizo. Ett bra byte för oss båda.
Löksoppa med gryèreost, timjan och krutonger – Fantastiskt gott, jag älskar löksoppa.
Carpaccio med robiolaost, rucola och balsamico – Carpaccio är alltid vansinnigt gott, men den här var något alldeles extra. Robiolaosten gjorde verkligen susen.
Gnocci med spädgris, pesto och kastanjer – Toppen
Tortellini med salsicciakorv, salvia och parmesan – Ljuvligt

Till efterrätt blev det Salt choklad (supergott, tyckte jag och svägerskan – brorsan och H var mer skeptiska), Citronsorbet (gott), Hallonkaka (gott) och Violmarshmallow (supergott, tyckte alla utom svägerskan)

Så hur skulle jag kunna uppskatta en vanlig unken spaghettiåkorv idag, när jag hela tiden jämför den med allt det där? Det går ju bara inte.

Sweet revenge

Phenomenal woman planerar att bli dement vid 45 som en hämnd på sina snoriga barn. Jag har liknande planer, men jag ämnar ta det ett par steg längre. När mina barn flyttar hemifrån planerar jag att:

• Åka hem till E flera gånger i veckan, prata oavbrutet och tvinga honom att svara för att kolla att han lyssnar. Sedan ska jag be honom att laga mat åt mig och när den serveras ska jag klaga på den.
• Åka hem till Lilla K och skrika, slåss, skita ner mig och spilla kaffe i hennes soffa.
• Åka hem till S tillsammans med alla mina kompisar, dricka upp all hennes mjölk och äta upp allt hennes rostbröd och sedan strunta i att plocka undan efter mig.
• Sova hos dem ofta, vakna 05.45 och be dem komma upp och hålla mig sällskap.
• Komma hem till dem varje gång de hamnar i en romantisk situation med pojk- eller flickvännen och klaga över att jag har drömt en mardröm och därför måste sova mellan dem.
  

Jag är tydligen smart - del 2

-Mamma? Om pappa är äldre än dej, varför är han inte smartare än dej då?