Gott Nytt År

Tacos och Veuve Clicquot - en kompromiss skulle man kanske kunna kalla det.

Saker som irriterar mig när jag vill sova

Jag har inte svårt att somna. Tvärtom – när jag har puffat till huvudkudden en tre-fyra gånger, hittat kudden som jag kramar om nätterna (viktigt med en kramkudde), lagt täcket perfekt (petat in det runt axlarna, lagt det på precis rätt sätt under hakan, sett till att det slutar ungefär vid halva vaden så att fötterna inte på något sätt kommer i kontakt med varmt täcke – kan inte sova med varma fötter), puffat huvudkudden igen, fixat täcket igen eftersom det flyttades vid den senaste kuddpuffningen, piffat kramkudden så att den inte nuddar ansiktet, och sedan vänt mig om och gjort om hela proceduren ett par gånger – så somnar jag oftast på mindre än fem minuter. Problemet är att maken somnar mycket, mycket snabbare än så. Och han snarkar. Högt. Jävligt irriterande.

Jag har en 16-årig dotter som är ute sent om kvällarna. Bara det är ju irriterande, men ännu värre är det när hon messar hem om kvällarna för att fråga något (typ ”får jag sova hos NN?” eller ”är det okej om jag kommer hem kl. 3 istället?”). Oftast har jag precis somnat när mobilen piper och så måste jag vakna, läsa messet, ta ett beslut, messa tillbaka och försöka somna om – till ljudet av min nu hysteriskt snarkande man. Jävligt irriterande.

Jag har också två ganska små barn, de är sex (snart) och tre år. Den ena sover lugnt och stilla, förutom att han då och då sjunger i sömnen – just nu är det förstås julsånger. Men han rör sig knappt, ligger helt stilla hela natten. Den andra sover som en propeller. Hon sparkas, slåss, skallas och lever rövare. Gissa vem av dem som oftast sover i vår säng? Jävligt irriterande.

Jag har dessutom en katt. En makalöst vacker rödtabbymaskad birma som mer än gärna sover hos mig. Han börjar natten uppe vid mitt huvud. Med sin långa, mjuka, lägga-sig-som-ett-lufttätt-täcke-över-min-näsa-och-mun-päls. Efter en stund står varken han eller jag ut och han tvingas lägga sig i fotändan istället. Där ligger han sedan resten av natten och tar plats. Jag kan inte sträcka ut mig (trots att jag är mycket kort) för skulle jag råka nudda honom så biter han mig. Är han på riktigt dåligt humör så biter han mig ändå, trots att jag inte nuddar honom. Det enda som hjälper då är att stoppa in fötterna under täcket. Och det är ju jävligt irriterande med tanke på att jag inte kan sova med täcke på fötterna.

Magsjuka

Sexåringen har inte kräkts ännu. Alltid något.

Det blev inget julaftonsinlägg

Jag hade fullt upp med att fira jul i går. Nu har jag snart fullt upp med att fira jul igen, hemma hos Fasching. God jul på er!

Skitmusik

Sexårige Erik sitter vid datorn nere i källaren och lyssnar på musik. Han vet inte hur man byter låt, så han repeterar samma låt om och om och om igen. Det är Totos King of the world han lyssnar på och den är så jävla dålig att jag nästan dör.

Nämen? Ingen julsång i går? Här kommer en fin en...

All I Want For Christmas

I morse berättade Erik att det enda han ville ha i julklapp var ett Pokemon Diamond. Vi försökte ignorera honom. När han en stund senare satt och skrapade en trisslott sa han att om han vann en miljon så skulle han köpa ett Diamond för pengarna. Vi försökte fortfarande ignorera honom, men han sa det igen: om han vann en miljon så skulle han köpa ett Pokemon Diamond. Det är det enda han verkligen vill ha.

Hade vi köpt något Diamond? Självklart inte.

Sprang vi till Toys R Us och plockade det sista från hyllan idag? Japp.

Har ni någonsin sett något så vackert?

Världens vackraste gran

Årets nykomling

Julgran redan ikväll?

Vi har alltid varit väldigt noga med att julgranen absolut inte får kläs för tidigt. Sent på kvällen den 23:e ska det ske, allt annat är helt förbjudet. Men i år hade vi tänkt ändra på det - vi behöver nämligen en klädd gran tidigare för att julefriden ska infinna sig så där helt och hållet. Vi anser att vi har gjort oss förtjänta av det.

Dagens julsång 20 dec.

Inget wailande (wailande gör ingen glad - förutom H, och vem bryr sig egentligen om vad han tycker?), inget dra-ner-på-tempot-för-att-det-ska-bli-mer-stämningsfullt (vilket det ändå inte blir - det blir bara tråkigare, och längre), inga överdrifter, inget trams helt enkelt.

Vart får man waterfall, strength mm. i Pearl/Diamond?

Hej alla ni som har googlat på det och hamnat här. Det här inlägget är till er:

HM1 – Cut får du av Cynthia i Eterna City
HM2 – Fly hittar du i Galactic Warehouse i Veilstone City
HM3 – Surf får du av Cynthias mormor i Celestic Town (först måste du fajtas med grunten framför grottan)
HM4 – Strength får du av en gumma på våning 5 i Lost Tower
HM5 – Defog får du av en man i Pastoria Great Marsh
HM6 – Rock Smash får du av en mountain man vid Oreburg Gate
HM7 – Waterfall får du av Jasmine på stranden i Sunyshore City
HM8 – Rock Climb hittar du i en Pokeboll under snön på Route 217 (nära huset på östra sidan)

Och så lite bonusinfo:

Amulet Coin hittar du i en av kojorna i Amity Square i Hearthome City
Exp. Share får du av Prof. Rowans assistent i Eterna City

Dagens allt annat

Dagens sysselsättning: Skriva en kort opposition på en företagsekonomigrej (och försöka att inte skriva poopsition så många gånger)
Dagens bästa: H kom hem och åt lunch med mig.
Dagens sämsta: Att bli väckt av min ständigt hungriga katt alldeles för tidigt i morse.
Dagens tv: Ingen TV idag, H kom ju hem och sabbade hela TV-planeringen. En normal dag blir det alltid Dirty Jobs på Discovery klockan 12.
Dagens frukost: Ingen alls.
Dagens lunch: Mackor.
Dagens kvällsmat: Vet inte riktigt ännu, jag får se vad småbarnen åt på dagis innan jag bestämmer mig.
Dagens godis: Hemmagjort namnlöst (med ljus choklad, Dumlekola och Vårgårdaris).
Dagens låt: Billy Idols Jingle Bell Rock (och självklart, som alla andra dagar, Kents Mannen i den vita hatten)
Dagens klädsel: Svarta jeans och röd/vitrandig tröja
Dagens köp: Fyra liter mellanmjölk
Dagens mys: Mys?
Dagens saknad: Absolut ingenting. Förutom pengar.
Dagens humör: Inte arg än.
Dagens träning: Räknas fram och tillbaka till dagis?
Dagens sötis: Jag har aldrig kallat, och kommer aldrig att kalla, någon eller något för sötis. Aldrig någonsin.
Dagens sms: ”Varor från Adlibris finns att hämta efter 17.00 på...”

Dagens julsång

Christina: Du, Brian? Känner du för att köra en jullåt med mig?
Brian: Får man waila?
Christina: Ju mer desto bättre. Jag tänkte göra det rätt ordentligt själv, faktiskt.
Brian: Ja men då så. Det låter ju jättetrevligt. När ska jag komma?

Telefonräkning

Förra månaden skickade min 16-åring 1980 SMS. Jag vet det eftersom vi betalar hennes telefonräkning. Ettusenniohundraåttio stycken! Hur fan hinner hon?

Inte ens en vecka kvar

Gjort inför julen:

*Köpt och slagit in miljoners miljarder julklappar och räknat så att småbarnen får lika många (det får de)
*Bakat, dekorerat och ätit upp alla pepparkakor och allt julgodis (det var gott)
*Försökt grina till mig en rosa julgran, fått ett okej från maken men ett rungande "Aldrig i livet!" från min skitkonservativa dotter (konservativ skitdotter, rent av?)
*Överdekorerat vardagsrummet (vackert, vackert glittrigt och julrött)
*Bjudit in gästerna (same as every year)

Kvar att göra:

*Precis allt annat (inklusive att försöka förklara för Erik att pappa måste gå och köpa tidningen på julafton, trots att att han riskerar att missa tomten i år igen)

Jullov?

När man var liten och gick i skolan hade man ju ett ganska långt jullov, borde jag inte ha det nu när går i skolan som vuxen också? Det verkar inte som det - jag har mer än någonsin att göra känns det som. En inlämning den 23:e december, en hemtenta den 4:e januari och en inlämning den 6:e. En tenta den 18:e och en hemtenta samma dag, en hemtenta den 20:e och ännu en den 24:e. Sen tar terminen äntligen slut. Tyvärr har den nya redan hunnit börja då.

Bara en vecka kvar

Slut på helgen

Vi har haft en barnledig helg. Vi har pluggat, lämnat in tentor, köpt och slagit in alla julklappar, proppat i oss mer sushi än vad vi egentligen orkar och vi har njutit av stillheten. Nu är barnen hemma igen. Huset är åter fyllt av snor, hosta, skrik och tårar - och det är rätt skönt det också. En stund. En jävligt kort stund.

Tävlingen avgjord

Det var så klart Fasching, mina barns morbror, som vann tävlingen "Hur gick det då?". Priset, en helg med alla tre barnen, kommer inom kort.

Vad ni inte visste, och inte jag heller faktiskt, var att det fanns ett andrapris i tävlingen - en helg med bara de två yngsta. Det gick till Marie, barnens faster, trots att hon inte ens deltog i tävlingen. Hon visste inte ens att den pågick, stackarn.

Så nu har hon våra två småbarn hemma hos sig över helgen. Och jag fick chansen att dela ut ett pris för första gången i mitt liv. Något tredjepris kommer inte att delas ut - att erbjuda någon sin tonårsdotter över helgen är bara för äckligt. Till och med för mig.

Lucia

Riktigt så här vackert och städat var inte Luciatåget på dagis. Vi har inga rörliga bilder eftersom batteriet i videokameran visade sig vara slut. Vi knäppte några vanliga kort istället.

In aeternum 2

Katter kommer det vara fullt av i min evighet också. Små hårande, kräsna och opålitliga kattdemoner. De kommer att ha den färg som syns bäst mot mina kläder (vet inte hur man är klädd i helvetet) och de kommer gå omkring där och håra så mycket det bara går. De kommer att kräkas när man minst anar det, på platser där det passar som allra sämst, och de kommer att kissa utanför sina lådor. De kommer att vara konstant hungriga (och det kommer att vara mitt jobb att utfodra dem) och inte gilla maten jag ställer fram åt dem. De kommer att bara vilja sova på mina redan alldeles för varma fötter och bita mig i tårna om jag rör mig.

Eller så kommer de att vara hundar. Det vore ännu värre.

Klara: Mamma! Jag ska rita dig när du är död.
Jag: Nej, rita mig levande istället.
Klara: Okej, men utan trosor då.

Erik: Mamma? Är diamanter verkligen det hårdaste som finns?
Jag: Ja.
E: Hårdare än sten?
J: Ja, hårdare än allt.
E: Hårdare än järn också? Och stål?
J: Ja, det är det hårdaste som finns i hela världen.
E: Till och med hårdare än tänder?
J (lite, lite irriterat): Ja, det är hårdare än allt. Det finns ingenting som är hårdare än diamanter. Ingenting. Det är det hårdaste som finns. Det absolut hårdaste av allt i hela världen. Verkligen det hårdaste.
E (efter en stunds tystnad): Hårdare än guld?

Och hur ska jag ta mig ur det här då?

Jag har i alla år hävdat att det viktigt att man får det som står på önskelistan. Visst kan det få smyga sig in en överraskning här och där, men tyngdpunkten ska ändå ligga på det man faktiskt har uttryckt en önskan om att få. Om jag till exempel har önskat mig fem våldsglorifierande DVD-filmer så vill jag antagligen inte ha en pyjamas istället. Ett par filmer OCH en pyjamas - helt okej. Inga filmer och två pyjamaser - inte okej. Ni fattar.

En önskelista är för mig inget man tar till när fantasin tryter, utan ett dokument där det finns en faktisk önskan. "Det här vill jag ha, står det inte här är det antagligen inte viktigt för mig."

Och jag lever som jag lär - jag köper det som står på andras önskelistor. Det är först när det som står där är slut, eller för dyrt, eller av andra anledningar inte går att få tag på som jag släpper det och börjar leta efter något annat. Det året som Erik önskade sig "ett fönster och en familj" (förra eller förrförra julen) blev det lite klurigt. Ville han ha ett helt nytt fönster och en helt annan familj, eller var det bara ett uttryck för att han var helt nöjd med sin tillvaro? Han fick lite Pokemongrejer i alla fall och verkade rätt glad ändå.

Hur som helst - det är jätteviktigt med önskelistor! Så vad fan gör jag nu? På makens önskelista kan jag nämligen läsa "Mariah Careys julskiva". Jag hoppades förstås att den skulle vara slut överallt, men inte då. Den finns på Ginza och kostar nästan ingenting. Skit.

Idag ska jag ha jätteroligt

Make och barn (alla tre faktiskt!) ska till Globen och ha Julkul med Lattjo Lajban.

Och jag slipper.

Hur man dödar en julsång

I kväll ska jag ha jätteroligt

Hur gick det då?

"Nej. Minsta lilla strul så blir det inget. Och om ni kommer hem en enda sekund efter två så blir det inga mer översovningar. Någonsin."?

Blev det:

1. Hon och kompisen stannade hemma och spelade sällskapsspel med föräldrarna hela kvällen.
X. Hon och kompisen kom hem prick två.
2. Hon messade klockan 23 och frågade (trots att jag sagt att hon inte fick tjata) om de inte kunde få vara ute till tre, och hennes messnälla pappa sa att det gick bra.

Första rätta svaret vinnner en helg med mina barn. Alla tre.

Det är fredag och plötsligt är jag inte lika medgörlig längre

15.34 - Nej. Det blev så mycket tjafs förra gången.
15.36 - Nej. Minsta lilla strul så blir det inget. Och om ni kommer hem en enda sekund efter två så blir det inga mer översovningar. Någonsin.
15.38 - Det skiter jag i. Två sa jag.

In aeternum

När jag dör och kommer till helvetet (för dit kommer den som gjort sig en förmögenhet på att sälja flaskvatten mitt under en brinnande miljökatastrof) så kommer min evighet att förpestas av en legion av 1-metersdemoner. De kommer att prata oavbrutet (OAVBRUTET!) i munnen på varandra och springa framför mina fötter och vara i vägen. I evigheters evighet.

Mer vackert vatten: Aqua Maestro

Inte helt PK

När jag har tagit min examen och insett att världen varken vill ha eller behöver fler bibliotekarier så ska jag öppna en butik. En butik som bara säljer flaskvatten. Det ska vara flaskor från golv till tak, flaskor från världens alla hörn. Och det ska inte vara sånt där äckligt kolsyrat vatten heller - i min butik ska det bara finnas rent och stilla flaskvatten. Jag ska ha alla sorters märken och alla sorters flaskor. Ingen ska sakna något i min butik.

Störst försäljningsyta ska Evians lilla 33-centilitare få. Den är snyggast av alla.

Fortfarande medgörlig

9.53 - Visst
9.54 - Hur mycket?
9.54 - Okej, jag sätter in det nu

Oh bliss!

Bliss and heaven!

Oh, it was gorgeousness and gorgeousity made flesh.

Nytt på IT-fronten

Jag har fått en ny dator. Eller, ny och ny - jag har fått någon annans gamla dator. Och fått och fått förresten, det är snarare något slags långtidslån. Men ändå.

Och den är så liten, så liten. Alldeles underbart liten. Min gamla dator står här bredvid på köksbordet och känner sig (antagligen) stationär i jämförelse. Den här nya (nygamla) är så liten att jag inte kan skriva ett enda ord utan att trycka på fel tangent minst en gång. Det är verkligen otroligt spännande! Jag är ingen älskare av kreativ stavning normalt sett, men kanske att jag kan komma att ändra uppfattning. Ska det inte vara en < i början av varje mening? Och minst en ´ någonstans i mitten?

Jag är en mycket medgörlig person

Mina tre senast skickade sms:

1. Okej
2. Okej
3. Visst, det går bra.

Vinter

Det var mörkt ute, så jag tänkte att det var dags att mysa till det lite med ungarna. Bädda ner dem i soffan och kanske kolla på någon bra film som de kunde somna till. Jag släckte i taket, tände alla smålampor i fönstrena i vardagsrummet, bytte ut alla nerbrunna ljus, ställde fram tre nya ljusstakar (för ännu mer mys) och skulle just gå och hämta en tändare.

Då tittade jag på klockan. Den var fyra.

Danskjävlar!

Någon måste lära danskarna att räkna som folk. Inget mer halvfjerdserne, firserne eller halvfemserne – herregud, hur svårt kan det vara att säga 70-, 80- och 90-talet som alla andra normala människor?

Nå, vem ställer upp? Jag tänker inte göra det – jag är ingen bra pedagog när jag är förbannad.

Ätbar kärlek – och drickbar

Carpaccio

Spicy Italian



Refreshers


Mojito


Champagne

Tequila

Förortsbarn

Jag och Lilla K har just kommit tillbaka från en shoppingtripp till Söder. Vi promenerade längs Folkungagatan, ner till Chokladfabriken, tillbaka längs Tjärhovsgatan (där hon plötsligt blev otroligt bajsnödig och vi fick rusa in på första bästa fik och tigga till oss ett toabesök trots att vi inte skulle fika. Givetvis kom det inget när hon väl satt där - känns det igen?). Sedan strosade vi omkring lite i Söderhallarna. Klara var inte imponerad.

"Det är äckligt härinne! Jag tycker inte om den här dumma staden, jag vill åka hem!"

Jävla förortsunge.

Boktipset

Han skriver om sin mamma, som kläcker ur sig kärleksfulla små ord: "I don't know how it happened, but you're mine. If that's a big disappointment for you, just imagine what I must feel."

Om farmor Ya Ya: "I recall one visit when she carried on about her recently deceased pet, a common goldfish she kept in a murky jar up on the appartment's only window ledge. Ya Ya had returned from work and, finding the jar empty, decided that the fish had consciously thrown itself out the window. 'He no happy no more and think to have a suicide', she said."

Om sin bror: "A few hours later, having decided that spoiled chicken was better than no chicken at all, he got out of bed, stepped outside in his underpants, and proceeded to eat the leftovers directly from the garbage can.

I was mortified. 'In your underpants?'

'Damned straight', he said. 'I ain't getting dressed up to eat no fish-assed-tasting chicken."

Läs, för guds skull! DAVID SEDARIS heter geniet. Jag har läst Me Talk Pretty One Day, Dress Your Family in Corduroy and Denim och Naked och de är lika makalöst bra varenda en!

Alex säger det mycket bättre

Kärlek

Han kommer in rummet där jag sitter och ägnar mig åt min favoritsyssla, och jag kan skymta hatet. Han stirrar med avsmak och han hatar. Han hatar att han älskar mig.

Jag vill verkligen göra honom till viljes, jag vill verkligen sluta men jag kan inte. Jag kan inte hejda mig, hur gärna jag än vill. Jag vill att han ska stanna och lyssna, men det är ingen idé längre. Jag vill resa mig och skrika åt honom, högt så att han ska förstå:

”Man kan faktiskt inte rå för sin musiksmak!”

Maken: "Jag har ett förslag på ett inlägg till din blogg. Skulle det inte vara kul om du skrev ett inlägg som var någonting i stil med:

'Jag är så glad att jag har en så fantastisk man - han gör mig verkligen sååå lycklig. Han får mig att utvecklas och ger mig stort självförtroende. Han fixar allt här hemma - trasiga avlopp, ombyggnader eller trädgårdsarbete. Inga jobb är för svåra för honom. Han tar hand om både mig och barnen på ett underbart sätt - trots de gigantiska arbetsbördorna som tynger honom på kontoret. Att han kommer hem sent någon gång ibland gör då rakt ingenting, det kompenserar han genom att göra roliga saker med barnen och fixa fantastiska middagar varje lördag.'

Skulle inte det vara ett bra inlägg, Anna?"

Nä nu jävlar!

Vad skrev jag alldeles nyss?
"Somligt har faktiskt förändrats under det här året, maken kommer hem från jobbet i vettigare tid än förr (eller ringer och berättar att han blir sen)".
I helvete heller. Just nu har jag god lust att bränna ner hela jävla huset och tyst smyga härifrån.

Never to be seen again.

Status quo

Den här frågan fick jag på familjeliv för precis ett år sedan:

Vem skulle du rädda om det brann?
Älsklingen (sambon, partnern) [som såklart ligger avsvimmad och kan inte ta sig ut själv]
eller barnet [som skulle vara för litet för att ta sig ut självt]
eller (för dem med flera barn) vilket barn skulle ni rädda [alla barnen ligger avsvimmade, bonusbarn räknas till egna barn]

Då, alltså i november 2006, blev mitt svar:

Hmm, maken och de tre barnen ligger avsvimmade och jag kan bara rädda en av dem?

Maken får ursäkta, men han får klara sig själv, han kom inte hem till middagen idag. Äldsta dottern är mest till besvär, 15 år och mitt uppe i ett rasande tonårsuppror. Hon kan ligga kvar. 4-åringen pratar så jäkla mycket, han är aldrig tyst, så han kan ligga kvar han också. 2-åringen har lekt med toarullar hela dagen, toapapper överallt! Hon kan gott ligga. Katten äter bara den dyraste maten i affären. Han kan ligga där han med.

Kvar blir bara jag, och med tanke på att jag har stått ut med mitt skitliv så här länge så förtjänar jag inte bättre än att brinna inne jag med. Jag slår mig själv hårt i huvudet och svimmar. Där kan jag ligga...

Somligt har faktiskt förändrats under det här året, maken kommer hem från jobbet i vettigare tid än förr (eller ringer och berättar att han blir sen) och den jobbiga 15-åringen har fyllt 16 och är en rätt så trevlig prick nuförtiden.

Men...

...4- och 2-åringen har också blivit ett år äldre, något som tyvärr inte alls ändrat deras vanor. Det pratas fortfarande oavbrutet (OAVBRUTET!!), och det leks alltjämt alldeles för ofta med toarullar. Och katten är lika jävla kräsen som vanligt.

Inte tillräckligt stor förändring enlig mig, jag håller mig till förra årets svar…

Celine

Köpte biljetter till Celine i morse. Det ska bli kul att se henne live - faktiskt.

Så här kan det se ut:



Fast med de biljetter som jag fick tag på (efter att köat i över fem minuter för att över huvud taget komma in på Ticnets sida) blir det nog mer så här:

Jag har fått mejl

Jag har fått mejl från två trevliga personer som vill erbjuda mig nya erfarenheter. Det är ju alltid roligt.

Robyn S. Quinteros erbjudande lyder så här: "Bigger penis won't be on TV but in your shorts!"
Man tackar. Det betyder alltså att jag kan använda mitt Canal+ abonnemang till annat än porr, typ mer House och mer hockey? Inte dumt alls. Och den där grejen som jag ska stoppa i brallorna kommer med posten snart, antar jag?

Bobbie T. Groves tycker också att jag borde testa nya saker. "Megadick enlarges your penis, and you enjoy your new sexual experiences!". Ja, det vore ju verkligen en ny och spännande erfarenhet. En helt egen penis! Vilken häftig maskin det måste vara, som kan fixa fram en sån ur någonting helt annat. Det bara måste ju bli en storsäljare. Fast jag hoppas verkligen att man kan ta bort penisen efter ett tag, jag har ingen lust att springa omkring med sån resten av livet. Det verkar obekvämt.

Ceci rendra Fasching bien jaloux, j'espère

RUINART

Dîner

du

Vendredi 26 Octobre 2007

*****

Ruinart Rosé à l'apéritif

Ruinart Blanc de Blancs

"R" de Ruinart

Ruinart 2000

*****

Brochette de noix de Saint-Jacques rôties en anchoïade

Roasted scallops with anchovy flavoured sauce

***

Mille-feuille maraîcher de brocolis et carottes à la chair de Crabe,

crème d'aneth en emulsion légère

Millefeuille of broccoli, carrot and crabmeat terrine, accompanied by a light creamy dill sauce

***

Filet de mourette en robe verte, espuma de champagne,

fond d'artichaut à la barigoule en fine purée et légume du moment confit

Succulent fillet of cod, in a creamy champagne sauce, with a fine purée of artichoke hearts and tomatoes, roasted seasonal vegetables

***

Chaource affiné et méli mélo de salades

Mature Chaource cheese served with tossed mixed leaves

***

Tarte fine aux pommes Boscop façon crumble, sa glace Vanille Bourbon

Apple crumble tart with vanilla ice cream

**********************************

MOËT & CHANDON

Dîner

du

Samedi 27 Octobre 2007

*****

Moët & Chandon Nectar Impérial

Moët & Chandon Grand Vintage 2000 Rosé

Moët & Chandon Brut Impérial

Moët & Chandon Rosé Impérial

***

Foie Gras de Canard au Naturel

Chutney de Fruits aux Raisins Blonds, Pain Brioché

Duck "Foie Gras", Sultana and Fruit Chutney, Briche Bread

***

Aiguillettes de Magret Landais Poêlé

Sauce Brune au Vin de Bouzy, Cannelloni de Pleurotes Persillées

Sauteed Sliced Duck Breast, Bouzy Red Wine Sauce, Cannelloni of Pleurote Mushrooms Parsley

***

Panaché de Fromages et Mesclun de Salade

Selection of Cheese, Mixed Salad Leaves

***

Panna-cotta de Fruits Rouges

Tuilettes aux Amandes et Coulis d'Abricot

Red Fruit Pannacotta, Apricot Coulis and Almond Wafers

***

Jag har varit ute och rest

Jag har varit i Reims i helgen och jag har lärt mig en del under resan.

Champagne är alltid gott. Det anade jag innan också, men jag har aldrig riktigt fått chansen att testa på riktigt. Men nu vet jag att det är lika gott med en Piper Heidsieck klockan tio på morgonen som det är med en Ruinart klockan tio på kvällen. Allra bäst är dock en Moët & Chandon Rosé Imperial till efterrätten runt 22.30.

Det finns skratt som smittar. Härliga, klingande skratt som gör vem som helst glad, och som nästan tvingar en att skratta med. Ibland vet man inte ens varför man skrattar, men det spelar ingen roll – skrattet man hör är så underbart att man inte bryr sig. Och sedan finns det andra skratt. Vi kan kalla dem jobbskratt eller affärsskratt, och de smittar inte alls. Förutom med ett lätt illamående. Jag råkar inte ut för de här skratten så ofta i min egen jobbmiljö (kanske för att jag inte jobbar?) men en gång om året hör jag dem till leda, i Hs jobbmiljö. Jag misstänker att det här är ett manligt fenomen – jag har aldrig hört en kvinna skratta på det sättet.

CDG är världens tråkigaste flygplats. Och den sämst planerade – toaletterna ligger före säkerhetskontrollen. Efter den får man snällt hålla sig om man inte känner för att göra om hela säkerhetsproceduren igen. Och det vill man ju oftast inte.

Den alldeles underbara parfymen CLEAN är näst intill omöjlig att få tag på. Vilket kanske egentligen är något mycket positivt med tanke på hur jäkla dyr den är. Jag lyckades i alla fall få fatt på en CLEAN Shower Fresh på flyget ner till Paris så nu är stackars H lusfattig. Men jag luktar gott.

FYI

1)Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

*Butiksbiträde
*Butiksbiträde
*Butiksbiträde
*Bokhandelsmedhjälpare (för i bokhandeln är man för fin för att kalla sig butiksbiträde)

2)Fyra filmer jag kan se om och om igen:

*Star Wars (de tre gamla och den sista nya – de räknas väl som en film, eller?)
*Sagan om ringen (samma där – bara en film, visst?)
*Fight Club
*A Clockwork Orange (sitter och lyssnar på soundtracket just nu – ögonvätande vackert)

3)Fyra städer jag har bott i:

*Åkersberga (1970-78)
*Täby (1969-1970 och 1978-1989)
*Södermalm (1989-2002)
*Aspudden (2002- )
(strängt taget hör ju både Södermalm och Aspudden till Stockholm, men då skulle jag inte få ihop fyra städer)

4)Fyra tv-serier jag gärna ser:

*Lost
*Monk
*House (och nu när jag äntligen har Canal+ igen så kan jag se den två gånger på tisdagarna. Klockan 21 på fyran och så klockan 22 på Canal+. Tjolahopp!)
*CSI (bara Las Vegas – inte de andra för de är skitdåliga)

5)Fyra ställen jag vill åka till:

*New Orleans (fast nu är det kanske inte så kul där, borde väl vänta några år)
*Tokyo
*New York (igen)
*Las Vegas (igen)

6)Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

*Familjeliv
*Blekinge tekniska högskola
*Bibliotekshögskolan
*Och ett annat ställe, som jag inte vill länka till

7)Fyra favoriträtter:

*Lasagne (när jag har lagat den själv, ingen annans verkar duga för mig)
*Potatissallad med massor av kapris och parmesan (nu pratar vi alltså inte om den där vitgeggiga sörjan somliga kallar potatissallad, utan om riktig potatissallad. Släng i lite pinjenötter och parmaskinka också så blir livet ännu roligare)
*Grillat kött (svart och sotigt)
*Carpaccio (överallt och när som helst, men alldeles särskilt den på Porto Fino på Brännkyrkagatan)

8)Fyra ställen där jag trivs:

*Hemma i köket
*Hemma i vardagsrummet
*I Las Vegas
*I lekparken (om jag har trevligt sällskap, annars är det rena döden att vara där)

Äckliga saker som händer här

I går låg Lilla K och sov middag i soffan, precis på den platsen jag ville sitta på. Så jag gjorde som jag brukar göra, jag lyfte upp henne och satte mig ner med henne i knät. Hon brukar gilla att sova så, och jag trivs alldeles utmärkt med den där varma tyngden över mig. Särskilt nu, när jag har feber och går omkring och småfryser hela tiden.

Men det var inte alls så där skönt som det brukar vara. Någonting var fel. Det tog någon sekund innan jag insåg vad det var - hon hade kissat på sig där i soffan och jag hade ju inte bara satt mig i pölen, jag hade dessutom placerat min helt nedkissade dotter i mitt (nyduschade) knä. Det är roligt med barn, nästan hela tiden.

En annan rätt äcklig sak som hände i går, några timmar innan kissincidenten, var när jag satt och läste i vardagsrummet och plötsligt insåg att det där irriterande ljudet jag hörde hela tiden inte alls var tinnitusrelaterat. Det var ett riktigt ljud. Ett riktigt ljud från ett riktigt djur.

(Och visst är det väl ändå lite märkligt, att i dag, när allt går mot förenkling och användarvänlighet, så stavas de där ljuden olika. J i ljud ska tydligen stavas med LJ, medan J i djur får ett DJ istället. Varför? Jag tycker i och för sig att svenskan är förhållandevis förskonad från de värsta tramsigheterna, men när jag läste franska för något år sedan höll den här stavningsproblematiken på att ta livet av mig. Jag satt ensam på min kammare (eller egentligen här i köket) och krävde stavningsreformer åt alla håll och kanter. En vän, som bor i ett fransktalande land och med andra ord inte tycker att franska är särskilt svårt längre, påtalade att även engelskan faktiskt har en del ruskigt märkliga stavningar, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag kan ju engelska.)

Hur som helst, det var ett riktigt ljud från ett riktigt djur jag hörde. Det pep i källaren - på riktigt. Jag smög mig såklart ner för trappan och kikade lite, och där låg katten Charlie och blåstirrade ner i den golvbrunn som pipen kom ifrån. Råttpip i golvbrunnen! Jag hatar att bo i villa ibland. Råttor i golvbrunnarna, tvestjärtar både i brevlådan och kring ytterdörren, spindlar i tvättstugan och ungar överallt (fast ungarna gillar jag ju förstås, och de hade väl funnits hos oss även om vi hade bott i en lägenhet kan jag tro). Pipen försvann i alla fall när lampan tändes, och efter en stund försvann även katten Charlie. Kvar stod jag, ensam och förvirrad, och utan en aning om vad jag skulle göra. Jag spolade lite vatten i golvbrunnen och gick därifrån jag också.

Say my name, bitch!

Tänk om jag hette Anna Svensson Wiik, och fick ett brev från MasterCard som var adresserat till Wiik Svensson (inget förnamn). Tänk om detta brev sedan inleddes med ett ”Hej Wiik!”, som om MasterCard plötsligt hade fått för sig att jag hette Wiik i förnamn, och fortsatte med ”eftersom du är en bra kund hos oss vill vi erbjuda dig…”, och så ett erbjudande om ett nytt kort. Tänk om erbjudandet innebar att jag, som förra året deklarerade en inkomst på 16 000 kronor och som i år räknar med att tjäna ännu mindre, plötsligt skulle ha en köpgräns på 30 000 kronor på det kortet – utan någon som helst kreditprövning.

Tänk om MasterCard inte visste vad deras kunder hette i förnamn, eller att de ens hade förnamn, och om de sedan erbjöd dessa förnamnslösa kunder krediter som vida översteg deras betalningsförmåga. Tänk vad konstigt det skulle vara.

Magic

Jag blev lite inspirerad av brorsans återköpande av gamla sönderspelade skivor. Nu är jag ju inte lika vansinnigt gammal som han (jag grattade honom alldeles nyss på 44-årsdagen - tur att han har en ung fru som kan sparka liv i honom lite då och då), så det blev inga gamla trötta 70-talare för min del. Min värsta spela-sönder-LP-skivor-period var snarare första halvan av 80-talet.

Gillans Magic köpte jag första gången någon gång 1983-84. Den spelade jag sönder och köpte raskt en ny. Som jag spelade sönder. Köpte en ny (på CD den här gången). Den fick någon av ungarna fatt på och repade till oigenkännlighet. Köpte en ny - och tappade bort den (!). Den jag just köpte på Ginza ska ingen jävel få röra. Inte ens jag.

Men vad är det med alla bonus-tracks som alltid ska klämmas in på CD-utgåvorna? Trams är vad det är. Vad mig anbelangar tar skivan slut efter Demon Driver [reprise]. Jag tänker inte lyssna på låtarna 11-18 en enda gång. De hör inte dit.

Och håll med om att det snarare är Bill Murray än Ian Gillan som sjunger Bluesy Blue Sea så vackert här?

Roliga kommentarer

Ja alltså, inte på min egen blogg eftersom mina läsare tydligen håller sina kommentarer för sig själva (jag antar att det betyder att ni håller med mig i allt jag skriver?). Nej, den här kommentaren kommer från Katrin Schulmans blogg och det kan vara det roligaste jag har läst någonsin.

"Skribent: N.C.

Att vägra amma är ett hån mot alla mödrar
som förlorat båda sina br-st i cancer och
därför inte kan amma, men skulle ge sitt liv
för att få göra det. Det finns inget som ett
spädbarn tycker om så mycket som att bli
ammad. Dessutom kan de (spädbarnen) dö
om de får giftig modersmjölksersättning; se
bara hur det gick för nestlesedyn-barnen.
Många av dem saknar såväl armar som
ben. Är det sådan avkomma du vill ha? De
är i och för sig värda lika mycket som andra
människor. Särskilt de i u-länderna."

Vem har skrivit det här? Vem är denne N.C.? Det är så makalöst roligt!

Allvarliga saker

-Mamma, det finns en tjej i min skola som har längre hår än jag. Jag hatar henne.

Häromdagen tänkte jag skriva ett inlägg om hur otroligt irriterande det är att bli avbruten på toa.

Som när man just har bänkat sig där inne med en gammal Nemi (som man har läst en miljon gånger men envisas med att läsa ändå, eftersom man har läst alla de andra tidningarna som ligger där ännu fler gånger) och det plötsligt knackar på dörren och den som står där utanför skriker "Mamma, jag måste kissa!", och man vet att det är bäst att man skyndar sig för annars måste man torka och tvätta så mycket. Och så reser man sig upp och skyndar ut, skickar in det stackars kissnödiga barnet på toan (bråttom, bråttom) och väntar. Bara för att få höra ett "Det kom inget, mamma".

Sådana irriterande saker hade jag tänkt skriva om. Men sedan kom jag på att jag är tjej – och eftersom tjejer inte går på toa så blev det inget inlägg om det.

Nämen?

Hockey på SVT? Jag är så lycklig att jag nästan gråter.

Föräldratest

Jag gjorde ett föräldratest på Aftonbladet igår. Det var ju lite småkul, men eftersom jag tyckte svarsalternativen var alldeles åt helvete för begränsade så kommer jag nu med några nya, omarbetade alternativ.

Fråga 1 av 7:
Du är i butiken med din treåring. När ni passerar godishyllan kastar sig ditt barn på golvet och skriker efter sega råttor. Vad gör du?

Mitt svarsalternativ:
Jag blir förblindad av ilska. Blodet börjar koka och jag kan känna hur hjärnan dör, bit för bit. Men jag visar inget. Jag betalar för mina varor, plockar upp mitt barn från golvet och rullar sedan hemåt med en vilt skrikande treåring. Och en femåring som aldrig slutar prata.

Fråga 2 av 7:
Det är fredag. Hur kopplar ni av?

Mitt svarsalternativ:
Barnen får välja. Det brukar bli ostbågar och saft och så tittar vi på TV tillsammans. Barnen smular sönder alla ostbågarna och spiller ut saften under ett bråk, och somnar sedan vid samma tid som de brukar. Det gör inte maken. Han somnar mycket tidigare än vanligt, och han tar upp hela soffan. Jag får sitta obekvämt i en fåtölj till 01.30 när äldsta dottern kommer hem.

Fråga 3 av 7:
Du ska köpa ny vagn. Hur går det till?

Mitt svarsalternativ:
Jag kollar alla tester och väljer sedan ut en modell. Färgen är svårare, den kräver lååång betänketid. När jag äntligen har bestämt mig så åker jag till affären bara för att få reda på att just den modellen är slut. Det finns en liknande, men rätt mycket dyrare. Väljer den – i den enda färg som finns kvar. Sedan tillbringar jag två år med att hata den där vagnen.

Fråga 4 av 7:
Vad är en bra semester för er?

Mitt svarsalternativ:
Charter med Bamseklubben. Det är helt och hållet min stil. Allra bäst blir det om det inte finns ett enda kulturellt måste på ljusårs avstånd. Storstäder är inget för småbarn. Inte mina i alla fall. Sånt tar jag med maken eller äldsta dottern.

Fråga 5 av 7:
Allt fler i ditt barns ålder börjar gå på aktiviteter. Får ditt barn också det, och vad väljer ni?

Mitt svarsalternativ:
Måste jag följa med dem? Tidigt på en lördagmorgon? Nej, då blir det inget. Kan maken gå med dem så får de göra vad de vill, när som helst.

Fråga 6 av 7:
Ni har just fått barn och amningen funkar inte. Vad gör du?

Mitt svarsalternativ:
Been there, done that. No comment.

Fråga 7 av 7:
Vilken sömnmetod använder ni er av?

Mitt svarsalternativ:
Sömnmetoder är idioti. Och att kalla samsovning för en metod är ännu mer idioti. Men okej, om jag måste välja, så blir det någon slags felpraktiserad attachment parenting. Vi bytte ut den jättestora sängen vi hade mot en mindre (men mycket snyggare). Sedan skaffade vi ett barn till och knölade ihop oss allihop i den snygga sängen. Och jag ligger fortfarande vaken om nätterna och undrar vad sjutton jag tänkte på. Men sängen är snygg och barnen är trygga.

Undrar om jag forfarande hade blivit "den coola föräldern" om svarsalternativen hade sett ut så här?

Den värsta tankevurpan

Se på den här bilden. Se på Wernblom. Ser han konstig ut? Förutom att han ler, alltså. What's wrong with this picture?

I april 2000 bestämde sig Modo Paper för att ändra om lite i både färgerna och loggan. Resultatet blev den här fantastiska kreationen. Den öppna handen skulle representera att MoDo "välkomnar unga lovande ishockeyspelare i Sveriges Bästa Plantskola, Modo Hockey. På märket finns en uppåtriktad tumme som symboliserar att klubben spelar en offensiv och positiv ishockey."

Det funkade så klart inte. Högljudda klagomål och mordhot strömmade in och Modo Paper fick backa. Tack och lov.

Men de gav sig inte helt och hållet, loggan ändrades lite. Färgerna ändrades och själva loggan blev lite bulligare. Som en Disney-baby ungefär. Ullig, bullig och gullig.

Jag vet inte vilken vurpa som är värst. Att man bestämmer sig för en logga som ska symbolisera glädje och trevnad, en öppen tumme-upp-hand, eller att man väljer Wernblom som denna glädje och trevnads ansikte utåt. Hockey handlar inte om trevnad, det handlar om blod, svett, jämmer och död.

Precis som Wernblom.

Bilderna kommer härifrån

Tankevurpor 2

Det här blir mitt hundrade inlägg i bloggen, och egentligen skulle jag ha firat det med att skriva om the mother of all tankevurpor. Nu blev det inte så eftersom jag tydligen var tvungen att peta in det där näbbiga inlägget om Lasse Anrells felstavning av The Legion of Doom och sabba hela upplägget.

Nåja, här kommer i alla fall nummer två på listan, och det handlar om refuseringar.

Någon på Bonniers gjorde en gigantisk vurpa när Astrid Lindgrens manus till Pippi blev refuserat. Istället gavs boken ut på Rabén & Sjögren. Den här någon på Bonniers måste ha ångrat sig lite efter ett tag. Men det var faktiskt inte Astrid, Pippi och Bonniers vi skulle prata om nu. Det finns viktigare saker än så...

I hockeyvärlden skickas inga refuseringbrev ut, man blir helt sonika bortbytt istället. Den 30 juni 1992 byttes Peter Forsberg och fyra andra spelare bort, från Flyers till Nordiques (som senare packade ihop hela laget, flyttade till Denver och blev Avalanche istället). I bytet ingick också två first round draft picks och femton miljoner dollar. Flyers ville ha Eric Lindros. Eric Lindros och inget mer.

"In hindsight, the Lindros trade is seen as one of the most one-sided deals in sports history, and a major foundation for the Nordiques/Avalanche franchise successes over the next decade." (Wikipedia). Ingen dålig vurpa alls.

I morgon (i inlägg 101, kanske?) kommer ettan på listan. Den är inte dum den heller.

Anrell pratar hockey

"Mikael Renberg spelar numera ihop med Anders Söderberg. Från Legion Of Dome med Eric Lindros och John LeClair till... Anders Söderberg, 140 cm, är det ett ganska långt steg tror jag. Legion Of Dwarfs?

...

Eller vi som kan vår Tolkien: Legion om gnome, ska det kanske heta?" (Aftonbladet)

Visst var det lite kul sagt, och Dome rimmar visserligen på Gnome – men nog fan hette kedjan Legion of Doom, Anrell?
Eller hur?

Saker man kan göra på en söndag

Ta med sig Empoleon, Articuno och Marowak och flyga till Snowpoint City. Gå därifrån till Acuity Lakefront, använda PokéRadarn i gräset och hoppas på att stöta på en Snorunt. Misslyckas med det och gå 50 steg i djup snö för att ladda PokéRadarn för att kunna försöka igen. Och igen, och igen, och igen, ungefär hundra gånger - det är en svårhittad rackare.

Äntligen hitta, och fånga, en Snorunt (på första bollen!) bara för att upptäcka att det var en male. Det var ju självklart en female som behövdes. Bita ihop och förtränga ilskan. Flyga till Solaceon Town och lämna Snorunten och en Ditto till The Daycare Woman för att göra ägg på dem.

Cykla upp och ner mellan Route 209 och 210 tills det blivit ett ägg av Ditton och Snorunten. Gå till The Daycare Man som står på vägen utanför huset och ser förvånad ut.

”Ah, it’s you! We were raising your Pokémon, and my goodness, were we surprised! Your Pokémon was holding an egg! We don’t know how it got there, but your Pokémon had it. You do want it, don’t you?”
(och det är klart som fan jag vill ha det. Jävla idiot, det var ju därför jag lämnade in dem. Varje gång jag lämnar in två Pokémon där så blir det ett ägg, hur kan han inte fatta hur det går till? Till och med jag, som inte driver ett Pokémon-daycare, fattar ju. )

Ta ägget och fortsätta cykla upp och ner tills man fått fem ägg. Plocka ut en Slugma ur Box 5 för att kläcka äggen (det går fortare om man har en Magma Armor-Pokémon med sig). Fortsätta cyklandet tills alla äggen kläckts (alla male). Göra om hela Daycare-proceduren igen, kläcka fem ägg till för att få en female på sista ägget.

Ta fram en Dawn Stone ur väskan och ge den till Snorunten. Nöjt se på när den utvecklas till en Froslass (Ice/Ghost) och sedan ge bort den till sonen.

Säkerligen kan man göra annat på en söndag också, men varför skulle man?

Tankevurpor 3

Celine Dions scenkläder

Rösten är det sannerligen inget fel på. Inte låten heller. Till och med japanen med de vilda lockarna funkar fint. Men vad i hela fridens namn har hon på sig? Antingen har hon valt det alldeles själv (och då har hon fantastiskt dålig smak) eller så har hon ruskigt dåliga rådgivare som inte borde få betalt. Hur som helst ser hon förskräcklig ut. Hur säljer man in en sådan outfit? "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, vad säger du om det?"



Samma låt, samma underbara röst, samma vildlockiga japan (fast på tv den här gången). Andra kläder, men precis lika illa. Eller värre. "Vi tänkte att du skulle ha en beige, lite glittrig sparkdräkt på dig i morgon, men vi ändrade oss. Vad sägs om den här sportiga röda tröjan i stället, och ett par illa matchande byxor till den?"

Vad sa du? Du har spillt yoghurt i soffan igen?

Okej, jag kommer och torkar. Igen.

Tankevurpor

(man skulle kunna säga feltänk också, men det är så många som retar sig på ordet tänk, så jag avstår från den formuleringen)

Rolling Stones åkte ut på turné - igen.

Rolling Stones världsturné är en gigantisk tankevurpa enligt mig. Hur tänkte de egentligen?

- Hörni grabbar, vad säger ni? Vi kör en vända till, va? Jag känner mig inte tillräckligt rik ännu, säger någon av Stonesarna över en middag.

-Okej, säger en annan. Jag gillar också pengar.

-Men… alltså, säger en tredje. Har inte vi gjort vårt? Vi har kört den här skiten i 40 år, borde vi inte bara ta och lägga ner hela jävla cirkusen?

-Nä, fan heller! Vi kör, säger alla andra.

Alla utom Keith. Han säger ingenting för han har somnat under bordet och man kan, om man tittar noga, skymta en våt fläck i grenen på hans extremt tajta brallor. Han hostar till och lite kräk rinner ur mungipan, ner på golvet.

-Okej, säger de andra när de ser kräklan ringla sig ner längs Keiths ansikte, Keith är tydligen också på. Vi kör väl då.

Och så är det klart – Rolling Stones ger sig ut på en ny turné, och hjärntvättade massor runt hela världen jublar. Var det så det gick till?


Pierre Pells frisyr

Det här tankevurpe-påståendet borde jag ju kunna backa med en bild kan man tycka, men jag har inte hittat någon bra bild på nämnda frisyr. Ni får nöja er med att gå in här, på SVTs hemsida, och kolla på Kobra-intervjun. 12 minuter in i programmet dyker Pierre Pell och hans fantastiska frisyr upp.

Somliga skulle säkerligen vilja kalla det här avsaknad av frisyr, men jag håller inte med. Jag menar att det här är uttänkt och helt och hållet med flit. Pierre Pell har valt det här, han vill se ut så här. Det här är Pierre Pell.

Varför vill han vara någon som har en sådan frisyr?

Jag tänker komma med fler vurpor senare, se de här som nummer 4 och 5 på listan.

Han är tillbaka!

http://www.modohockey.se/nyheter.cfm?rows=50&nyhet=3034

Att göra – 30 augusti 2007

1. Ringa Studentbokhandeln i Borås och beställa Caprons Computers: Tools for an Information Age.

2. Läsa minst 25 sidor i Brymans Samhällsvetenskapliga metoder.

3. Städa, diska – och tvätta, tvätta, tvätta:

- Vad gör du Klara?
- Bajsar…
- Men, det måste du ju göra på toaletten. Du har ju ingen blöja på dig.
- Va?

4. Leta rätt på en Dubious Disk så att jag kan utveckla Porygon2 till en Porygon-Z (Gotta catch em all!). Tydligen ska den finnas någonstans mellan Survival Area och Resort Area. Får inte glömma att med Pinsir och Swampert för Cut och Surf.

5. Ta hand om min sjuka 15-åring.

6. Vet inte. Laga middag kanske…

Att spara pengar

Vi har sagt upp vår DN eftersom vi aldrig riktigt hann läsa den. På det sparar vi ungefär 100 000 om året. Det kanske låter som om jag tar i lite, eftersom en helårsprenumeration bara kostar ungefär 2500, men så är det inte. De andra 97 500 kronorna är vad det kostar att flytta runt de gigantiska tidningshögar som en dagstidning genererar. Det är vad det kostar att proppa in dem i städskrubben och därmed tvingas tillbringa timmar med att försöka hitta det som ligger under dem (disktrasor, tvättmedel, hushållspapper och sånt). Det är vad det kostar att vela mellan att gå ner till pappersinsamlingen idag eller någon gång nästa helg. Det är vad det kostar med allt jobb runtomkring. Tid är pengar, varje timme har ett pris.

Kan man även sätta ett pris på ilska, frustration och äktenskapliga smågräl? I så fall sparar vi ännu mer.

Ingen bra dag

Det är måndag.

Jag har en huvudvärk som varken Naproxen, kaffe eller en stor påse godis rår på.

Äckliga Rachael Ray pratar om tonåringars kjollängd på TV.

Skolan har börjat och jag kollar ändå på äckliga Rachael Ray.

Jag har bara tre cigaretter kvar och jag har ingen lust att gå ut och köpa nya. Dessutom misstänker jag att jag inte har några pengar att handla för ändå.

Mitt vardagsrum, som var tipptopp i lördags, ser ut som ett sönderbombat Toys R Us. Med läskfläckar över hela golvet.

Skolstart

Vaknade 04.30 av vansinniga tics i halsen. Det kändes nästan som om någon pickade på min hals med små, små fingrar. Öppnade ögonen och insåg att det var precis så det var - Lilla K låg bredvid mig och pickade mig på halsen i sömnen. Somnade om och drömde något som raskt glömdes bort. Det enda jag minns är att Ulrica Messing var där. Jag vet inte vad det betyder.

Idag börjar skolan. Jag har 120 hp Informationsteknologi och 108 hp Biblioteks- och Informationsvetenskap kvar att ta. Bäst att sätta fart då, eller?

Soffliggare

Jag vet inte vad jag ska kalla det. Vilda Västern-stämning? Finders keepers? Herre på täppan? Allt jag vet är att sängen är full – där ligger maken, barnen och katten och sover.

Jag som satt uppe lite för länge får inte plats, och jag kommer att behöva sova på soffan. Igen.

Mitt lag

ARTICUNO (Ice/Flying) Lv 60
Ice Beam
Fly
Hyper Beam
Secret Power

Inget lag utan Articuno. Snygg, snabb och iskall – precis som jag skulle vilja vara.

KYOGRE (Water) Lv 76
Surf
Ice Beam
Thunder
Sheer Cold

Stor, stark och ofattbart tålig. Det är nästan fusk att ha den med.

ALAKAZAM (Psychic) Lv 64
Psybeam
Psychic
Shock Wave
Toxic

Den absolut viktigaste av dem alla. Det har funnits en i varje lag jag har haft (och det är några stycken nu: Red, Blue, Yellow, Gold, Silver, Chrystal, Ruby, Sapphire, Emerald och Pearl. Diamond har jag inte spelat ännu). Det första jag gör i början av varje spel är att ta reda på var man kan fånga en Abra och det är först när Abran är fångad, tränad, och utvecklad till en Kadabra som kan Confusion som spelet börjar på riktigt för mig. Att den har uselt försvar gör inget – den är så snabb att den alltid får slå först. Och den slår stenhårt.

MAROWAK (Ground) Lv 62
Rock Climb
Rock Smash
False Swipe
Strength

Inte jättebra på något sätt, men den kan lära sig många HM och den kan False Swipe. Svår att klara sig utan när man ska fånga Pokemon.

INFERNAPE (Fire/Fighting) Lv 60
Close Combat
Flamethrower
Fire Spin
Poison Jab

Jag brukar inte spela med eldtyper, men jag har börjat uppskatta dem mer och mer. Bra att ha när man möter steeltyper. Just den här har jag fått av E, som mer än gärna spelar med eld.

EMPOLEON (Water/Steel) Lv 63
Waterfall
Drill Peck
Surf
Shadow Claw

Min Startpokemon. Jag börjar alltid med vatten, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag gillar inte riktigt att den är både vatten och steel. Jag hade mycket hellre startat med en ren vatten, de är inte lika känsliga.

Bubblare: Heatran Lv 70, Torterra Lv 55 och Giratina Lv 70

VAB

Femårige Erik har fått ett myggbett till. Benet har svullnat upp så att han har svårt att gå och det sitter en gigantisk vattenblåsa mitt i svullnaden.

Han kunde med andra ord inte gå till dagis idag, och hade jag haft ett jobb så hade jag alltså behövt ringa min arbetsgivare och säga: "Hej, jag kan inte komma till jobbet idag eller i morgon, för min son har fått ett myggbett."

Det händer att jag gnäller på min studerandehemmafrutillvaro ibland, men sådana här dagar inser jag att jag har det ganska bra. Jävligt bra till och med.

3-årsdagen

Sekunden innan sången.

.

Vad i he...?


Trött.


Okej, jag fattar.
Födelsedag...

Oätlig mat

Mat som ser äcklig ut och därför måste vara äcklig:
Pölsa

Mat som man hör på namnet att den är äcklig:
Leverpastej (lever är ju… lever, och pastej är bara ett jävligt äckligt ord)

Mat som kommer från ett äckligt ställe:
Lever, njure, och all annan inälvsmat. Tunga passar in här också.

Mat som äts på ett äckligt sätt:
Kräftor (vända på dem, sätta läpparna mot alla de där benen och sedan suga? Slita loss klorna, peta upp skölden och bända upp stjärten? Nej.)

Mat som är snygg, men lik förbaskat äcklig:
Brysselkål

Mat som borde vara god, men som i själva verket är äcklig:
Nästan all tillagad fisk

Mat som man undrar lite hur den tänkte, som åt det först:
Surströmming (om det luktar illa – ät det inte)
Fugu (om det är dödligt giftigt – ät det inte)
Durianfrukt (om det luktar “sewage, stale vomit, skunk spray and used surgical swabs” (The Oxford Companion to Food) – ät det för fan inte)

Mat som faller under någon av ovanstående kategorier och därför borde vara äcklig, men av någon anledning inte är det:
Blodpudding (är i alla fall inte jätteäckligt)
Räkor (om de är kalla – varma räkor är skitäckliga)
Mögelost

Äckligaste maten alla kategorier (förutom allt med lever i):
Flygande Jacob
Bananer och jordnötter? I mat? Fy fan.

Lite bilder

Empire State, taget genom fönstret på helikoptern.

Rockefeller Center


NYPD

New York New York, Las Vegas

Flamingo - där H och jag bodde förra gången.

Stackars H fick aldrig se Celine på Caesars.

Men en bild blev det i alla fall.

Önskelista

Lilla K fyller tre år om några dagar och det här är första födelsedagen som hon fattar att man FÅR saker. Man behöver bara säga vad man vill ha och så FÅR man det! Alltså är Lilla K inte tyst en sekund, hon sprutar ur sig önskemål.

Jag fyller också år ganska snart och jag har inte alls lika lätt att komma på vad jag önskar mig. Jag önskar att jag var lite mer lik Lilla K när det gäller önskande. För mig blir det mest:

-Kanske en...? Nä, förresten, det behöver jag inte.
-Men en...? Nä, för dyrt.
-Var det inte något jag tänkte på i somras? Vad sjutton var det...? En...? Nä, minns inte.
-Borde inte jag ha ett...? Nä, vad fan ska jag med det till?

Några saker har kommit på i alla fall. Här kommer min önskelista:

*Andra och tredje säsongen av Scrubs (och dem ville jag ha så gärna att jag köpte dem själv, stoppade in i dem i Hs garderob och beordrade honom att ge dem till mig den åttonde september)
*Fjärde säsongen av Monk (med text helst - det behöver inte vara svensk text, engelsk går precis lika bra, men jag hör ju så illa att det blir svårt att kolla helt utan)
*Första säsongen av CSI (Las Vegas såklart, vad annars?)
*Första säsongen av ER (den när alla fortfarande var glada och alerta - den utan personliga problem och missbruk. För det är så jävla tråkigt att se sånt)
*Alla säsonger av Six Feet Under (tyvärr avskyr H den så mycket att han inte kan vara kvar i rummet när jag kollar på den. Undrar vad han ska hitta på då istället?)
*Alla säsonger av Arkiv X (och här kommer det säkert invändningar om att jag redan har dem, men det är ju på VHS och då måste jag ju sitta nere i källaren och kolla på dem och det är inte lika kul. Dessutom är det ju inte precis alla, jag har ju inte de där låtsassäsongerna där David Duchonvny är ersatt av Robert Patrick. De är skräp, men jag vill ändå ha dem)

Och några särskilda önskemål riktade till kompisarna som snart ska åka till New York:

*Pokemon Battle Revolution (Wii)
*Crocks Mary Jane (Stl. 8 - Black, Army, Chocolate eller vilken jäkla färg som helst, jag lyckades ju smälta mina egna (alldeles underbart snygga!) i ökenhettan i Las Vegas)

Det är min önskelista.

New York och Las Vegas 12-20 juli 2007

Sofia tycker tydligen att det är dags för mig att skriva om resan. Jag antar att anledningen till att jag inte har gjort det ännu är att jag var rädd att låta som kompisen Peter, som under två år inledde varje mening med ”När jag var i Amerika…”. Vi var bara nio år och det var irriterande redan då, hur irriterande skulle det inte vara nu – vid (snart) 38?

Nåja, resan är ju faktiskt gjord, så visst måste jag berätta om den.

Torsdag 12 juli: Kom till New York sent på kvällen, tog en snabbtur till Times Square och sedan en hamburgare på hotellrummet. Mer hann vi inte.

Fredag: Åkte helikopter runt Manhattan. Jag har alltid fascinerats av helikoptrar – det kombinerat med min enorma fascination för New York blev alldeles perfekt. Promenerade till Rockfeller Center och Nintendo World Store. Köpte fem Pokemonspel (två Diamond och tre Pearl). Vi glömde av okänd anledning (dumhet antagligen) att kolla efter Battle Revolution, så det tvingar vi C och K att göra när de åker dit om en vecka. Åkte upp på Top of the Rock och tittade ut över stan (helikopterturen räckte tydligen inte). Promenerade massor och åt sedan världens godaste Chateaubriand på Keens Steakhouse.

Lördag: Promenerade längs femte avenyn, köpte en Musse Piggformad pepparkaksform på Disney Store, tittade på Trump Tower, gick in i parken och åt världens största ostbricka på The Boathouse, tittade på The Dakota, gick längs Broadway, stannade till vid Ed Sullivan Theater och köpte en Late Show-mugg, åkte till Mulberry Street och åt middag (minns inte vad restaurangen hette).

Söndag: Shoppade massor (jag hittade äntligen Clean till mig och 15-åringen – en vanlig till henne och en Fresh Laundry till mig) och åkte sedan till flygplatsen. När vi stod utanför hotellet och väntade på taxi kom en man fram och frågade om vi ville åka i hans lååånga vita limousine istället. Det ville vi – vi var ju faktiskt på väg till Las Vegas. Kom fram till Las Vegas sent på kvällen och tog en Frozen Margarita med brorsan och svägerskan (som hade kommit dit några timmar tidigare) på hotellet innan vi gick och la oss.

Måndag: Tog Monorailen till Sahara, åkte upp i tornet på Stratosphere och tittade på galningarna som åkte Insanity, X-scream och Big Shot, åkte till Planet Hollywood och shoppade lite på Miracle Mile, åt lunch på Todai, åt middag på Dick’s Last Resort inne på Excalibur (där vi alla fick gigantiska haklappar och glada pappershattar med ekivoka texter på – brorsan fick genomlida sin middag med ”Free Mustache Rides” på huvudet). Spelade lite, drack massor.

Tisdag: Badade i poolen på morgonen, Nina och Paul kom, shoppade lite mer på Miracle Mile, Lotta och Greger kom, tog en drink med dem på 60:e våningen på Wynn (fin utsikt!), H och jag gick själva till Venetian, Flamingo (för att återuppleva gamla trevliga minnen) och Caesars Palace, åt middag på Spago på Caesars Palace. Spelade lite, drack massor.

Onsdag, Dagen D, det vi hade kommit för: Åkte limousine till Graceland Chapel, skrattade och dansade (eller något) med Elvis i en ceremoni som tog nio minuter och nio sekunder (jag vet det eftersom jag har sett DVDn), förnyade våra löften och bytte ringar (jag och H - brorsan var ju som bekant en snåljåp), åt middag på Fiamma på MGM Grand tillsammans med Lotta och Greger, Nina och Paul, Carola och Grant, Janit, Devin och lille Tobias. Spelade lite, drack massor.

Torsdag: Frukost på rummet (en fruit and berry plate), sa hej då till brorsan och svägerskan som skulle åka med Lotta och Greger till Los Angeles, åt middag på America, såg Kà på MGM Grand. Spelade lite, drack nästan ingenting.

Fredag: Åkte hem.

Thank you Elvis and Graceland Chapel!

Tack Nina, Paul, Lotta, Greger, Carola och Grant för att ni åkte från Philadelphia, Los Angeles och Phoenix för att vara med på vårt bröllop! Det var roligt!

Semesterpackning

Packning till New York och Las Vegas: Pengar och ringar
Packning till Fagerhult: Blöjor, kortison och stora stövlar




(och packning till middagen hos brorsan ikväll: Jose Cuervo Especial, Margaritamix och DVDn med Vegasbröllopet)

19 år

Jag tycker det är beklämmande med människor som har varit tillsammans länge och liksom har vuxit ihop och nästan blivit samma person. Som alltid gillar exakt samma musik, som har exakt samma intressen, samma åsikter i alla frågor och ibland till och med likadana jackor.

Såna kommer H och jag aldrig att bli, tänker jag, samtidigt som jag petar in ytterligare två Celine Dion-låtar i Mp3:n.

POKÉMON RULES!!!

"Mamma, nästa gång jag möter dig så kommer jag att slå ner dig jättehårt! Jag ska ta min eldkastare på dig så du dör med en gång"

Ah, music to my ears. Vi ska mötas i en fajt - jag och femåringen i en strid till döden. Eller tills någon svimmar, för i den här fajten dör ingen. Man svimmar bara.

.

Igår kväll, när vi hade gått och lagt oss, låg H och jag och pratade. Jag är lite bekymrad över att min vatten är en töntig pingvin som heter Prinplup. Så jävla fjantig. Hur ska jag kunna respektera den? Vi pratade en lång stund om det perfekta laget, om vilken gräs som är bäst, om huruvida det är bra eller dåligt att så många är dubbeltyper och en massa annat. Vi var rörande överens om att den största enskilda förbättringen är att man nu kan använda springskorna inomhus.

.

Sedan slutade vi prata. Jag vet inte om det var allt spelsnack eller om vi bara behövde känna oss vuxna en stund.

.

Pokemon Pearl och Diamond har äntligen kommit! Jag ser ljust på livet.