Telefonräkning

Förra månaden skickade min 16-åring 1980 SMS. Jag vet det eftersom vi betalar hennes telefonräkning. Ettusenniohundraåttio stycken! Hur fan hinner hon?

Inte ens en vecka kvar

Gjort inför julen:

*Köpt och slagit in miljoners miljarder julklappar och räknat så att småbarnen får lika många (det får de)
*Bakat, dekorerat och ätit upp alla pepparkakor och allt julgodis (det var gott)
*Försökt grina till mig en rosa julgran, fått ett okej från maken men ett rungande "Aldrig i livet!" från min skitkonservativa dotter (konservativ skitdotter, rent av?)
*Överdekorerat vardagsrummet (vackert, vackert glittrigt och julrött)
*Bjudit in gästerna (same as every year)

Kvar att göra:

*Precis allt annat (inklusive att försöka förklara för Erik att pappa måste gå och köpa tidningen på julafton, trots att att han riskerar att missa tomten i år igen)

Jullov?

När man var liten och gick i skolan hade man ju ett ganska långt jullov, borde jag inte ha det nu när går i skolan som vuxen också? Det verkar inte som det - jag har mer än någonsin att göra känns det som. En inlämning den 23:e december, en hemtenta den 4:e januari och en inlämning den 6:e. En tenta den 18:e och en hemtenta samma dag, en hemtenta den 20:e och ännu en den 24:e. Sen tar terminen äntligen slut. Tyvärr har den nya redan hunnit börja då.

Bara en vecka kvar

Slut på helgen

Vi har haft en barnledig helg. Vi har pluggat, lämnat in tentor, köpt och slagit in alla julklappar, proppat i oss mer sushi än vad vi egentligen orkar och vi har njutit av stillheten. Nu är barnen hemma igen. Huset är åter fyllt av snor, hosta, skrik och tårar - och det är rätt skönt det också. En stund. En jävligt kort stund.

Tävlingen avgjord

Det var så klart Fasching, mina barns morbror, som vann tävlingen "Hur gick det då?". Priset, en helg med alla tre barnen, kommer inom kort.

Vad ni inte visste, och inte jag heller faktiskt, var att det fanns ett andrapris i tävlingen - en helg med bara de två yngsta. Det gick till Marie, barnens faster, trots att hon inte ens deltog i tävlingen. Hon visste inte ens att den pågick, stackarn.

Så nu har hon våra två småbarn hemma hos sig över helgen. Och jag fick chansen att dela ut ett pris för första gången i mitt liv. Något tredjepris kommer inte att delas ut - att erbjuda någon sin tonårsdotter över helgen är bara för äckligt. Till och med för mig.

Lucia

Riktigt så här vackert och städat var inte Luciatåget på dagis. Vi har inga rörliga bilder eftersom batteriet i videokameran visade sig vara slut. Vi knäppte några vanliga kort istället.

In aeternum 2

Katter kommer det vara fullt av i min evighet också. Små hårande, kräsna och opålitliga kattdemoner. De kommer att ha den färg som syns bäst mot mina kläder (vet inte hur man är klädd i helvetet) och de kommer gå omkring där och håra så mycket det bara går. De kommer att kräkas när man minst anar det, på platser där det passar som allra sämst, och de kommer att kissa utanför sina lådor. De kommer att vara konstant hungriga (och det kommer att vara mitt jobb att utfodra dem) och inte gilla maten jag ställer fram åt dem. De kommer att bara vilja sova på mina redan alldeles för varma fötter och bita mig i tårna om jag rör mig.

Eller så kommer de att vara hundar. Det vore ännu värre.

Klara: Mamma! Jag ska rita dig när du är död.
Jag: Nej, rita mig levande istället.
Klara: Okej, men utan trosor då.

Erik: Mamma? Är diamanter verkligen det hårdaste som finns?
Jag: Ja.
E: Hårdare än sten?
J: Ja, hårdare än allt.
E: Hårdare än järn också? Och stål?
J: Ja, det är det hårdaste som finns i hela världen.
E: Till och med hårdare än tänder?
J (lite, lite irriterat): Ja, det är hårdare än allt. Det finns ingenting som är hårdare än diamanter. Ingenting. Det är det hårdaste som finns. Det absolut hårdaste av allt i hela världen. Verkligen det hårdaste.
E (efter en stunds tystnad): Hårdare än guld?

Och hur ska jag ta mig ur det här då?

Jag har i alla år hävdat att det viktigt att man får det som står på önskelistan. Visst kan det få smyga sig in en överraskning här och där, men tyngdpunkten ska ändå ligga på det man faktiskt har uttryckt en önskan om att få. Om jag till exempel har önskat mig fem våldsglorifierande DVD-filmer så vill jag antagligen inte ha en pyjamas istället. Ett par filmer OCH en pyjamas - helt okej. Inga filmer och två pyjamaser - inte okej. Ni fattar.

En önskelista är för mig inget man tar till när fantasin tryter, utan ett dokument där det finns en faktisk önskan. "Det här vill jag ha, står det inte här är det antagligen inte viktigt för mig."

Och jag lever som jag lär - jag köper det som står på andras önskelistor. Det är först när det som står där är slut, eller för dyrt, eller av andra anledningar inte går att få tag på som jag släpper det och börjar leta efter något annat. Det året som Erik önskade sig "ett fönster och en familj" (förra eller förrförra julen) blev det lite klurigt. Ville han ha ett helt nytt fönster och en helt annan familj, eller var det bara ett uttryck för att han var helt nöjd med sin tillvaro? Han fick lite Pokemongrejer i alla fall och verkade rätt glad ändå.

Hur som helst - det är jätteviktigt med önskelistor! Så vad fan gör jag nu? På makens önskelista kan jag nämligen läsa "Mariah Careys julskiva". Jag hoppades förstås att den skulle vara slut överallt, men inte då. Den finns på Ginza och kostar nästan ingenting. Skit.

Idag ska jag ha jätteroligt

Make och barn (alla tre faktiskt!) ska till Globen och ha Julkul med Lattjo Lajban.

Och jag slipper.

Hur man dödar en julsång

I kväll ska jag ha jätteroligt

Hur gick det då?

"Nej. Minsta lilla strul så blir det inget. Och om ni kommer hem en enda sekund efter två så blir det inga mer översovningar. Någonsin."?

Blev det:

1. Hon och kompisen stannade hemma och spelade sällskapsspel med föräldrarna hela kvällen.
X. Hon och kompisen kom hem prick två.
2. Hon messade klockan 23 och frågade (trots att jag sagt att hon inte fick tjata) om de inte kunde få vara ute till tre, och hennes messnälla pappa sa att det gick bra.

Första rätta svaret vinnner en helg med mina barn. Alla tre.

Det är fredag och plötsligt är jag inte lika medgörlig längre

15.34 - Nej. Det blev så mycket tjafs förra gången.
15.36 - Nej. Minsta lilla strul så blir det inget. Och om ni kommer hem en enda sekund efter två så blir det inga mer översovningar. Någonsin.
15.38 - Det skiter jag i. Två sa jag.

In aeternum

När jag dör och kommer till helvetet (för dit kommer den som gjort sig en förmögenhet på att sälja flaskvatten mitt under en brinnande miljökatastrof) så kommer min evighet att förpestas av en legion av 1-metersdemoner. De kommer att prata oavbrutet (OAVBRUTET!) i munnen på varandra och springa framför mina fötter och vara i vägen. I evigheters evighet.

Mer vackert vatten: Aqua Maestro

Inte helt PK

När jag har tagit min examen och insett att världen varken vill ha eller behöver fler bibliotekarier så ska jag öppna en butik. En butik som bara säljer flaskvatten. Det ska vara flaskor från golv till tak, flaskor från världens alla hörn. Och det ska inte vara sånt där äckligt kolsyrat vatten heller - i min butik ska det bara finnas rent och stilla flaskvatten. Jag ska ha alla sorters märken och alla sorters flaskor. Ingen ska sakna något i min butik.

Störst försäljningsyta ska Evians lilla 33-centilitare få. Den är snyggast av alla.

Fortfarande medgörlig

9.53 - Visst
9.54 - Hur mycket?
9.54 - Okej, jag sätter in det nu

Oh bliss!

Bliss and heaven!

Oh, it was gorgeousness and gorgeousity made flesh.

Nytt på IT-fronten

Jag har fått en ny dator. Eller, ny och ny - jag har fått någon annans gamla dator. Och fått och fått förresten, det är snarare något slags långtidslån. Men ändå.

Och den är så liten, så liten. Alldeles underbart liten. Min gamla dator står här bredvid på köksbordet och känner sig (antagligen) stationär i jämförelse. Den här nya (nygamla) är så liten att jag inte kan skriva ett enda ord utan att trycka på fel tangent minst en gång. Det är verkligen otroligt spännande! Jag är ingen älskare av kreativ stavning normalt sett, men kanske att jag kan komma att ändra uppfattning. Ska det inte vara en < i början av varje mening? Och minst en ´ någonstans i mitten?

Jag är en mycket medgörlig person

Mina tre senast skickade sms:

1. Okej
2. Okej
3. Visst, det går bra.

Vinter

Det var mörkt ute, så jag tänkte att det var dags att mysa till det lite med ungarna. Bädda ner dem i soffan och kanske kolla på någon bra film som de kunde somna till. Jag släckte i taket, tände alla smålampor i fönstrena i vardagsrummet, bytte ut alla nerbrunna ljus, ställde fram tre nya ljusstakar (för ännu mer mys) och skulle just gå och hämta en tändare.

Då tittade jag på klockan. Den var fyra.

Danskjävlar!

Någon måste lära danskarna att räkna som folk. Inget mer halvfjerdserne, firserne eller halvfemserne – herregud, hur svårt kan det vara att säga 70-, 80- och 90-talet som alla andra normala människor?

Nå, vem ställer upp? Jag tänker inte göra det – jag är ingen bra pedagog när jag är förbannad.

Ätbar kärlek – och drickbar

Carpaccio

Spicy Italian



Refreshers


Mojito


Champagne

Tequila

Förortsbarn

Jag och Lilla K har just kommit tillbaka från en shoppingtripp till Söder. Vi promenerade längs Folkungagatan, ner till Chokladfabriken, tillbaka längs Tjärhovsgatan (där hon plötsligt blev otroligt bajsnödig och vi fick rusa in på första bästa fik och tigga till oss ett toabesök trots att vi inte skulle fika. Givetvis kom det inget när hon väl satt där - känns det igen?). Sedan strosade vi omkring lite i Söderhallarna. Klara var inte imponerad.

"Det är äckligt härinne! Jag tycker inte om den här dumma staden, jag vill åka hem!"

Jävla förortsunge.

Boktipset

Han skriver om sin mamma, som kläcker ur sig kärleksfulla små ord: "I don't know how it happened, but you're mine. If that's a big disappointment for you, just imagine what I must feel."

Om farmor Ya Ya: "I recall one visit when she carried on about her recently deceased pet, a common goldfish she kept in a murky jar up on the appartment's only window ledge. Ya Ya had returned from work and, finding the jar empty, decided that the fish had consciously thrown itself out the window. 'He no happy no more and think to have a suicide', she said."

Om sin bror: "A few hours later, having decided that spoiled chicken was better than no chicken at all, he got out of bed, stepped outside in his underpants, and proceeded to eat the leftovers directly from the garbage can.

I was mortified. 'In your underpants?'

'Damned straight', he said. 'I ain't getting dressed up to eat no fish-assed-tasting chicken."

Läs, för guds skull! DAVID SEDARIS heter geniet. Jag har läst Me Talk Pretty One Day, Dress Your Family in Corduroy and Denim och Naked och de är lika makalöst bra varenda en!

Alex säger det mycket bättre

Kärlek

Han kommer in rummet där jag sitter och ägnar mig åt min favoritsyssla, och jag kan skymta hatet. Han stirrar med avsmak och han hatar. Han hatar att han älskar mig.

Jag vill verkligen göra honom till viljes, jag vill verkligen sluta men jag kan inte. Jag kan inte hejda mig, hur gärna jag än vill. Jag vill att han ska stanna och lyssna, men det är ingen idé längre. Jag vill resa mig och skrika åt honom, högt så att han ska förstå:

”Man kan faktiskt inte rå för sin musiksmak!”

Maken: "Jag har ett förslag på ett inlägg till din blogg. Skulle det inte vara kul om du skrev ett inlägg som var någonting i stil med:

'Jag är så glad att jag har en så fantastisk man - han gör mig verkligen sååå lycklig. Han får mig att utvecklas och ger mig stort självförtroende. Han fixar allt här hemma - trasiga avlopp, ombyggnader eller trädgårdsarbete. Inga jobb är för svåra för honom. Han tar hand om både mig och barnen på ett underbart sätt - trots de gigantiska arbetsbördorna som tynger honom på kontoret. Att han kommer hem sent någon gång ibland gör då rakt ingenting, det kompenserar han genom att göra roliga saker med barnen och fixa fantastiska middagar varje lördag.'

Skulle inte det vara ett bra inlägg, Anna?"

Nä nu jävlar!

Vad skrev jag alldeles nyss?
"Somligt har faktiskt förändrats under det här året, maken kommer hem från jobbet i vettigare tid än förr (eller ringer och berättar att han blir sen)".
I helvete heller. Just nu har jag god lust att bränna ner hela jävla huset och tyst smyga härifrån.

Never to be seen again.

Status quo

Den här frågan fick jag på familjeliv för precis ett år sedan:

Vem skulle du rädda om det brann?
Älsklingen (sambon, partnern) [som såklart ligger avsvimmad och kan inte ta sig ut själv]
eller barnet [som skulle vara för litet för att ta sig ut självt]
eller (för dem med flera barn) vilket barn skulle ni rädda [alla barnen ligger avsvimmade, bonusbarn räknas till egna barn]

Då, alltså i november 2006, blev mitt svar:

Hmm, maken och de tre barnen ligger avsvimmade och jag kan bara rädda en av dem?

Maken får ursäkta, men han får klara sig själv, han kom inte hem till middagen idag. Äldsta dottern är mest till besvär, 15 år och mitt uppe i ett rasande tonårsuppror. Hon kan ligga kvar. 4-åringen pratar så jäkla mycket, han är aldrig tyst, så han kan ligga kvar han också. 2-åringen har lekt med toarullar hela dagen, toapapper överallt! Hon kan gott ligga. Katten äter bara den dyraste maten i affären. Han kan ligga där han med.

Kvar blir bara jag, och med tanke på att jag har stått ut med mitt skitliv så här länge så förtjänar jag inte bättre än att brinna inne jag med. Jag slår mig själv hårt i huvudet och svimmar. Där kan jag ligga...

Somligt har faktiskt förändrats under det här året, maken kommer hem från jobbet i vettigare tid än förr (eller ringer och berättar att han blir sen) och den jobbiga 15-åringen har fyllt 16 och är en rätt så trevlig prick nuförtiden.

Men...

...4- och 2-åringen har också blivit ett år äldre, något som tyvärr inte alls ändrat deras vanor. Det pratas fortfarande oavbrutet (OAVBRUTET!!), och det leks alltjämt alldeles för ofta med toarullar. Och katten är lika jävla kräsen som vanligt.

Inte tillräckligt stor förändring enlig mig, jag håller mig till förra årets svar…

Celine

Köpte biljetter till Celine i morse. Det ska bli kul att se henne live - faktiskt.

Så här kan det se ut:



Fast med de biljetter som jag fick tag på (efter att köat i över fem minuter för att över huvud taget komma in på Ticnets sida) blir det nog mer så här:

Jag har fått mejl

Jag har fått mejl från två trevliga personer som vill erbjuda mig nya erfarenheter. Det är ju alltid roligt.

Robyn S. Quinteros erbjudande lyder så här: "Bigger penis won't be on TV but in your shorts!"
Man tackar. Det betyder alltså att jag kan använda mitt Canal+ abonnemang till annat än porr, typ mer House och mer hockey? Inte dumt alls. Och den där grejen som jag ska stoppa i brallorna kommer med posten snart, antar jag?

Bobbie T. Groves tycker också att jag borde testa nya saker. "Megadick enlarges your penis, and you enjoy your new sexual experiences!". Ja, det vore ju verkligen en ny och spännande erfarenhet. En helt egen penis! Vilken häftig maskin det måste vara, som kan fixa fram en sån ur någonting helt annat. Det bara måste ju bli en storsäljare. Fast jag hoppas verkligen att man kan ta bort penisen efter ett tag, jag har ingen lust att springa omkring med sån resten av livet. Det verkar obekvämt.

Ceci rendra Fasching bien jaloux, j'espère

RUINART

Dîner

du

Vendredi 26 Octobre 2007

*****

Ruinart Rosé à l'apéritif

Ruinart Blanc de Blancs

"R" de Ruinart

Ruinart 2000

*****

Brochette de noix de Saint-Jacques rôties en anchoïade

Roasted scallops with anchovy flavoured sauce

***

Mille-feuille maraîcher de brocolis et carottes à la chair de Crabe,

crème d'aneth en emulsion légère

Millefeuille of broccoli, carrot and crabmeat terrine, accompanied by a light creamy dill sauce

***

Filet de mourette en robe verte, espuma de champagne,

fond d'artichaut à la barigoule en fine purée et légume du moment confit

Succulent fillet of cod, in a creamy champagne sauce, with a fine purée of artichoke hearts and tomatoes, roasted seasonal vegetables

***

Chaource affiné et méli mélo de salades

Mature Chaource cheese served with tossed mixed leaves

***

Tarte fine aux pommes Boscop façon crumble, sa glace Vanille Bourbon

Apple crumble tart with vanilla ice cream

**********************************

MOËT & CHANDON

Dîner

du

Samedi 27 Octobre 2007

*****

Moët & Chandon Nectar Impérial

Moët & Chandon Grand Vintage 2000 Rosé

Moët & Chandon Brut Impérial

Moët & Chandon Rosé Impérial

***

Foie Gras de Canard au Naturel

Chutney de Fruits aux Raisins Blonds, Pain Brioché

Duck "Foie Gras", Sultana and Fruit Chutney, Briche Bread

***

Aiguillettes de Magret Landais Poêlé

Sauce Brune au Vin de Bouzy, Cannelloni de Pleurotes Persillées

Sauteed Sliced Duck Breast, Bouzy Red Wine Sauce, Cannelloni of Pleurote Mushrooms Parsley

***

Panaché de Fromages et Mesclun de Salade

Selection of Cheese, Mixed Salad Leaves

***

Panna-cotta de Fruits Rouges

Tuilettes aux Amandes et Coulis d'Abricot

Red Fruit Pannacotta, Apricot Coulis and Almond Wafers

***

Jag har varit ute och rest

Jag har varit i Reims i helgen och jag har lärt mig en del under resan.

Champagne är alltid gott. Det anade jag innan också, men jag har aldrig riktigt fått chansen att testa på riktigt. Men nu vet jag att det är lika gott med en Piper Heidsieck klockan tio på morgonen som det är med en Ruinart klockan tio på kvällen. Allra bäst är dock en Moët & Chandon Rosé Imperial till efterrätten runt 22.30.

Det finns skratt som smittar. Härliga, klingande skratt som gör vem som helst glad, och som nästan tvingar en att skratta med. Ibland vet man inte ens varför man skrattar, men det spelar ingen roll – skrattet man hör är så underbart att man inte bryr sig. Och sedan finns det andra skratt. Vi kan kalla dem jobbskratt eller affärsskratt, och de smittar inte alls. Förutom med ett lätt illamående. Jag råkar inte ut för de här skratten så ofta i min egen jobbmiljö (kanske för att jag inte jobbar?) men en gång om året hör jag dem till leda, i Hs jobbmiljö. Jag misstänker att det här är ett manligt fenomen – jag har aldrig hört en kvinna skratta på det sättet.

CDG är världens tråkigaste flygplats. Och den sämst planerade – toaletterna ligger före säkerhetskontrollen. Efter den får man snällt hålla sig om man inte känner för att göra om hela säkerhetsproceduren igen. Och det vill man ju oftast inte.

Den alldeles underbara parfymen CLEAN är näst intill omöjlig att få tag på. Vilket kanske egentligen är något mycket positivt med tanke på hur jäkla dyr den är. Jag lyckades i alla fall få fatt på en CLEAN Shower Fresh på flyget ner till Paris så nu är stackars H lusfattig. Men jag luktar gott.

FYI

1)Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

*Butiksbiträde
*Butiksbiträde
*Butiksbiträde
*Bokhandelsmedhjälpare (för i bokhandeln är man för fin för att kalla sig butiksbiträde)

2)Fyra filmer jag kan se om och om igen:

*Star Wars (de tre gamla och den sista nya – de räknas väl som en film, eller?)
*Sagan om ringen (samma där – bara en film, visst?)
*Fight Club
*A Clockwork Orange (sitter och lyssnar på soundtracket just nu – ögonvätande vackert)

3)Fyra städer jag har bott i:

*Åkersberga (1970-78)
*Täby (1969-1970 och 1978-1989)
*Södermalm (1989-2002)
*Aspudden (2002- )
(strängt taget hör ju både Södermalm och Aspudden till Stockholm, men då skulle jag inte få ihop fyra städer)

4)Fyra tv-serier jag gärna ser:

*Lost
*Monk
*House (och nu när jag äntligen har Canal+ igen så kan jag se den två gånger på tisdagarna. Klockan 21 på fyran och så klockan 22 på Canal+. Tjolahopp!)
*CSI (bara Las Vegas – inte de andra för de är skitdåliga)

5)Fyra ställen jag vill åka till:

*New Orleans (fast nu är det kanske inte så kul där, borde väl vänta några år)
*Tokyo
*New York (igen)
*Las Vegas (igen)

6)Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

*Familjeliv
*Blekinge tekniska högskola
*Bibliotekshögskolan
*Och ett annat ställe, som jag inte vill länka till

7)Fyra favoriträtter:

*Lasagne (när jag har lagat den själv, ingen annans verkar duga för mig)
*Potatissallad med massor av kapris och parmesan (nu pratar vi alltså inte om den där vitgeggiga sörjan somliga kallar potatissallad, utan om riktig potatissallad. Släng i lite pinjenötter och parmaskinka också så blir livet ännu roligare)
*Grillat kött (svart och sotigt)
*Carpaccio (överallt och när som helst, men alldeles särskilt den på Porto Fino på Brännkyrkagatan)

8)Fyra ställen där jag trivs:

*Hemma i köket
*Hemma i vardagsrummet
*I Las Vegas
*I lekparken (om jag har trevligt sällskap, annars är det rena döden att vara där)

Äckliga saker som händer här

I går låg Lilla K och sov middag i soffan, precis på den platsen jag ville sitta på. Så jag gjorde som jag brukar göra, jag lyfte upp henne och satte mig ner med henne i knät. Hon brukar gilla att sova så, och jag trivs alldeles utmärkt med den där varma tyngden över mig. Särskilt nu, när jag har feber och går omkring och småfryser hela tiden.

Men det var inte alls så där skönt som det brukar vara. Någonting var fel. Det tog någon sekund innan jag insåg vad det var - hon hade kissat på sig där i soffan och jag hade ju inte bara satt mig i pölen, jag hade dessutom placerat min helt nedkissade dotter i mitt (nyduschade) knä. Det är roligt med barn, nästan hela tiden.

En annan rätt äcklig sak som hände i går, några timmar innan kissincidenten, var när jag satt och läste i vardagsrummet och plötsligt insåg att det där irriterande ljudet jag hörde hela tiden inte alls var tinnitusrelaterat. Det var ett riktigt ljud. Ett riktigt ljud från ett riktigt djur.

(Och visst är det väl ändå lite märkligt, att i dag, när allt går mot förenkling och användarvänlighet, så stavas de där ljuden olika. J i ljud ska tydligen stavas med LJ, medan J i djur får ett DJ istället. Varför? Jag tycker i och för sig att svenskan är förhållandevis förskonad från de värsta tramsigheterna, men när jag läste franska för något år sedan höll den här stavningsproblematiken på att ta livet av mig. Jag satt ensam på min kammare (eller egentligen här i köket) och krävde stavningsreformer åt alla håll och kanter. En vän, som bor i ett fransktalande land och med andra ord inte tycker att franska är särskilt svårt längre, påtalade att även engelskan faktiskt har en del ruskigt märkliga stavningar, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag kan ju engelska.)

Hur som helst, det var ett riktigt ljud från ett riktigt djur jag hörde. Det pep i källaren - på riktigt. Jag smög mig såklart ner för trappan och kikade lite, och där låg katten Charlie och blåstirrade ner i den golvbrunn som pipen kom ifrån. Råttpip i golvbrunnen! Jag hatar att bo i villa ibland. Råttor i golvbrunnarna, tvestjärtar både i brevlådan och kring ytterdörren, spindlar i tvättstugan och ungar överallt (fast ungarna gillar jag ju förstås, och de hade väl funnits hos oss även om vi hade bott i en lägenhet kan jag tro). Pipen försvann i alla fall när lampan tändes, och efter en stund försvann även katten Charlie. Kvar stod jag, ensam och förvirrad, och utan en aning om vad jag skulle göra. Jag spolade lite vatten i golvbrunnen och gick därifrån jag också.

Say my name, bitch!

Tänk om jag hette Anna Svensson Wiik, och fick ett brev från MasterCard som var adresserat till Wiik Svensson (inget förnamn). Tänk om detta brev sedan inleddes med ett ”Hej Wiik!”, som om MasterCard plötsligt hade fått för sig att jag hette Wiik i förnamn, och fortsatte med ”eftersom du är en bra kund hos oss vill vi erbjuda dig…”, och så ett erbjudande om ett nytt kort. Tänk om erbjudandet innebar att jag, som förra året deklarerade en inkomst på 16 000 kronor och som i år räknar med att tjäna ännu mindre, plötsligt skulle ha en köpgräns på 30 000 kronor på det kortet – utan någon som helst kreditprövning.

Tänk om MasterCard inte visste vad deras kunder hette i förnamn, eller att de ens hade förnamn, och om de sedan erbjöd dessa förnamnslösa kunder krediter som vida översteg deras betalningsförmåga. Tänk vad konstigt det skulle vara.

Magic

Jag blev lite inspirerad av brorsans återköpande av gamla sönderspelade skivor. Nu är jag ju inte lika vansinnigt gammal som han (jag grattade honom alldeles nyss på 44-årsdagen - tur att han har en ung fru som kan sparka liv i honom lite då och då), så det blev inga gamla trötta 70-talare för min del. Min värsta spela-sönder-LP-skivor-period var snarare första halvan av 80-talet.

Gillans Magic köpte jag första gången någon gång 1983-84. Den spelade jag sönder och köpte raskt en ny. Som jag spelade sönder. Köpte en ny (på CD den här gången). Den fick någon av ungarna fatt på och repade till oigenkännlighet. Köpte en ny - och tappade bort den (!). Den jag just köpte på Ginza ska ingen jävel få röra. Inte ens jag.

Men vad är det med alla bonus-tracks som alltid ska klämmas in på CD-utgåvorna? Trams är vad det är. Vad mig anbelangar tar skivan slut efter Demon Driver [reprise]. Jag tänker inte lyssna på låtarna 11-18 en enda gång. De hör inte dit.

Och håll med om att det snarare är Bill Murray än Ian Gillan som sjunger Bluesy Blue Sea så vackert här?

Roliga kommentarer

Ja alltså, inte på min egen blogg eftersom mina läsare tydligen håller sina kommentarer för sig själva (jag antar att det betyder att ni håller med mig i allt jag skriver?). Nej, den här kommentaren kommer från Katrin Schulmans blogg och det kan vara det roligaste jag har läst någonsin.

"Skribent: N.C.

Att vägra amma är ett hån mot alla mödrar
som förlorat båda sina br-st i cancer och
därför inte kan amma, men skulle ge sitt liv
för att få göra det. Det finns inget som ett
spädbarn tycker om så mycket som att bli
ammad. Dessutom kan de (spädbarnen) dö
om de får giftig modersmjölksersättning; se
bara hur det gick för nestlesedyn-barnen.
Många av dem saknar såväl armar som
ben. Är det sådan avkomma du vill ha? De
är i och för sig värda lika mycket som andra
människor. Särskilt de i u-länderna."

Vem har skrivit det här? Vem är denne N.C.? Det är så makalöst roligt!

Allvarliga saker

-Mamma, det finns en tjej i min skola som har längre hår än jag. Jag hatar henne.

Häromdagen tänkte jag skriva ett inlägg om hur otroligt irriterande det är att bli avbruten på toa.

Som när man just har bänkat sig där inne med en gammal Nemi (som man har läst en miljon gånger men envisas med att läsa ändå, eftersom man har läst alla de andra tidningarna som ligger där ännu fler gånger) och det plötsligt knackar på dörren och den som står där utanför skriker "Mamma, jag måste kissa!", och man vet att det är bäst att man skyndar sig för annars måste man torka och tvätta så mycket. Och så reser man sig upp och skyndar ut, skickar in det stackars kissnödiga barnet på toan (bråttom, bråttom) och väntar. Bara för att få höra ett "Det kom inget, mamma".

Sådana irriterande saker hade jag tänkt skriva om. Men sedan kom jag på att jag är tjej – och eftersom tjejer inte går på toa så blev det inget inlägg om det.

Nämen?

Hockey på SVT? Jag är så lycklig att jag nästan gråter.

Föräldratest

Jag gjorde ett föräldratest på Aftonbladet igår. Det var ju lite småkul, men eftersom jag tyckte svarsalternativen var alldeles åt helvete för begränsade så kommer jag nu med några nya, omarbetade alternativ.

Fråga 1 av 7:
Du är i butiken med din treåring. När ni passerar godishyllan kastar sig ditt barn på golvet och skriker efter sega råttor. Vad gör du?

Mitt svarsalternativ:
Jag blir förblindad av ilska. Blodet börjar koka och jag kan känna hur hjärnan dör, bit för bit. Men jag visar inget. Jag betalar för mina varor, plockar upp mitt barn från golvet och rullar sedan hemåt med en vilt skrikande treåring. Och en femåring som aldrig slutar prata.

Fråga 2 av 7:
Det är fredag. Hur kopplar ni av?

Mitt svarsalternativ:
Barnen får välja. Det brukar bli ostbågar och saft och så tittar vi på TV tillsammans. Barnen smular sönder alla ostbågarna och spiller ut saften under ett bråk, och somnar sedan vid samma tid som de brukar. Det gör inte maken. Han somnar mycket tidigare än vanligt, och han tar upp hela soffan. Jag får sitta obekvämt i en fåtölj till 01.30 när äldsta dottern kommer hem.

Fråga 3 av 7:
Du ska köpa ny vagn. Hur går det till?

Mitt svarsalternativ:
Jag kollar alla tester och väljer sedan ut en modell. Färgen är svårare, den kräver lååång betänketid. När jag äntligen har bestämt mig så åker jag till affären bara för att få reda på att just den modellen är slut. Det finns en liknande, men rätt mycket dyrare. Väljer den – i den enda färg som finns kvar. Sedan tillbringar jag två år med att hata den där vagnen.

Fråga 4 av 7:
Vad är en bra semester för er?

Mitt svarsalternativ:
Charter med Bamseklubben. Det är helt och hållet min stil. Allra bäst blir det om det inte finns ett enda kulturellt måste på ljusårs avstånd. Storstäder är inget för småbarn. Inte mina i alla fall. Sånt tar jag med maken eller äldsta dottern.

Fråga 5 av 7:
Allt fler i ditt barns ålder börjar gå på aktiviteter. Får ditt barn också det, och vad väljer ni?

Mitt svarsalternativ:
Måste jag följa med dem? Tidigt på en lördagmorgon? Nej, då blir det inget. Kan maken gå med dem så får de göra vad de vill, när som helst.

Fråga 6 av 7:
Ni har just fått barn och amningen funkar inte. Vad gör du?

Mitt svarsalternativ:
Been there, done that. No comment.

Fråga 7 av 7:
Vilken sömnmetod använder ni er av?

Mitt svarsalternativ:
Sömnmetoder är idioti. Och att kalla samsovning för en metod är ännu mer idioti. Men okej, om jag måste välja, så blir det någon slags felpraktiserad attachment parenting. Vi bytte ut den jättestora sängen vi hade mot en mindre (men mycket snyggare). Sedan skaffade vi ett barn till och knölade ihop oss allihop i den snygga sängen. Och jag ligger fortfarande vaken om nätterna och undrar vad sjutton jag tänkte på. Men sängen är snygg och barnen är trygga.

Undrar om jag forfarande hade blivit "den coola föräldern" om svarsalternativen hade sett ut så här?

Den värsta tankevurpan

Se på den här bilden. Se på Wernblom. Ser han konstig ut? Förutom att han ler, alltså. What's wrong with this picture?

I april 2000 bestämde sig Modo Paper för att ändra om lite i både färgerna och loggan. Resultatet blev den här fantastiska kreationen. Den öppna handen skulle representera att MoDo "välkomnar unga lovande ishockeyspelare i Sveriges Bästa Plantskola, Modo Hockey. På märket finns en uppåtriktad tumme som symboliserar att klubben spelar en offensiv och positiv ishockey."

Det funkade så klart inte. Högljudda klagomål och mordhot strömmade in och Modo Paper fick backa. Tack och lov.

Men de gav sig inte helt och hållet, loggan ändrades lite. Färgerna ändrades och själva loggan blev lite bulligare. Som en Disney-baby ungefär. Ullig, bullig och gullig.

Jag vet inte vilken vurpa som är värst. Att man bestämmer sig för en logga som ska symbolisera glädje och trevnad, en öppen tumme-upp-hand, eller att man väljer Wernblom som denna glädje och trevnads ansikte utåt. Hockey handlar inte om trevnad, det handlar om blod, svett, jämmer och död.

Precis som Wernblom.

Bilderna kommer härifrån

Tankevurpor 2

Det här blir mitt hundrade inlägg i bloggen, och egentligen skulle jag ha firat det med att skriva om the mother of all tankevurpor. Nu blev det inte så eftersom jag tydligen var tvungen att peta in det där näbbiga inlägget om Lasse Anrells felstavning av The Legion of Doom och sabba hela upplägget.

Nåja, här kommer i alla fall nummer två på listan, och det handlar om refuseringar.

Någon på Bonniers gjorde en gigantisk vurpa när Astrid Lindgrens manus till Pippi blev refuserat. Istället gavs boken ut på Rabén & Sjögren. Den här någon på Bonniers måste ha ångrat sig lite efter ett tag. Men det var faktiskt inte Astrid, Pippi och Bonniers vi skulle prata om nu. Det finns viktigare saker än så...

I hockeyvärlden skickas inga refuseringbrev ut, man blir helt sonika bortbytt istället. Den 30 juni 1992 byttes Peter Forsberg och fyra andra spelare bort, från Flyers till Nordiques (som senare packade ihop hela laget, flyttade till Denver och blev Avalanche istället). I bytet ingick också två first round draft picks och femton miljoner dollar. Flyers ville ha Eric Lindros. Eric Lindros och inget mer.

"In hindsight, the Lindros trade is seen as one of the most one-sided deals in sports history, and a major foundation for the Nordiques/Avalanche franchise successes over the next decade." (Wikipedia). Ingen dålig vurpa alls.

I morgon (i inlägg 101, kanske?) kommer ettan på listan. Den är inte dum den heller.

Anrell pratar hockey

"Mikael Renberg spelar numera ihop med Anders Söderberg. Från Legion Of Dome med Eric Lindros och John LeClair till... Anders Söderberg, 140 cm, är det ett ganska långt steg tror jag. Legion Of Dwarfs?

...

Eller vi som kan vår Tolkien: Legion om gnome, ska det kanske heta?" (Aftonbladet)

Visst var det lite kul sagt, och Dome rimmar visserligen på Gnome – men nog fan hette kedjan Legion of Doom, Anrell?
Eller hur?

Saker man kan göra på en söndag

Ta med sig Empoleon, Articuno och Marowak och flyga till Snowpoint City. Gå därifrån till Acuity Lakefront, använda PokéRadarn i gräset och hoppas på att stöta på en Snorunt. Misslyckas med det och gå 50 steg i djup snö för att ladda PokéRadarn för att kunna försöka igen. Och igen, och igen, och igen, ungefär hundra gånger - det är en svårhittad rackare.

Äntligen hitta, och fånga, en Snorunt (på första bollen!) bara för att upptäcka att det var en male. Det var ju självklart en female som behövdes. Bita ihop och förtränga ilskan. Flyga till Solaceon Town och lämna Snorunten och en Ditto till The Daycare Woman för att göra ägg på dem.

Cykla upp och ner mellan Route 209 och 210 tills det blivit ett ägg av Ditton och Snorunten. Gå till The Daycare Man som står på vägen utanför huset och ser förvånad ut.

”Ah, it’s you! We were raising your Pokémon, and my goodness, were we surprised! Your Pokémon was holding an egg! We don’t know how it got there, but your Pokémon had it. You do want it, don’t you?”
(och det är klart som fan jag vill ha det. Jävla idiot, det var ju därför jag lämnade in dem. Varje gång jag lämnar in två Pokémon där så blir det ett ägg, hur kan han inte fatta hur det går till? Till och med jag, som inte driver ett Pokémon-daycare, fattar ju. )

Ta ägget och fortsätta cykla upp och ner tills man fått fem ägg. Plocka ut en Slugma ur Box 5 för att kläcka äggen (det går fortare om man har en Magma Armor-Pokémon med sig). Fortsätta cyklandet tills alla äggen kläckts (alla male). Göra om hela Daycare-proceduren igen, kläcka fem ägg till för att få en female på sista ägget.

Ta fram en Dawn Stone ur väskan och ge den till Snorunten. Nöjt se på när den utvecklas till en Froslass (Ice/Ghost) och sedan ge bort den till sonen.

Säkerligen kan man göra annat på en söndag också, men varför skulle man?

Tankevurpor 3

Celine Dions scenkläder

Rösten är det sannerligen inget fel på. Inte låten heller. Till och med japanen med de vilda lockarna funkar fint. Men vad i hela fridens namn har hon på sig? Antingen har hon valt det alldeles själv (och då har hon fantastiskt dålig smak) eller så har hon ruskigt dåliga rådgivare som inte borde få betalt. Hur som helst ser hon förskräcklig ut. Hur säljer man in en sådan outfit? "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, vad säger du om det?"



Samma låt, samma underbara röst, samma vildlockiga japan (fast på tv den här gången). Andra kläder, men precis lika illa. Eller värre. "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, men vi ändrade oss. Vad sägs om den här sportiga röda tröjan i stället, och ett par illa matchande byxor till den?"